Varje dag förra året delades över 3000 sådana här kuvert ut i brevlådor runt om i Sverige. Kuvert som dom flesta helst hade velat slippa.
Det är betalningsförelägganden från Kronofogden för skulder som av någon anledning inte betalats i tid.
Och när brevet från Kronofogden kommer är det allvar. Det kan leda till en betalningsanmärkning som kan påverka livet för den skuldsatta i många år framöver.
Under första halvåret 2018 ökade antalet med tretton procent jämfört med året innan. Aldrig tidigare har Kronofogden skickat ut så många.
Andrea Gleerup:
Det är högkonjunktur och därför blev ju vi ännu mer förvånade över den här ökningen av just den här typen av skulder. Om man säger att vi har 1,2 miljoner ansökningar om betalningsförelägganden per år så en 13-procentig ökning av det då ser man, vi har en ökning som är större än under lågkonjunkturen 2008 när det verkligen ökade mycket.
Men det var varken sms-lån, kreditköp eller andra snabblån som låg bakom den stora och märkliga ökningen av inkommande ärenden till myndigheten.
Det var helt andra fordringsägare som nu i allt större omfattning vände sig till Kronofogden – och som fick dom att reagera.
Andrea Gleerup: Vi försökte reda lite i det här och såg att, ja landstingen helt enkelt började skicka in väldigt många fler ansökningar om betalningsförelägganden. Utan att vi riktigt visste varför.
Det handlar om skulder för läkarbesök, ambulanstransporter, sjukhusvård men också barnomsorg, sophämtning och försenade biblioteksböcker.
Det var skulder till samhället – till oss själva – som av någon anledning stod bakom den dramatiska ökningen av ärenden till Kronofogden förra året. Mitt i en högkonjunktur.
Andrea Gleerup:
Ja, och det var ju det som fick oss att börja titta lite närmare på vad, vad beror hela ökningen på.
Reporter:
Kan det verkligen vara så att vi har blivit så mycket sämre helt enkelt på att betala våra läkarbesök och våra dagisavgifter? Att det är det som förklarar den här ökningen?
Andrea Gleerup:
Nej, det tror inte jag för att det finns en betalningsförmåga ute i samhället i och med att det är högkonjunktur och vi ser ju inte den här ökningen i andra sammanhang på alls samma sätt.
Reporter:
Så att det måste finnas nån annan anledning helt enkelt?
Andrea Gleerup:
Ja, det måste finnas nån annan anledning.
Det ska visa sig att bakom den dramatiska ökningen som berör tiotusentals svenskar finns ett avtal mellan SKL – Sveriges kommuner och landsting och världens största inkassobolag – Intrum – före detta Intrum Justitia. Ett avtal på 15 sidor som få verkar ha förstått innebörden eller konsekvenserna utav.
Under 2015 och 2016 ligger antalet ärenden som Sveriges kommuner, landsting och regioner skickar till Kronofogden ganska stabilt. Runt 5000 ärenden i månaden.
Men när vi kommer en bit in på 2017 händer det plötsligt nånting. Under de kommande månaderna skjuter antalet ansökningar om betalningsföreläggande från det allmänna i höjden, för att sen plana ut på en betydligt högre nivå än tidigare. Och där är vi idag.
Under 2018 fördubblas nästan antalet ärenden till Kronofogden från kommuner, landsting och regioner. Från att ha legat på under 60 000 ärenden från januari till november tidigare år ökar antalet till över 110 000 samma period förra året.
När vi granskar statistiken och ärendena hos Kronofogden upptäcker vi att ökningen i många fall tar fart just efter att man skrivit under det nya avtalet för sina inkassotjänster. Som till exempel Landstinget Dalarna.
Reporter:
Är detta redovisningschefen på ekonomiavdelningen?
Ewa Samuelsson:
Det stämmer.
Reporter:
Ni tecknade ju det här avtalet sommaren 2017. Vet du vad som har hänt med antalet ärenden som regionen skickat till Kronofogden?
Ewa Samuelsson:
Det kan jag inte svara på rakt av för det följer ju egentligen inte vi. Det överlåter ju vi till Intrum.
Reporter:
Men vet du hur det ser ut med antalet ärenden till Kronofogden som landstinget skickar dit?
Ewa Samuelsson:
Nej, det har jag inte koll på.
Reporter:
2015 så låg det antalet på 727 stycken. 2016 – 993 och 2017 – 913. Och under 2018 då, efter att det nya avtalet började gälla så har det ökat till 3706 ärenden hittills 2018.
Ewa Samuelsson:
Oj, det hade jag inte koll på.
Hittills har ett 60-tal kommuner och landsting anslutit sig till avtalet som deras medlemsorganisation SKL förhandlat fram. Så också Nora kommun, i Bergslagen.
Isabell Landström:
Så vi har gjort ett avrop från det avtalet.
Reporter:
Varför valde ni nu just det avtalet?
Isabell Landström:
Därför att vi ser att de har en vana att hantera de här ärendena och då tyckte vi att det var lämpligt att använda det också på rekommendation utav Sveriges kommuner och landsting.
Reporter:
Det var det bästa avtalet som fanns helt enkelt?
Isabell Landström:
Vår bedömning var att det var så.
Fram till våren 2018 skötte Nora kommun sin inkassoverksamhet i princip helt själva. Och under 10 år skickade man in i snitt ett ärende om året till Kronofogden.
I april 2018 undertecknas avtalet med Intrum. Och nu börjar saker och ting att hända.
Isabell Landström:
Det är fyra stycken ärenden som har gått till Kronofogdemyndigheten.
Reporter:
Fyra under det senaste...perioden
Isabell Landström:
Sen i maj när vi gick in i Intrum Justitia.
Reporter:
Då har du nog fel siffror faktiskt för att sedan ett drygt halvår tillbaka, sen ni ingick i det nya avtalet, har ni skickat såhär många ärenden till Kronofogden. Det är 18 stycken ärenden. I princip skickat ett ärende i veckan det senaste halvåret. Varför har ni gjort en annan bedömning tidigare när ni hanterade inkassoverksamheten själva?
Isabell Landström:
Ja, vi har inte legat på tillräckligt med de ärendena. Och det är ju därför vi har valt att gå in i den här tjänsten. För att få en bättre hantering, mera rättssäker hantering och också då en mera oberoende hantering.
Av dom som anslutit sig till avtalet med Intrum har dom flesta skickat långt fler ärenden till Kronofogden än de gjort under tidigare år.
I Region Västernorrland hade man för ett par år sen cirka 300 ärenden per år. Under elva månader 2018 hamnar sen 3379 ärenden hos Kronofogden.
Region Gotland går från 377 till 1668 ärenden.
Gislaved kommun mer än fördubblar sina betalningsförelägganden. Från i snitt 87 till 294 efter att avtalet tecknas.
Eller Arvidsjaurs kommun som tidigare skickade in runt 50 ärenden per år till Kronofogden. Fram till december månad 2018 blir det istället 175.
Och så tillbaka till Nora kommun som i snitt går från ett ärende om året, till ett ärende i veckan till Kronofogden. Isabell Landström:
Vi är en liten kommun, vi har nära till varandra, det kan vara svårare att hantera sådana här ärenden då.
Reporter:
Jag trodde det var en bra grej att vara en liten kommun, att man hade nära till varandra, kanske till och med hade bättre insyn i hur folk hade det ekonomiskt och sådär?
Isabell Landström:
Det finns både fördelar och nackdelar med att vara den lilla kommunen. Dels på grund utav precis det du säger, men också svårigheterna då att gå vidare med olika krav.
Reporter:
Om vi tar och tittar lite på de här ärendena som Nora kommun har skickat till Kronofogden. Här till exempel har vi ett exempel med en kvinna som är 90 år gammal. Hon har ni skickat till Kronofogden för hemtjänstavgiften som hon, som hon när hon pratar med oss, säger att hon uppfattat att den var felaktig.
Isabell Landström:
Har hon varit i kontakt med kommunen?
Reporter:
Ja. Och henne har ni skickat till Kronofogden två gånger på lika många månader på grund av en...två obetalda räkningar för hemtjänstavgiften. Det är ändå en 90 år gammal kvinna. En pensionär.
Isabell Landström:
Och då har ju det gjorts en bedömning att det finns en betalningsförmåga hos den här personen.
Kommunen vet att kvinnan har pengar att betala med och borde kanske ha insett att det därför måste röra sig om en missuppfattning eller ett misstag. Men istället skickar Nora kommun den obetalda hemtjänsträkningen till inkassobolaget Intrum. Och två veckor senare, för första gången i sitt 90-åriga liv, får ”Greta” brev från Kronofogden.
”Greta”:
Ja, just det. Det var ju alldeles galet. Men jag tyckte att det var väl lika bra att jag betalar då så kanske de förstår att det är fel.
Reporter:
Vad tänker du om att kommunen skickar de här ärendena till Kronofogden?
”Greta”:
Ja, jag tycker det är hemskt jag. Men de har väl ont om pengar.
Reporter:
Har du kvar hemtjänsten idag?
”Greta”:
Nej, jag sköter mig själv. Jag tyckte det var så krångligt det där så.
”Greta” fick nu också betala inkassokostnaden, kronofogdens ansökningsavgift och Intrums ombudskostnad på sammanlagt 1720 kronor.
”Greta”:
Jag har aldrig missat en räkning förut. Jag är nittio år nu.
Reporter:
Du var alltså 90 år första gången du fick ett betalningsföreläggande från Kronofogden?
”Greta”:
Ja, så var det. Det var ju så konstigt.
Ett annat exempel handlar om en tv som försvinner från en lägenhet. Kommunen pekar ut en ensamkommande kille från Afghanistan som bott där som ansvarig och kräver honom på 4000 kronor. Själv säger han att tv:n fanns kvar när han lämnade ifrån sig nyckeln till lägenheten.
Och någon inkomst har han inte. Vilket Nora kommun rimligtvis känner till eftersom han går i skolan här och har försörjningsstöd från kommunen. Ändå skickas kravet till Intrum som efter två veckor lämnar det vidare till Kronofogden.
Reporter:
Har ingen betalningsförmåga att kunna betala den här tv-apparaten och ändå skickar ni honom till Kronofogden?
Isabell Landström:
Om det har gått vidare till Kronofogden så är det Intrum Justitia som har gjort en bedömning att det finns en betalningsförmåga.
Reporter:
Vet du vad som hände med honom och den här tv-apparaten?
Isabell Landström:
Nej.
Reporter:
Han fick en betalningsanmärkning. Sin första betalningsanmärkning innan han ens lärt sig vad ordet betyder. Vad tänker du om det?
Isabell Landström:
Jag tycker att det är synd att han har hamnat i den situationen. Vi måste ju se till att vi får betalt för de tjänster som vi utför och då har vi den här rutinen. Det du har tagit fram här gör ju att vi får ju se om vi tycker det här är ett bra sätt att jobba med Intrum Justitia, om det är flera individer som kommer i kläm.
Reporter:
Här har vi ett annat ärende. En man i 75 års åldern som lider av svår demenssjukdom. Han är egentligen inte skyldig kommunen ett enda öre. Det ni skickar honom till Kronofogden för det är inkassoavgiften på 180 kr.
Isabell Landström:
Man ska ju betala hela avgiften. Och ibland kan det då återstå en inkassoavgift och då kommer det ju en räkning på det också som ska betalas.
Reporter:
Tycker du att det här är rimligt?
Isabell Landström:
Jag tycker att det är rimligt rutinen rakt igenom. Sen kan det bli en del felaktigheter som gör att det i vissa saker som kanske inte fungerar, men i de flesta fall så gör det ju det.
Reporter:
Skulden gäller ju hemtjänsten. Ni känner till måste ni göra sjukdomsbilden, och att en sån person då missar att betala in, faktum är att han har inte ens missat att betala in, han har betalt in den ursprungliga skulden, men han har gjort det för sent, och då går ni med inkassoavgift...Nora kommun tar honom till Kronofogden med allt vad det innebär, skulden femdubblas. Vad tänker du spontant när du ser det här?
Isabell Landström:
Jag tänker naturligtvis att det är tråkigt att det går så långt...jag tycker det är jättetråkigt att den här personen har hamnat i sin demenssjukdom och att det blir det här resultatet.
Reporter:
Men demenssjukdomen kan ju inte kommunen göra någonting åt. Men däremot kan ni göra nånting åt detta. Ni behöver ju inte skicka honom till Kronofogden för en skuld han egentligen redan har betalt. Där då inkassoavgiften återstår.
Isabell Landström:
Vad vi får göra det är ju att vi naturligtvis får titta på det här fallet. Det får vi göra. Men att det har gått den här vägen har ju gått enligt våra rutiner. Och ibland kan det bli fel.
En 90 år gammal kvinna, en ung kille utan inkomst och en svårt demenssjuk man som gömt undan hemtjänsträkningen för sina anhöriga. Alla skickade Nora kommun till Kronofogden trots att man väl kände till eller i vart fall lätt kunde ta reda på omständigheterna kring dom uteblivna betalningarna.
Tre exempel från en kommun som valt att ansluta sig till det nya inkasso-avtalet som Sveriges kommuner och landsting förhandlat fram.
Och dom obetalda räkningar som skickas till Kronofogden från det allmänna, för vård och omsorg och en och annan försenad biblioteksbok, handlar ofta om mycket små belopp.
Andrea Gleerup:
Vi tar ju aldrig ställning till varken skuldens storlek eller vem som har rätt eller fel i det här utan vårt uppdrag är ju att se till att förmedla den sökandens krav på den svarande och i den aspekten tar vi ju aldrig ställning till skuldernas storlek utan vi hanterar ju det här, 19 öre eller nitton tusen på precis samma sätt. Sen är det ju så att när vi får väldigt många såna här så kan man ju fundera på om man inte skulle kunna löst det på ett annat sätt.
Reporter:
Men det hade varit att föredra att lösa dom här skulderna innan dom kommer till Kronofogden?
Andrea Gleerup:
Ja, jag ser ju att det finns i botten en långvarig kundrelation mellan en offentlig aktör och en medborgare och där tycker man väl kanske att man kan komma överens att lägga småbelopp på nästa faktura. Det finns ett samhällsansvar i att se till att människor inte hamnar i överskuldsättning och det här är ett lysande exempel när man riskerar att hamna i överskuldsättning för små belopp.
Dom ärenden som ökat allra mest, är just för dom som är skyldiga allra minst – under 200 kronor.
Från dom fyra landsting och regioner som anslutit sig till SKL:s avtal med Intrum har dessa ärenden tiodubblats. Från cirka 600 om året till över 6000 förra året.
Men vad är det i avtalet som gör att många tusentals fler svenskar nu hamnar hos Kronofogden?
Varje gång Intrum får in en obetald räkning från kommuner och landsting har dom rätt att lägga på en inkassoavgift på 180 kronor. Men i det nya avtalet förbinder sig Intrum att ersätta kommuner och landsting med 253 kronor och 80 öre för varje ärende man lyckas med. För varje inkassoärende som direkt betalas går alltså Intrum med förlust. Om dom inte går till Kronofogden det vill säga. Då kan Intrum lägga på ytterligare 380 kronor.
Reporter:
Vad tänker du kring det?
Isabell Landström:
Jag har inte gått in i avtalet så jag har inga tankar om det.
Reporter:
Då kanske det inte är så konstigt att man ser den här ökningen? Från ett ärende på tre år, till 18 ärenden den senaste tiden.
Isabell Landström:
Jag tänker att Intrum Justitia gör en bättre bedömning än vad vi gjort tidigare. Om vi har skickat ett ärende på ett år då har ju egentligen vi inte haft bra rutiner på att skicka ärenden vidare.
Det är till och med så att i många av fallen är den ursprungliga skulden redan betald när ärendet går till Kronofogden. Man är i praktiken alltså inte skyldig det allmänna några pengar alls. Det som Intrum skickar till Kronofogden är bara deras egen inkassoavgift. Men man gör det i landstingens och kommunernas namn.
Som för ”Mats” i Arvidsjaur som betalade sophämtningen för sent.
”Mats”:
Jag blev...ärligt talat så blir jag rent förbannad. Rent ut sagt.
Reporter: Förutom då inkassoavgiften på 180 kronor så tillkommer det en ansökningsavgift till Kronofogden på 300 och sen en ombudskostnad till inkassobolaget Intrum Justitia på 380 kronor. Så sammanlagt för den här skulden som egentligen redan är betald så betalade du 860 kronor till.
”Mats”:
Precis...tror du jag var nåt förbannad? Och vad händer om en som är liksom på branten? Har dåligt ekonomiskt om jag säger så? Så får man en sån här grej dessutom. Då hamnar man hos Kronofogden. Det kanske inte är befogat överhuvudtaget. Men de hamnar ju där ändå.
Reporter:
Vad tänker du om att det ser ut så här då?
”Mats”:
Nej, men det är ju rent åt helsike! Rent ut sagt. Det är ju inte sunt. Om man bara går tillbaka till sunt förnuft. Är det meningen det ska vara så här? Det ska inte det.
Eva från en liten by i Västernorrland ringde sin vårdcentral för att förnya ett recept. Fakturan på 80 kronor betalade hon för sent. Så hon blev skyldig 88 öre i dröjsmålsränta. Sen tillkom 860 kronor i avgifter efter att Intrum skickat Eva till Kronofogden.
Men dom 860 kronor och 88 örena kunde hon inte betala, säger hon. Så resultatet, det blev en betalningsanmärkning.
En bit utanför Sundsvall bor ”Gun”, som strax efter att hon fyllde 80 år var hos arbetsterapeuten med sina onda händer. Räkningen för besöket på 200 kronor betalade hon in, men för sent.
”Gun”:
Vi gör så gott vi kan och jag har inte mer pengar än min lilla pension och jag har inte nån stor pension för jag har bara jobbat...inte hela tiden. Jag börja sen jag fick barn har vart större som jag började att jobba.
Sjukvården fick sina pengar av ”Gun”. Men inkassoavgiften till Intrum återstod. Och det var den som hamnade hos Kronofogden.
”Gun”:
Ja, jag tycker att det är fel. För jag menar vi är ju pensionärer och jag har bland det lägsta som alla som kan ha för jag har ju inge mer att ta av och då går det inte att göra nån mer.
Reporter:
I och med att landstinget skickade dig till, trots egentligen att du hade betalat den ursprungliga skulden, det enda som återstod var inkassokravet på 180 kronor. Och det gör att du får en skuld på 860 kronor.
”Gun”:
Man tycker ju att det är konstigt för jag menar har de hört av sig och pratat med mig så kanske jag hade kunnat sagt att ja men det kan jag ju göra nu då, jag betalar det där. Jag hade väl fått minska in på maten för det är det enda som jag kan göra som jag kanske unnar mig nu så är det ju maten. Man måste ju få äta. Och man vill ju äta det man tycker om.
Guns pension räckte inte för den växande skulden till Intrum som alltså enbart bestod av avgifter för att hon betalade sitt sjukhusbesök några veckor för sent. Några dagar före julafton var betalningsanmärkningen för 80-åriga ”Gun” ett faktum.
Hennes fall är inte unikt. Förra året skickade Region Västernorrland 765 ärenden till Kronofogden för skulder under 200 kronor. Det är en ökning med över tusen procent sedan dom tecknade avtalet med Intrum.
Men flest ärenden i spåren av det nya avtalet hittar vi i Västra Götaland.
Reporter:
2015 så skickade Västra Götalandsregionen 337 ärenden till kronofogden. Det här är ärenden där människor är skyldiga mindre än 200 kr. 2016 så hade det ökat lite, eller minskat lite förlåt. Då ser det ut ungefär så här. Till 268 ärenden. 2017, det är då ni tecknar det här nya avtalet med Intrum Justitia. Då ökar det. Då är det plötsligt 955 ärenden. Och så kommer vi då till 2018. Och då ser det ut så här. Det här är bara under de första 11 månaderna 2018. Här har vi 500 ärenden. 1000. 1500. 2000. 2500. 3000. Och här är tre och fem. Fyratusen. Fyratusen trehundra elva ärenden där man är skyldig Västra Götalandsregionen mindre än 200 kronor som ni skickar till kronofogden med allt var det innebär för den enskilda. Vad det det här ni ville uppnå med det nya avtalet?
Thomas Front:
Absolut inte och jag beklagar detta. Detta är inte alls vad vi hade förutsett. Hade vi kunnat förutse det här så hade vi aldrig gjort det här avtalet. Men vi förstod inte mekanismen i detta och det här absolut inte det vi vill åstadkomma och det är därför vi nu med krafttag har tagit tag i det här, träffat leverantören, har infört ett stopp på inflödet och kommer träffa kronofogden för att se till att inte det här fortsätter. Så det här är inte alls förenligt med det goda livet som vi står för i Västra Götalandsregionen.
Reporter:
Varför har ni tecknat det här avtalet då? Ni gjorde ju detta med öppna ögon?
Thomas Front:
Vi gjorde detta i god avsikt. Vi trodde att den nya leverantören skulle arbeta som den gamla leverantören att inte det här avtalet skulle förändras i grunden precis som det gjort.
Reporter:
Det här är en 70-årig man. Han hade betalat också sin ursprungliga skuld men hade inte betalat påminnelseavgiften och inte inkassoavgiften. Han skriver faktiskt här ett meddelande. “Förstår inget. Orkar inte. Betalar i alla fall.” Vad känner du när du ser det här?
Thomas Front:
Jag tycker det här är väldigt tråkigt och det är inte alls vad vi vill. Så vi ska genast och vi håller på. Vi ska se till att det här blir en ändring till stånd. För vi vill inte ha dom här högarna. Vi vill att det ska betalas tidigare i processen. Och vi vill att vi ska slippa sånt här för det är inte förenligt med det goda livet som vi vill stå för.
Hos Sveriges kommuner ser man också en tydlig skillnad i ökningen mellan dom som skrivit under det nya inkassoavtalet jämfört med dom kommuner som valt andra avtal.
Men det är hos Sveriges alla landsting och regioner som vi kan se den riktigt stora ökningen av ärenden till Kronofogden. Skillnaden mellan dom som skrivit under SKL:s avtal och dom med andra lösningar är stor. Över fyra gånger så stor.
Vi tar med oss våra siffror, diagram och tabeller till dom ansvariga på inkassobolaget Intrum och inköpscentralen för Sveriges kommuner och landsting. Och den enkla frågan; hur kunde det bli så här?
Olof Molander:
När ni då uppmärksammar oss på detta, vilket vi tyckte var bra, och vi blev förstås lite undrande vad kan det va för nånting. Så vi ville titta oj har vi gjort nåt som är fel eller nånting som vi måste rätta till och det var ju då som vi kom fram till att i affärsmodellen som sådan så finns det risk för att det ligger incitament som dels driver fler ärenden från kommuner och landsting till inkassobolagen men också då att det finns incitament i modellen som gör att man kanske driver fler ärenden till kronofogdemyndigheten. Men det är en sak till som är jätteviktig här. och det är att i avtalet som sådant så har ju faktiskt kommuner och landsting möjlighet att korrigera detta och lägga...och matcha så att säga vilken process kontra de vill ha mot sin egen policy när det gäller de här skulderna för det är ju kommunerna och landstingen som är ansvariga för hur de vill att den här typen av skulder ska hanteras.
Reporter:
Är det då inte nära till hands att i och med att inkassobolaget inte tjänar några pengar om inkassokraven betalas, de går till och med back kan de ju göra så ligger det väl ganska nära till hands att ett sätt för dom att tjäna pengar det är ju faktiskt att ta ärenden till kronofogden? Ju fler ärenden de tar till Kronofogden ju mer ombudskostnader kan de lägga på och ju mer pengar kan de faktiskt tjäna på hanteringen?
Olof Molander:
Jo, men det är det vi säger, incitamentet som det finns risk för. Men om det är så det är ju svårt att säga i och med att de andra bitarna finns. Det finns möjligheter att reglera detta.
Reporter:
Vad tycker du det här diagrammet säger till dig?
Olof Molander:
Ja, att det är väldigt många små skulder som har gått till Kronofogden. Och är det så att det beror på avtalet så är det klart att det är jätteolyckligt. Så det beklagar vi.
Reporter:
Det här visar antalet ärenden mellan landsting och regioner som är anslutna till er, Intrum, och regioner och landsting som har andra avtal. Det är en ökning med nästan 1000 procent och det här är alltså skulder under 200 kronor. Varför har ni gjort så här?
Fredrik Backman:
Jag tror så här. Om vi börjar med, jag får utgå från att statistiken du visar här är korrekt, om vi börjar med att titta på, när man pratar om ökningen så det du visar på här är ju skillnad då i hanteringen av de kunder som vi har, som vi har avropat eller som vi har har fått du via det här avtalet via SKL, SKL kommentus och tidigare då under andra aktörer och det är naturligtvis helt omöjligt för mig att svara på hur man har hanterat dom här fordringarna tidigare i ett annat avtal, det jag kan kommentera det är ju vad vi gör med dom här…
Reporter:
Men det är ju en så väldig stor skillnad, det är ju en ganska stor ökning här, som sagt nästa 1000 procent…
Fredrik Backman:
Det som jag kan kommentera det är vad vi gör åt dom här offentliga verksamheterna som är del av det här avtalet. Och det vi gör är att för vart och ett av de här både landstingen men även kommunerna som väljer att ropa av mot det här avtalet det är att vi har en initial diskussion, vi sitter ner, vi sätter upp rutinbeskrivningar för hur en inkassotjänst ska gå till, i grund och botten bottnar ju det i den svenska inkassoprocessen som är den del av inkassolagstiftningen, en god inkassosed. Och så har vi en diskussion hur man vill att rutinen ska fungera och det dokumenteras. Och utifrån det sen utför vi vårt arbete, ser till att leverera ett bra resultat, det man ska komma ihåg, vårt arbete går ju ut på att hjälpa kommuner och landsting och få in pengar tillbaka till sin verksamhet för tjänster dom inte fått betalt för.
Reporter:
Har era kunder varit nöjda med den här utvecklingen?
Fredrik Backman:
Jag tror så här, vi har haft en diskussion med ett antal kunder, rent generellt så med den tjänst och leverans vi levererar. Vi har också generellt sett väldigt nöjda, i det här fallet då, individer i andra ändan som kommer i kontakt med oss för att komma ur sin skuldsatta situation.
Reporter:
Men just den här utvecklingen att det är dom minsta skulderna som ökar allra mest. Är era kunder nöjda med den utvecklingen, är det så dom vill ha det?
Fredrik Backman:
Alltså generellt sett så, nu kan ju inte jag svara för alla kunder. Vi har haft en diskussion med ett par kunder och efter att ni hört av er som har bett oss titta lite grann på det här och det gör vi tillsammans.
Reporter:
Vi har ju en teori om att detta har att göra med er affärsmodell. Om du låter mig förklara ett ögonblick. Alltså när ni får in ett ärende från en kommun eller ett landsting. Det är en person som inte betalt sin faktura i tid. Så lägger ni på 180 kronor i inkassoavgift och så skickar ni ut ett inkassokrav.
Fredrik Backman:
Det är riktigt.
Reporter:
Om den personen i fråga betalar den skulden då, det inkassokravet, vilket ju naturligtvis alla hoppas på, eller hur?
Fredrik Backman:
Ja, det är riktigt.
Reporter:
Tjänar ni då några pengar?
Fredrik Backman:
Jag tror så här det du är inne på nu är...
Reporter:
Det är en väldigt enkel fråga. Bara ja och nej fråga egentligen. Tjänar ni några pengar då?
Fredrik Backman:
Jag tror i första hand så måste vi...vi ser alltid till helheten i våra avtal. Jag tycker att det blir problematiskt att rycka ut en enskild priskomponent ur ett...
Reporter:
Men kärnan i pudeln här, i det här ramavtalet som ni har tecknad med SKL/Kommentus det är ju att för varje inkassoärende så ska ni ersätta landsting och kommuner med 253 kronor och 80 öre...
Fredrik Backman:
Det är riktigt.
Reporter:
... per inkassoärende. Det stämmer?
Fredrik Backman:
Det är riktigt.
Reporter:
Precis. Samtidigt har ni inte en laglig rätt att ta ut mer än 180 kronor i inkassoavgift.
Fredrik Backman:
Det stämmer.
Reporter:
Det vill säga, det är en förlustaffär för varje person, för varje skuldsatt person som betalar sitt inkassokrav. Stämmer inte det?
Fredrik Backman:
Jag förstår ditt...
Reporter:
Ja eller nej.
Fredrik Backman:
Nej, men jag förstår ditt resonemang och jag förstår att du ställer frågan. Men anledningen...
Reporter:
Varför förstår du det?
Fredrik Backman:
Jo, jag förstår precis med det resonemang du beskriver. Men anledningen till att jag känner mig trygg i det här är ju flera delar. Dels så känner jag mig trygg i det här därför att det finns en lagstadgad inkassoprocess i Sverige som vi ska följa.
Reporter:
Det här är ju ett ganska ovanligt ramavtal, det här är ju första gången som ett inkassobolag säger vi kan inte bara betala tillbaka inkassoavgiften till kommuner och landsting, vi kan betala ännu mer. Vi kan ta ur egen ficka och ge till er för att ni ska ge oss era obetalda räkningar. Och det är det jag menar när man då tittar på de här...de här ökningarna...på skulder under 200 kr – det är ju en jättestor ökning. Här har vi en ökning från samtliga regioner och landsting. Det är en ökning på tusen procent nästan. Då menar jag såhär, har inte detta avtalet då någonting att göra med den ökningen, den dramatiska ökning vi ser av ärenden till Kronofogden?
Fredrik Backman:
Till att börja med, vad gäller skillnaden eller ökningen. Den är svår för mig att kommentera på eftersom jag inte har inblick i historiken. Jag kan svara på dom delar där Intrum har varit inblandad.
Reporter:
Men du har ju historiken framför dig här.
Fredrik Backman:
Absolut, men jag har inte inblick i hur de inkassoprocesserna har sett ut, jag har inte inblick i de avtalen och så vidare. Så det är inte min sak att kommentera det. Men däremot så känner jag mig trygg i att anledningen och hur den inkassoprocessen vi driver ser ut och hur vi stöttar kommuner och landsting med att få in sina pengar. Att det skulle finnas en direkt koppling mellan avtalet och hur vi väljer att driva processen, det gör det inte och det känner jag mig trygg i.
Reporter:
Ja, du känner dig trygg i det, men jag känner mig inte trygg i det. Ett sätt för er, det snabbaste sättet för er att faktiskt tjäna pengar det är att ta ärenden, alla ärenden till Kronofogden, så många som möjligt. Då kan ni tjäna pengar för då kan ni lägga på en ombudskostnad på 380 kronor. Kan inte det vara förklaringen då till att vi ser de här jättestora ökningarna efter att de har tecknat avtalet med er?
Fredrik Backman:
Jag kan inte svara för vad ökningen beror på, men om det är anledningen till att den här stapeln ser ut som den gör, nej det är det inte. För att, kärnan i det här, det är att ingen har något intresse i att lämna ärenden till Kronofogden, för individer eller ärenden där det saknas en betalningsförmåga. Det finns inget sådant intresse.
Reporter:
Avtalet har ingenting med den här ökningen att göra menar du?
Fredrik Backman:
Jag känner mig trygg i att avtalet har ingen koppling till hur vi väljer att bedriva inkassoprocessen.
Kommunikatör:
Bra.
Reporter:
Och hur...för vi har...
Kommunikatör:
Jag vill att vi bryter här för vi har dragit över tiden.
Reporter:
Jag förstår, men vi har fortfarande lite frågor.
Kommunikatör:
Ja, men då får vi höras om det.
Fredrik Backman:
Vi får tacka.
Reporter:
Men hur mycket har ni tjänat...
Fredrik Backman:
Tack så mycket.
Reporter:
Hur mycket har ni tjänat på det här avtalet? Jag tänker, det här berör ju miljoner av svenskar. Kan ni inte avvara nån minut bara för att svara på våra frågor?
Kommunikatör:
Vi hör av oss.
Reporter:
Hur är det möjligt att ni inte förutsåg detta? Det är ändå inkassobolag och de måste ta igen på karusellerna, det de förlorar på gungorna, det tycker jag är ganska enkel matematik. Eller?
Olof Molander:
Jo, men det är nog riktigt och jag kan väl säga att i det här fallet så har vi då tittat just nu när vi har liksom att ja här finns dom här lite risk för de här underliga incitamenten och vi har nu tittat på vår egna processer okej vad kan vi gör...fel vad kan vi göra bättre till nästa gång? Och det är ju klart att vi tittar nu på att vi måste bli mycket bättre framför allt på den här typen utav avtal. Att titta på liksom vad blir konsekvenserna för enskilda medborgare och så vidare.
90-åriga ”Greta” har nu tackat nej till hemtjänsten efter att Intrum och Nora kommun skickade henne till Kronofogden.
Reporter:
Då får vi hoppas att du inte får nån mer ärende till Kronofogden då?
”Greta”:
Nej, det kan jag aldrig tänka mig. Får man inte tillbaka de där pengarna som man har lagt ut?
Reporter:
Nej, det tror jag inte.
”Greta”:
Vart går dom då? Skatt eller?
Reporter:
Nej, de går delvis tillbaka till kommunen och så går en bit till Kronofogden och en bit till inkassobolaget.
”Greta”:
Jaha, de kunde ju ringa och fråga först tycker man.
Reporter:
Vad skulle du göra om du fick pengarna tillbaka? Vad skulle du köpt då?
”Greta”:
Ja, det vet jag faktiskt inte. En present till kronofogden kanske.