Frågan om vad som egentligen utgör förtal och inte har aktualiserats i samband med den uppmärksammade rättegången mot medieprofilen Cissi Wallin. De känsliga uttalandena förs ofta i kommentarsfält.
Enligt siffror från Brottsförebyggande rådet döms allt fler för förtal. Men det rör sig inte om någon stor ökning och talen är små. För 10 år sen dömdes 14 personer. 2018 dömdes 19 personer.
– Åtal väcks relativt sällan när det gäller den här typen av mål, säger Ängla Eklund, jurist och ordförande vid Institutet för Juridik och internet, en ideell expertorganisation som grundades för att arbeta mot internetrelaterade kränkningar.
”Sanningen är inte ansvarsbefriande”
I många länder liknar lagstiftningen kring grovt förtal den svenska. Men det finns en stor skillnad jämfört med exempelvis Storbritannien och USA.
– Den största skillnaden är att sanningen inte är ansvarsbefriande vilket det är i flera länder. I dessa länder så kan du inte dömas för förtal om det du spridit är sant. Bara påhittade falska uppgifter leder till ett brott. I Sverige kan även sanna uppgifter utgöra förtal, säger Ängla Eklund.
Samtidigt ska svenska åklagare enbart väcka åtal om uppgifterna eller bilderna har spridits till en stor grupp människor. Åklagaren ska även ta ställning till hur uppgifterna spridits och vilka konsekvenser det har fått för den utsatta personen.
– På senare tid har man tagit större hänsyn till internet och den stora spridning det innebär. Tumregeln är att kända personer får oftast tåla lite mer samtidigt som till exempel en politiker också får granskas mer eftersom de tar politiska beslut angående lagstiftning.
#metoo har bidragit till ökad diskussion
Trots att inte många åtalas eller fälls för grovt förtal menar Ängla Eklund att #metoo bidragit till att förtalsfrågorna kommit upp mer till diskussion vilket är nyttigt för samhället.
– Det finns ett uppenbart behov att klarlägga var gränserna går för vad man kan säga och publicera på sociala medier. Var går gränsen mellan yttrandefriheten och den personliga integriteten?