Att utredningen om Palmemordet presenteras är en stor och viktig nyhetshändelse. Vilka slutsatser utredningen landar i är dock oklart. Spekulationer har redan lanserats om den så kallade Skandiamannen, eller om det som beskrivits som Sydafrikaspåret.
Skulle åklagaren välja att lägga ner utredningen kommer det att mottas som ett stort antiklimax efter vinterns och vårens omfattande mediala uppmärksamhet.
Annars är det just antiklimax som kännetecknat Palmeutredningen sedan första dagen. Jag har själv varit verksam som journalist under alla år utredningen pågått och har under flera år bevakat utredningen och de politiska förvecklingarna i dess kölvatten.
Blev aldrig mer än spår
Vem minns inte det första gripandet av 33-åringen, som pekades ut som Palmes mördare? Han släpptes dock snart och avfördes som misstänkt. Eller Christer Pettersson, som greps och dömdes, men sedermera friades av hovrätten på grund av att konfrontationen med Lisbeth Palme genomförts på ett felaktigt sätt?
Eller det så kallade PKK-spåret som handlade om att kurdiska terrorister skulle ha mördat Olof Palme? Eller Sydafrikaspåret som utgick från att den sydafrikanska apartheid-regimen ville tysta Palme och skickade sin säkerhetstjänst för att döda honom?
Alla dessa spår blev inte mer än just spår. I alla fall inte hittills. På samma sätt har Skandiamannen genom decennierna rört sig in och ut ur utredningen utan att åklagarna har lyckats föra frågan för prövning i domstol.
Präglats av skandaler
Palmeutredningen präglades också länge av brist på professionalism, men desto högre grad av politisering. Under de första åren var den politiska inblandningen i utredningen särskilt tydlig. Socialdemokratins grepp om statsförvaltningen var tydlig och vilket också påverkade Palmeutredningen.
Så till den grad faktiskt att hela utredningen sommaren 1988 exploderade i en stor politisk skandal.
Det visade sig att dåvarande justitieministern Anna-Greta Leijon skrivit ett rekommendationsbrev till privatspanaren och partikamraten Ebbe Carlsson, som genomfört egna efterforskningar utomlands i jakten på Olof Palmes mördare. Till sin hjälp hade han bland annat personal från Säkerhetspolisen.
Tvingades avgå
När nyheten briserade var skandalen ett faktum. Samtidigt fastnade Ebbe Carlssons medhjälpare i tullen med illegal avlyssningsutrustning i bilen.
Leijon tvingades avgå för att undvika en hotande misstroendeförklaring. Även rikspolischefen och Säpos chef fick avgå.
Efter skandalerna har utredningen aldrig riktigt hettat till igen. Under lång tid har den bedrivits på sparlåga, samtidigt som journalister och debattörer med jämna mellanrum fört fram nya eller nygamla teorier.
Kanske kan den utredning som presenteras på onsdag kasta nytt ljus över vad som egentligen skedde på Sveavägen sent på kvällen den 28 februari 1986. Och kanske också nya uppgifter om vem eller vilka som låg bakom mordet.
Vore sensationellt
Kan åklagaren presentera nya bevis vore det sensationellt. Men frågan är om det skulle räcka för att tysta alternativa teorier om mordet. De lär med all sannolikhet fortsätta att florera i samhällsdebatten. Det enda som skulle kunna sätta stopp vore en fällande dom. Men det kan nog ingen förvänta sig med tanke på hur lång tid som förflutit.
Palmemordet lär fortsätta att engagera, fascinera och förbrylla.
Kanske är det heller inte så märkligt. Mordet på Olof Palme är trots allt det mest uppmärksammade mordet i Sverige sedan Gustav III sköts den 16 mars 1792 på Operan i Stockholm. Men då greps den skyldige i princip direkt efter mordet.