Reporter (R): Varför gör du naglarna?

Emma: För att det är fint, det ser fräscht och lyxigt ut.

R: Du kom precis ut från en nagelsalong, varför gör du naglarna?

Anne: Därför att jag känner mig lite finare med fräscha naglar.

R: Hur ofta gör du dina naglar?

Nicki: Var tredje, var fjärde vecka.

R: Vad kostar det?

Nicki: Oj, det beror på vart jag går men det är allt mellan 400 och 700.

R: Hur ofta gör du dina naglar?

Therese: Eh, ungefär en gång i månaden.

R: Vad kostar det?

Therese: Det kostar runt 700.

Anne: Folk vill känna sig lite fräschare, kanske just nu under vintern också.

R: Det har kommit enormt mycket nagelsalonger, finns nästan i varenda galleria, vad tänker  du om det?

Amani: Alltså jag tycker att det är bra att det finns många olika varianter att man kan välja vart man vill gå.

Det finns tusentals nagelsalonger i Sverige, såväl i storstädernas gallerior som i snart varje litet samhälle. Många av dem har en sak gemensamt, oavsett om de ligger i Luleå, Jönköping eller Stockholms innerstad, de är en del av en nagelboom med ursprung långt härifrån, ända från Vietnam.

Tio tusentals svenskar väljer att regelbundet måla, förlänga och smycka sina naglar på salonger som den här. Behandlingen tar nån timma, så länge sitter vi kunder så här och håller nagelskulptören i händerna. Men vad vet vi egentligen om de vietnamesiska kvinnor och män som kommit hit för att fixa våra naglar?

För ett år sedan gick en ung kvinna och hennes man in på polisstationen i Handen utanför Stockholm, de berättade att de kommer från Vietnam, att de kommit hit till Sverige efter att kvinnan blivit erbjuden ett jobb på en nagelsalong. Att de satsat allt men blivit lurade.

Bilder Thu och Hung ganska anonymt i Stockholm, man hör deras röster:

Thu: Han sa att om du vill komma till Sverige, så ger du mig bara 20 000 us dollar.

Hung: De har tagit pengarna, de har behållit pengarna och de har behandlat sin personal som slavar.

När vi får kontakt med paret berättar de att hon efter polisanmälan får sparken, att de samma kväll vräks från det rum de fått bo i och att företaget meddelat migrationsverket att de nu kan skickas hem, deras arbetstillstånd gäller inte längre.

Kvinnan heter Thu och Mannen Hung, vi ber om att få göra en intervju med dem, först är de rädda, vad händer om de är öppna med vad som har hänt dem? Men till sist går de med på ett möte. Vi ses i trappuppgången utanför det tillfälliga boende de nu lyckats ordna via en bekant. Deras berättelse börjar i Vietnam när en avlägsen släkting kontaktar dem och hon erbjuds jobb som nagelarbetare i Sverige.

Thu: Han sa hans familj har ett nagelföretag i Sverige, och de behövde personal, så jag kan komma till Sverige och få jobb direkt. Men först måste jag ge pengarna.

R: Hur mycket pengar?

Thu: 20 000 usd.

R: Det är nästa 200 000 sek det var så mycket du behövde betala.

Thu: Ja.

R: För att få komma hit?

Thu: Ja.

R: Men varför gjorde du det, varför betalade du så mycket?

Thu: Han sa att jag kunde tjäna 2500 till 3000 dollar i månaden. Därför räknade jag med att om jag betalade honom och han ordnade med alla dokument så jag kunde komma hit och jobba och tjäna tillbaka de pengarna.

Hung: Mannen sa att om min fru skrev under kontraktet och vi betalade pengarna, min fru skulle kunna komma till Sverige och jobba och tjäna pengar och jag skulle kunna studera gratis. Då tänkte jag, det är möjligt

Hung: Företaget har inte bara tagit våra pengar, som vi betalade för att de skulle ta hit oss, min fru fick också jobba som en slav, så många timmar 10 h om dagen sex dagar i veckan, och de betalade en alldeles för låg lön. Inte vad hennes tid och kompetens är värd.

R: De betalade henne lägre än vad det stod i kontraktet?

Hung: Yes.

R: Så i genomsnitt, hur mycket tjänar du i månaden?

Thu: Mellan 6000 och 7000 kr varje månad efter att dragit av 4000 för rummet.

R: Ah, du har fått runt 10 000 och så 4000 betalade du för rummet?

Thu: Yes.

R: När företaget förstod att du klagade på lönen och arbetsförhållandena vad hände då?

Thu: De blev arga på oss, och sa att jag måste sluta jobba och lämna tillbaka rummet där vi bodde,

R: Bara för att du klagade på lönen?

Thu: Ja

Vi träffas igen och går igenom alla Thus papper, jag undrar hur hon kunde betala så mycket som 20 000 dollar bara för att få komma hit.

Thu: De 20 000, de var inte mina, jag fick låna av mina föräldrar, av min mamma, alla i mitt hus lånade oss pengar.

R: Men det är väldigt mycket pengar?

Thu: Ja!

R: Trodde du att du var tvungen att betala det för att få jobba här?

Thu: Ja, för mig verkade det rätt, för i mitt land, det är policy.

R: ah, du är van att man betalar för…

Thu: Ja!

Hung: När jag läste på SFI, min lärare berättade om svenska löner och om arbetares rättigheter, det var då jag förstod att vi hade problem med företaget.

Thu: Första månaden fick jag ingen lön. Sen i mars fick jag 7000 kr. Hon sa att jag kan inte få lön som i kontraktet, du måste arbeta hårt och jag ska titta på dig. Om jag jobbar bra kan jag få bra lön annars får jag stanna på en sådan låg lön.

Thu: Vi kan inte sluta, vi kan inte göra någonting för vi är i hennes händer. Om vi gör något fel så kanske vi råkar illa ut.

Vi går igenom hennes kontrakt, kontoutdrag och schema. Företaget ska alltså ha tagit nästan 200 000 sek i betalning för ordna hennes arbetstillstånd. Hon visar sms där hon fått bekräftelse på att pengarna för det kommit fram och sina uträkningar där hon fått en lön långt under vad hon blivit lovad, att hon jobbat tio timmar om dagen, sex dagar i veckan, utan övertidsersättning eller semester.

Thu har också kvar sms som hon fått från sin chef. I dem uppmanas hon att skicka tillbaka delar av lönen, direkt efter att hon fått in dem på kontot. Och det här är märkligt. Hon tycks alltså ha fått in en schysst lön på kontot, en lön hon skattat för, och sedan fått skicka tillbaka en stor del av den till sin chefs konto. Ett till synes raffinerat system börjar bli tydligt. Är det så här det funkar?

Vi försöker få prata med fler vietnamesiska nagelarbetare, men det visar sig vara mycket svårt, de är rädda att förlora sina jobb.

Till sist får vi ändå kontakt med två kvinnor som vågar berätta men de vill vara anonyma.

Tjejen i lagerlokalen (1):

1: We had contact on facebook messanger and he said I need o pay 25 000 usd.

R: So you had to pay 25 000 us dollars to come to Sweden?

1: Yes.

R: And you did?

1: Yes.

R: Did You have the money?

1: I borrowed from my parents.

Tjejen på caféet: (Dold, ingen namnskylt)

R: How much did you say you had to pay?

2: 25 000 usd, first my father payed 10 000 usd, then when I came I had to pay monthly, monthly, 15 000 usd in 15 month.

Tjejen i lagerlokalen:

1: Every month he gives me a small paper to about how much I worked for that month and I have to pay the difference between the salary in the small paper and the money in my bank account.

R: Can you show me, do you have those notes, can you show me?

1: Yes I can show you. This is the first month I come here.

R: So this is every month?

1: Yes, every month.

R: So what is this? Can you explain this note?

1: This month I worked 26 days and my salary for one day is 384 so this month I get 10 000. He sent in my bank account 17 478 then he minus this, 10 000 and I have to give him back 7478. ¨

R: So you have to send back 7478 into his bank account, do you know why you have to send back money.

1: I don’t know why.

2: På vietnamesiska: Jag får in 17 000 kr varje månad sen måste jag skicka tillbaka över 10 000 kr varje månad.

R: Ok.  (Visar lappar)

R: So this is what you have to pay back?

2: Yes.

R: Every month?

2: Yes.

R: It´s like 10 000, 11 000, almost 11 000 sek, and 12 000, 12 500, every month?

2: Yes.

Tjejen I lagerlokalen: (dold, ingen namnskylt)

R: Have you talked to your boss about this, the salary and why you have to send back money to him?

1: No, because all the people are doing it.

R: All the people do it?

1: Yeah.

R: All the people working in the salon do it?

1: Employee like me from Vietnam, yeah.

Båda de här tjejerna berättar alltså, precis som Thu att de först fått betala runt 200 000 svenska kronor för att få komma hit och jobba, sen har de tvingats betala tillbaka pengar till sin chef varje månad och Precis som Thu berättar de också att de jobbat långt mer än 40 h i veckan, inte fått någon övertidsersättning, ob-tillägg eller semester.

Vad vet egentligen våra myndigheter om vad som pågår i den här snabbt växande branschen?

R: Vi har ju granskat nagelbranschen och har uppgifter om att människor som jobbar där, måste skicka tillbaka en del av lönen, de får in en schysst lön men sen måste de skicka tillbaka en del till sin chef, känner ni till att det förekommer?

Conny Svensson: Ja vi har sett det under en tid,

R: Jag är lite förvånad över att myndigheter i Sverige känner till det här informanterna visar och berättar, det är häpnadsväckande.

Conny Svensson: Jag kan säga att vad vi gör nu från myndigheternas sida det är att vi måste kraftsamla tillsammans kring detta. Det här är ett faktum kan man väl säga som blivit känt på senare tid, de här salongerna har ju funnits en tid men vi ser att det kommer allt fler av dem runt om i landet så klart och vi har väldigt svårt från skatteverket att närma oss dett med dom verktyg som vi har men tillsammans med andra myndigheter har vi betydligt bättre förutsättningar för att kunna gör någonting åt detta. Sen krävs det ju också att vi samverkar tillsammans tex inom EU kring de här frågorna. Vi har kommit en bit på väg i detta men vi har långt kvar.

R: Det här systemet, med att arbetstagare får betala tillbaka av sin lön men att man också betalar för sitt arbetstillstånd, vilken omfattning pratar vi om.

Conny Svensson: Man kan väl säga att vi upptäcker detta i våra utredningar, när vi kommer ut och gör oannonserade kontroller, vi gör utredningar, vi gör revisioner och där ser vi då att det är mycket av vad vi kallar för oklara anställningsförhållanden och så vidare. När vi börjar gräva i detta så upptäcker vi saker som inte står riktigt rätt till. Och det här är ett grovt utnyttjande av människor som kommer hit under helt andra premisser som de blivit lovade.

Tjejen i lagerlokalen: (dold, ingen namnskylt)

R: If you complain to your boss about this, what will happen?

1: He will be angry, he will not be happy, he will stop my contract he can do it, he will not extend my visa.

Tjejen på Caféet: (dold ingen namnskylt)

R: What would happen if your boss knew that you are talking to me about your conditions?

2: Svarar på viet; Han skulle troligen börja bråka med mig och kanske göra något farligt. Något gör han. Kanske nåt farligt.

2: I´m scared, I am very scared.

Det visar sig att de två kvinnorna vi nu fått kontakt med arbetar på samma nagelkedja som Thu arbetade för innan hon gick till polisen och senare fick sparken. Det är en av Sveriges största, Five Five Nails, med salonger i alla stora gallerior i Stockholm, som Mood gallerian, Mall of Scandinavia, Ringen, Fältöversten, Gallerian, Västermalmsgallerian och Femman i Göteborg. Det är bolag som såklart måste följa svensk arbetsrätt. Vi ringer en av cheferna som dessutom faktiskt tecknat kollektivavtal med fackförbundet Handels.

K: Ja, det är – pip -

R: Hej -pip- Anna Lindman heter jag, jag ringer från Sveriges Television, vi har uppgifter om att dina anställda har betalat pengar för att få komma hit och jobba.

K: Det har jag aldrig hört talas om, det är inte sant.

R: Men då måste jag fråga dig, varför betalar de tillbaka pengar varje månad på sin lön, de får in en summa på bankkontot och sen måste de skicka tillbaka pengar…

K: Ursäkta jag sitter i möte så jag kan tyvärr inte prata med dig nu om det här.

R: Men det är viktigt att du får bemöta den här kritiken som är i programmet så jag undrar när jag i sådana fall kan få dina svar på de här frågorna.

K: Nej, men jag säger ingenting till dig. Det är mellan mig, jag och mina personal.

R: Får din personal övertidsersättning när de jobbar mer än åtta timmar per dag och mer än fem dagar i…?

K: Det har du inte någonting med att göra

R: Har jag inte med det att göra?

R: Ok för vi har en arbetslagstiftning i Sverige som säger att man ska få övertidsersättning om man jobbar så mycket

K: Det vet jag om

R: Ja, följer du den lagstiftningen?

K: Det har inte du med att göra.

R: Jag har inte med det att göra, nej, ok.

R: Vad händer om nån personal kommer till dig och ifrågasätter till dig varför de måste skicka tillbaka pengar varje månad, vad händer då?

K: Jag vill inte avslöja till dig!

Vi kommer snart få veta vad som händer när hans personal tar mod till sig och tar strid för sin lön och sina rättigheter.

Men först tillbaka till Thu och Hung. Thu berättade ju vad som hände när hon krävde den lön hon blivit lovad, hon fick sparken. När hon sen gick till polisen kunde de inte hjälpa henne, det här var en avtalskonflikt mellan henne och företaget. Ska hon ha någon chans att få några pengar tillbaka måste hon stämma företaget. De googlar och hittar Kristina Ahlström, advokat i Stockholm, som bestämmer sig för att hjälpa dem.

Kristina Ahlström:  Först blev jag mycket förvånad, för jag fattade inte, hon berättade för mig att hon hade fått sin lön och sen hade hon skickat tillbaka en del av den.

R: Vad stämmer ni dem för?

Kristina Ahlström: Hon har inte fått rätt lön enl hennes anställnings avtal. De har inte följt kollektivavtalet och betalat övertidsersättning, eller ersättning för obekväm arbetstid. Hon har jobbat sex dagar i veckan, tio timmar om dan, och det är långt över vad som är tillåtet att jobba övertid i Sverige. Och utan raster, utan semester. Sen har hon ju betalt en viss summa pengar innan hon kom hit och arbetade som bolaget sa att hon var tvungen att betala och de pengarna vill hon också ha tillbaka och sen har vi ju yrkat på skadestånd för att de har brutit mot de här reglerna och att de har också avskedat henne.

Kristina Ahlström: Hur mår du?

Thu: Jag mår inte så bra, jag måste hitta ett annat jobb.

Kristina Ahlström: det är inte bra, jag är ledsen att höra det men jag måste….

Kristina Ahlström: Det är väldigt modigt gjort av henne, det är en svår situation hon befinner sig i nu, och hur hon hanterar det och man blir väldigt berörd när man hör henne berätta. Och jag vet innan hon kom till mig hade hon försökt på olika sätt. Hon gick till polisen, hon försökte hitta rätt i det här svenska systemet utan att kunna svenska utan att förstå systemet så det är beundransvärt att hon inte gav upp.

R: Du har ju via den här processen när du kommit i kontakt med Thu kommit i kontakt med den här nagelbranschen, vad tänker du kring den här vietnamesiska gruppen arbetskraft som kommer hit till den.

Kristina Ahlström: Jag tycker att det är oacceptabelt att ha företag som inte följer svensk lag inte följer svenska kollektivavtal som man har ingått med en facklig organisation och inte heller följer det enskilda anställningsavtalet. Jag tycker på nåt sett att om man går in i ett köpcentra så ska man kunna lita på att det är legal verksamhet som äger rum i de butikerna, hur ska jag som konsument kunna undersöka och veta att personalen får korrekt behandling och löner och sånt?

R: Hur viktigt är det att Thu vågar driva den här rättsprocessen? 

Kristina Ahlström:  Det är oerhört viktigt att det uppmärksammas, för mig är det fullständigt oacceptabelt att det ska vara så i Sverige. Och sen kan man ju fundera på vad händer om man inte sätter stopp för det här då, vad händer då? Hur stort ska det här området växa, så jag tycker att det är väldigt allvarligt, man måste agera.

Anna ringer på.

Anna: Mitt namn är Anna Lindman, ja kommer från Sveriges Television Uppdrag granskning, jag har frågor om Five Five nails, den butik som ni ansvarar för.

Den här kvinnan är delägare i den Five five nails butik som Thu arbetat för.

R: Vi undrar om villkoren för att arbeta i nagelbranschen i Sverige. Och vi har uppgifter om att de betalar stora summor för att komma hit, att de får skicka tillbaka pengar varje månad på sin lön och att de jobbar mycket mer än vad som är tillåtet i Sverige.

T: Det är bara som de säger, vi har ju bevis… visat att de inte har gjort det. Det är bara så. Och resten måste vi ju, ni kontakta advokaten, som har hand om papper. Så han kan prata.

R: Men du menar att de ljuger när de säger att de har betalat för att komma hit?

T: Ja.

R: De ljuger?

T: Ja.

Vi kontaktar deras advokat som vi blir ombedda, och han svarar att företaget tillbakavisar alla anklagelser. De menar att pengarna som skickats tillbaka varje månad beror på matkostnader, lån och att de hjälpt sina anställda att skicka pengar till släkten i Vietnam, något som Thu och Thus anhöriga i Vietnam ställer sig helt frågande till. Företaget ifrågasätter också varför Thu skulle ha betalt pengar till dem för att få komma hit och jobba, så går det inte till säger de.

Men de vi har träffat är tydliga med att det är precis så det går till, att i Vietnam är det självklart att betala för att få hjälp med ett arbetstillstånd. Så vi reser till Vietnam. Vi vill ta reda på hur det går till, stämmer det att de betalar flera hundra tusen för att få komma hit och jobba?  

I Hanoi bestämmer vi träff med en tolk som vill hjälpa oss.

Hon heter My, men hon vill inte att vi visar hennes ansikte, det är känsligt att rota i det här med arbetstillstånd menar hon.

TILL UNDERTEXT: SKRIV UT DE SVENSKA SUMMORNA I PARENTES EFTER VARJE SUMMA I DONG.

R: Jag är nyfiken, vad vet de om vad vi upplever i Sverige nu, att det är nagelsalonger överallt och att många har personal från Vietnam?

Ly: Jag vet att efterfrågan på nagelarbete är väldigt hög utomlands. På min skola och många andra ställen i Vietnam utbildar sig folk för att åka utomlands.

R: Hello

Mai Anh: Hi

Mai Anh: Det är många studenter härifrån som jobbar i Sverige nu. Faktiskt har jag flera släktingar som jobbar i Sverige just nu.

R: Vart vill du åka?

Linh: Jag skulle vilja åka till Kanada eller Sverige.

R: Så, varför är det så populärt att åka till Europa och jobba som nagelskulptör?

Mai Anh: Vietnameser vill jobba utomlands för där är kunderna trevliga och inte så petiga. Och lönerna är väldigt bra.

Trang: Jag skulle hemskt gärna vilja åka. Livet är bättre där, om man jobbar på en salong kan man tjäna 50-60 miljoner dong (22 000 sek). Här tjänar man bara 10 miljoner (4000 sek).

R: Tror du att du måste betala någonting för att åka utomlands och jobba, är det någon avgift eller så?

Linh: Ja, det tror jag att det finns. Och jag tror att den är ganska hög.

Informant 2: Alla måste betala en avgift för att åka utomlands.

R: Vet du hur hög den där avgiften är, hur mycket de måste betala?

Mai Anh: Det skulle kosta 500 till 600 miljoner dong (220 000 sek).

Ly: Om man åker för att studera och då kan man också jobba, så kostar det 600 miljoner dong (240 000 sek).

Trang: För arbetstillstånd kostar det 200-300 miljoner dong (120 000 sek) men det måste vara någon som garanterar ett jobb.

Linh: Jag har hört att om man åker på studentvisa kostar det 500 till 600 miljoner dong (240 000 sek). Men åker man på ett finacé-visa kan det kosta en miljard dong (400 000 sek).

Tolk: Tycker du om ditt jobb?

Ly: Man måste älska det för att kunna jobba med det. Det krävs passion, det är ett pilligt arbete. Man måste vara skicklig.

R; Vad vet du om arbetsförhållandena utomlands?

Linh: Det vet jag ingenting om.

Kim: Det finns skolor som ordnar allt för att komma iväg.

Vi märker inte att den här frågan är känslig, de vi möter berättar öppet inför kameran.   20 000 och 30 000 amerikanska dollar, alltså drygt 200 000 svenska kronor för att komma till Europa verkar vara den gängse summan. Alla berättar att man måste ha en sponsor, det vill säga ett företag som vill anställa en i tex Sverige, det är för detta man betalar. Det hela kan ordnas direkt med sponsorn, företaget i Sverige, eller så uppsöker man en mellanhand. Vi får nys om en man som äger skönhetsskolor, han ska kunna hjälpa nagelskulptörer att komma till Europa och Sverige.

R: Hej, mitt namn är Anna.

Hòe Dinh Quang: Hej jag heter… Mr Hòe.

Hòe Dinh Quang: Här lär vi oss att tatuera ögonbryn.

Han visar stolt runt och vi bestämmer oss för att fråga rakt ut vad vi är ute efter. Han ställer upp på en intervju. Vi gör den med hjälp av mobiltelefonens översättningsprogram då vi är rädda att tolken kan komma i kläm när vårt uppdrag blir uppenbart.

R: Så det är bättre att åka till Europa o Jobba än att stanna i Vietnam och jobba?

Google translate översätter till Vietnam.

Hòe Dinh Quang: Det är bra för vietnameser att åka till Europ, man tjänar bättre pengar där.

Google translate: Ja, I Vietnam är det bra att åka till Europa det är mycket bättre att tjäna pengar.

R: Hur gör en student som vill åka till tex Sverige för att jobba?

Hòe Dinh Quang: De kan ansluta sig till det här centret och genom det få kontakt med rätt personer.

R: Så du kan hjälpa dina studenter att komma iväg till Europa eller tex Sverige?

Hòe Dinh Quang: Saken är att jag måste ha det undertecknat av de pantsatta och jag kommer behålla en summa pengar i Vietnam.

R: Hur mycket behöver de betala för att åka utomlands?

Hòe Dinh Quang: Vanligtvis kostar det ca mellan 30 och 40 000 dollar (325 000 sek).

30 – 40 000 dollar. Vi lämnar Vietnam med en tydlig bild av hur det här går till. Och summorna stämmer, ja, de är till och med ännu högre än de vi hört om i Sverige. 

De senaste månaderna har Thu och Hungs situation förvärrats, de vet inte hur länge de kan få bo kvar i det tillfälliga boende de ordnat. De är rädda att migrationsverket inte ska låta dem vara kvar här så länge att de hinner genomföra stämningen mot företaget. De är också rädda för sina gamla arbetsgivare och berättar att både de och deras familjer i Vietnam blivit hotade. Dessutom är Thu nu gravid.

Thu: Suger den hela tiden på tummen? Den suger hela tiden på tummen. Vad söt!

R: Känner ni att ni är i fara nu här i Sverige?

Thu: Ja, så klart, jag tror att vi är i en farlig situation, de vet att vi inte har någon bakom oss, vi kämpar alldeles ensamma.  

R: Vad är ni rädda för att de kan göra mot er?

Thu: Jag tror att det värsta de kan göra det är nog att skada oss på ett sätt som vi inte kan föreställa oss.

R: De kommer försöka skada och tysta er?

Thu: Ja

Hung: Ja, med förhoppningen att vi ska åka hem.

R: Vad tror ni att de kan göra mot er när ni kommer tillbaka till Vietnam? Vad är ni rädda för?

Thu: I Vietnam är det väldigt lätt om du vill göra något hemskt med en annan människa.

Hung: Jag tror att man kan råka väldigt illa ut om man står upp, gör en polisanmälan men inte får gehör.

Hur vanligt kan det här vara i Sverige, gäller det fler nagelsalonger, fler anställda som kommit hit från Vietnam för att arbeta, än de vi stött på i vår granskning?

Jag går och gör mina naglar på ett helt annat ställe än det där Thu arbetat och frågar försiktigt kvinnan som jobbar här hur hennes arbetssituation ser ut. Hon vill inte medverka i nån intervju, men hon berättar en historia vi har hört förut. Att hon betalat mycket pengar för att åka hit, att hon lånat pengarna av sina föräldrar och släktingar och att det tagit mycket längre tid att betala tillbaka dem än hon blivit lovad. Hon jobbar också mycket mer än hon trodde, tio timmar om dagen, sex dagar i veckan. Mer får jag inte fram, men bilden är densamma.

För att få ett arbetstillstånd i Sverige krävs det att en arbetsgivare i Sverige utfärdar ett arbetserbjudande till en person utomlands. Detta skickas till migrationsverket som tar beslut, om erbjudandet går igenom får arbetstagaren komma till Sverige i som längst två år. Om arbetstillståndet sen ska förlängas görs en kontroll om att arbetsgivaren betalt en lön som motsvarar svenska kollektivavtal och följt alla regler. Efter fyra år kan arbetstagaren få permanent uppehållstillstånd. Den här högen innehåller arbetstillstånd utdelade till vietnameser som kommit hit för att jobba i nagelbranschen de senaste åren.

Vi besöker nu gränspolisen, vad vet dom om hur det här går till

Jerk Wiberg: Ja, det här är ju uppgifter som började komma redan i samband med att de här arbetserbjudandena, möjligheten att utfärda arbetserbjudanden för företag när det uppkom i samband med det började även rykten om att det blev en speciell bransch att sälja arbetstillstånd att det hade uppkommit också då.

R: De summor som det verkar handla om 200 000 svenska kronor ungefär upp till 300 000 är det också summor som du känner igen.

Jerk Wiberg: Ja upp till 200 000 kr har jag absolut hört talas om tidigare, det har jag.

R: Vad tänker du kring det?

Jerk Wiberg: Det kan ju knappast ha varit meningen när man tillskapade den här möjligheten för arbetsgivare att lämna ut såna här arbetserbjudanden, det kan inte ha varit meningen att man skulle kunna göra business utav det.

R: Den här handeln med arbetstillstånd hur stort och hur omfattande är det problemet i Sverige?

Jerk Wiberg: Bara det faktum att vi regelbundet får uppgifter om sånt här, det säger ju att det är väldigt vanligt förekommande och att det naturligtvis måste vara väldigt frestande för en arbetsgivare att utnyttja detta när man ser att du kan enkelt tjäna flera hundra tusen kronor på att utfärda något sånt här.

R: Du som har att hantera effekterna av det här i ditt dagliga arbete här i Sverige vad tänker du när jag säger att vi åkte till Vietnam och där var det helt öppet prat om att åka till Sverige för att jobba med naglar det kostar ungefär 200 000 svenska kronor, vad tänker du om det?

Jerk Wiberg: Det man kan säga det är väl att det är egentligen märkligt att det inte är migrationsverket längre som delar ut tillstånd eller säger vem det är som kommer till Sverige och inte, utan det är alltså mer eller mindre nogräknade arbetsgivare som avgör vem som kommer hit.

I praktiken har alltså arbetsgivaren makten över vilka som får arbetstillstånd och hur länge de får stanna. Och om en arbetsgivare avslutar anställningen måste arbetstagaren lämna landet. Arbetstillståndet kan också avslutas av Migrationsverket om arbetsgivaren inte följt lagar och avtal, men effekten av det är densamma, arbetstagaren skickas hem, för arbetsgivaren blir det inga konsekvenser.

R: Det här är ju en verksamhet som inte sker i ruffiga industriområden eller på krogar utan i de finaste shoppinggalleriorna, vad tänker du om det.

Conny Svensson: Nej, det är anmärkningsvärt, det kan man säga. Det finns nog inget annat sammanhang där det blir så påtagligt, här sitter man och håller i handen någon på andra sidan som sitter och gör ett jobb, människan som sitter här och gör det här jobbet, jobbar här under slavliknande förhållanden och så vidare så jag skulle vilja uttrycka det att det i många stycken är ren människohandel. Närmare än så kan vi nog inte komma i något annat sammanhang. Där det blir så väldigt uttryckligt, så att det är någonting som jag både som privatperson och som företrädare för myndighet har reagerat på.

R: Man skulle kunna tänka sig att man som konsument om man går in i en tjusig galleria i en tjusig del av stan, att det som sker där sker snyggt och går rätt till, men så är det uppenbarligen inte.

Conny Svensson: Nej, så är det absolut inte.

Och det handlar inte bara om arbetsvillkoren för de anställda, utan också om svarta pengar. Olika företrädare för nagelkedjan Five five nails har upptäckts med att skattefuska, sen 2013 har de fastnat åtta gånger i skatteverkets kontroller.

R: Man har alltså inte slagit in i kassan att man gjort en behandling och tagit betalt för den?

Conny Svensson: Nej, det är helt klart att det…Ofta så finns det ett samband mellan just det som du beskriver och våra kontroller och det är det våra kontroller i förlängningen ska leda till, att vi ska försöka hitta de här företagen som inte sköter sig, man får inte glömma bort i den här branschen så finns det många som ska försöka överleva som gör detta under schyssta förhållanden och så vidare. På det här sättet så konkurrerar man ut den seriösa verksamheten också. Så att det är också en allvarlig del i det hela, dels att man utnyttjar människor i de här företagen och sen att man konkurrerar ut de schyssta företagen.

R: Med ditt helikopterperspektiv av branscher som använder arbetskraft från andra länder, vad är roten till problemet?

Conny Svensson: Ja, roten till detta är väl ett regelverk som många gånger på pappret ser väldigt bra ut men i själva verket så fungerar det inte. Det är så att många av de som jobbar med det här typen av verksamheter och organiserar de, de är bättre på att hantera hur det här fungerar mellan olika myndigheter än myndigheterna själva och här måste vi bli bättre.

Nu måste vi tillbaka till chefen vi ringde tidigare

De båda kvinnorna som vågade berätta för oss om hur de behandlats bestämde sig för någon månad sedan att gå med i Handelsanställdas förbund, det fackförbund som företaget har ett kollektivavtal med för att få hjälp. Och fackförbundet har kallat företaget till en förhandling. Dagen efter att kallelsen landat hos kvinnornas chef blir de båda hemskickade. En av kvinnorna bandar vad han säger till henne. Nu ska vi påminna oss om att det är en rättighet i Sverige att kontakta facket.

(Ljud, Översatt från vietnamesiska)

K: Det här brevet har facket skickat mig och i det står ditt namn. Jag måste för tillfället stoppa ditt arbete tills jag gjort klart med facket vad det handlar om.

1: Vad menar du med att stoppa mitt arbete?

K: Ja, stoppa ditt arbete, för jag vet inte vad det här handlar om. Jag måste ta reda på mer. Min familj vet om allt ni håller på med, tro inte att vi inte vet.

K: Nu tar du kläderna och går hem.

Det här får de båda kvinnorna att söka upp oss igen, de vill berätta vad som sen händer, vilka effekter det fick att de vågade be facket om hjälp. Och nu bestämmer sig Kim och Phuong, som de heter, att våga stå för vilka de är.

Kim: När han fick papper från facket blev han väldigt arg och han stängde av mig från arbetet och han har inte betalat ut vår lön till nu. De vill inte att vi ska gå till Handels, till facket. De säger att det vi gör nu påverkar the comunity of nails here very bad. Det är många som letar efter oss. Och deras släktingar berättade för oss att vi är i en farlig situation om vi går till förhandlingen med Handels. För om vi går dit, efter mötet, nåt kommer hända med oss, dom säger det.

Phuong: Now we…fortsätter på vietnamesiska. Vi är väldigt nervösa och oroliga nu för vad som kommer hända efter mötet med Handels, jag tror att det kan bli farligt.

R: Så varför väljer ni att visa er ansikten nu?

Kim: Därför att om någon skadar oss, jag vill att de som ser programmet ska veta vilka vi är och om någonting händer oss, då vet dom vilka vi är och vilka som gjort oss något.

R: Tror ni att ni är i en farlig situation?

Kim: Ja, vi tror det.

R: Är ni rädda?

Kim: Ja, vi är rädda och det är därför vi vill att människor ska veta vilka vi är och om nåt händer då vet dom vem som gjort det.

R: Har ni pratat med polisen.

Kim: Ja. Det handlar inte om pengar längre, det handlar om våra liv. Dom har hotat oss. Jag känner att det kan inte ta slut här, om vi fortsätter vara tysta kommer den här historien att drabba många människor.

Bakom Five five nails, en av Sveriges största nagelkedjor med salonger I våra största gallerior, finns en man som heter Wing Luu.

Expedit, dold: Han är inte här.

Salongerna drivs som egna bolag med någon form av Franchise-kontrakt med Five Five nails, men Wing Luu är förutom grundare av kedjan också delägare i flera av salongerna och han sitter i styrelsen för den som Kim och Phuong arbetat i, den som ligger i Västermalmsgallerian i Stockholm. Vi åker till den adress där Wing Luu registrerat sitt företag.

R: Hej jag söker Wing Luu, Det är du som är Wing Luu?

Wing Luu: Ja

R: Hej Anna Lindman heter jag, jag kommer från Sveriges Television, jobbar för ett program som heter Uppdrag granskning.

Wing Luu: Aha.

R: Och vi har uppgifter om att anställda som jobbar på salonger som heter Five Five nails att de har betalat väldigt mycket pengar för att komma hit.

Wing Luu: Det är ingenting som jag vet.

R: Du vet ingenting om det?

Wing Luu: Nej inte våran personal, är det nån från personalen som säger det eller?

R: Ja, vi har såna uppgifter som säger att flera i personalen på FFN har betalat stora summor pengar för att få komma hit och få hjälp med arbetstillstånd.

Wing Luu: Men jag, nej jag tror inte, absolut inte.

R: Men du äger FFN?

Wing Luu:  Jag äger FFN men ingenting som jag vet i alla fall.

R: Det arbetserbjudande som de har fått i Vietnam för att komma hit och jobba, det har ju visat sig att det inte stämmer?

Wing Luu: Det har ingenting med oss att göra. Jag vet ingenting så tyvärr jag kan inte hjälpa dig.

R: Men jag tror att du vet för det är som är ansvarig för själva…?

Wing Luu:  Jag har svarat dig ingenting, jag vet.

R: Jag har en sak till som du måste bemöta…och det är att…

Wing Luu: Nej det här är privat jag kan inte ta emot dig.

R: Men det här är din företagsadress, visst?

Wing Luu: Det är min adress, men ingenting men jag har ingenting att blanda in i den här grejen för det handlar inte om oss.

R: Ja det här gäller ju salonger där det står FFN på dörren och du är ansvarig för FFN

Wing Luu: Nej, jag sa till dig, det franchise och det kan handla om andra företag inte om mitt, förstår du det?

R: Men jag talar om västermalmsgallerian där är du delägare.

Wing Luu: Nej, jag har inte tid. (slänger igen dörren)

R: Men det är viktigt att du får bemöta.  

Vi hänvisas återigen till företagets advokat med frågor om ägar- och bolagsstrukturen, samt Wing Luus ansvar, men vi får inga fler svar.

Vad händer då med Thu? Hon har fått ett nytt jobb där hennes nya chef försöker ordna ett nytt arbetstillstånd för henne.

 R: Hur är det med babyn, allt bra?

Thu: Ja, allt bra,

R: Hur många veckor

Thu: 23 veckor.

R: 23 weeks.

Migrationsverket har dessutom gjort en polisanmälan om människohandel rörande Thus fall och medan den förundersökningen pågår har hon fått förlängt uppehållstillstånd. Det gäller dock inte hennes man Hung som nu hotas med att få åka hem. Att bli kvar själv och föda barnet ensam här i Sverige skrämmer Thu.

Thu: Jag känner mig rädd, bara jag stanna här och jag jobbar varje dag, och om barnet plötsligt kommer, jag vet inte hur jag ska komma till sjukhuset själv

Thu: Om jag tänker på det blir jag så rädd, jag bara gråter jag vill inte prata om det.

Thu: Om jag ger upp, jag kan inte svara mina barn. Om mina barn frågar hur var ditt liv innan du födde oss, jag skäms så, jag kan inte berätta för dem, min berättelse. Men jag tror att om man gör rätt kommer man få rättvisa. Om någon tror att du är dum och de behandlar dig som en slav, de kommer tänka så om dig men vi är inte så. Mitt liv är så hemskt, jag accepterar det inte.

Kim: Mina föräldrar, min mamma, är väldigt oroliga för oss för släktingarna ringde henne och sa…

R: Släktingarna till företagsägarna, de ringde henne?

Kim: Ja. Och hon är väldigt orolig för dom sa att många letar efter oss och vi är i fara, hon ska stoppa mig på alla sätt som går så att jag inte går till Handels.

Dom kom hit för att de trodde på alla fina löften, avtal och kontrakt de skrev på, men upptäckte snart hur lätt och riskfritt det är för arbetsgivare att strunta i dom lagar och regler som finns. Bara tack vare Thus, Hungs, Kims och Phuongs mod har vi fått en inblick i den nagelindustri som lockar så många arbetare till Sverige och oss till shoppinggalleriornas salonger.

Hung: När vi är i den här situationen, jag undrar över andra som kommit hit, som lever i samma situation som min fru, men som är helt ensamma, de har ingen, jag och min fru måste stå upp och säga ifrån.  

Thu: jag kan inte sluta, om jag slutar, företaget blir väldigt glada, de stötte på fattig människa och en väldigt stupid girl de kunde lura. Vi kan inte låta dem behandla oss så här.

Reportaget Nagelfixarna finns att se på SVT Play och sänds på SVT1 onsdagen den 13 februari 2019.