Sverige har haft kärnkraft i 50 år. Men frågan om slutförvar av det utbrända kärnbränslet är fortfarande inte löst, och det ser likadant ut runt om i världen. 

– Inget land har ännu något färdigt lager för slutförvaring av kärnbränsleavfall, säger Bo Strömberg, expert på Strålskyddsmyndigheten till SVT Nyheter.

Om den svenska regeringen säger ja idag, kan Sverige bli ett av de första länderna i världen som klubbar hur och var högaktivt kärnavfall ska förvaras.

Ökenplaner i USA

Finland har kommit längst. Där finns påbörjat bygge av tunnlar till ett djupförvar enligt i princip samma metod som svenska SKB vill använda i Forsmark. Men det kommer fortfarande krävas ett senare klartecken av finska regeringen för att slutligen ta anläggningen i drift.

USA har ett slags djupförvar i New Mexico, men bara för avfall från det militära kärnvapenprogrammet. USA hade långtgående planer på ett slutförvar i öknen vid Yucca Mountain, en plats som beslutades av kongressen. Men det stoppades efter långa processer då beslutet kritiserades i delstaten Nevada. Men diskussion om den platsen fortsätter.

– Dessutom hade en amerikansk domstol kritiserat att säkerhetsanalyserna bara sträckte sig 10 000 år framåt, när Sverige och andra länder räknar med minst 100 000 år, säger Bo Strömberg.

Stormakterna håller låg profil

Frankrike, som har flest kärnkraftverk i Europa, upparbetar avfall och anses ha kommit långt. De har numera också en tänkt plats för slutförvaring i Bure öster om Paris. Där finns ett geologiskt laboratorium, men ännu inga färdiga beslut och godkännanden om att bygga slutförvaret.

Kina och Ryssland har stora kärnkraftsprogram men har enligt Bo Strömberg länge haft mycket låg profil gällande slutförvar. Nu har båda länder pekat ut platser, men huruvida det är ordentligt förankrat lokalt är svårare att säga i dessa länder, enligt Bo Strömberg.

Enligt SKB, Svensk kärnbränslehantering, som ansvarar för det svenska förslaget om slutförvaring i kopparkapslar i ett bergrum utanför Forsmark, så finns tekniken på fler håll i världen, men det har stupat på att man inte fått acceptans från befolkning i närområdena. Även Strålsäkerhetsmyndigheten betonar den lokala förankringen: 

– Det har varit ett ständigt tema i olika länder. Att det tagit tid att få till slutförvar beror på att närboende inte känner sig trygga med detta, säger Bo Strömberg.