I kvällens Politikbyrån säger CUF:s nyvalda ordförande Réka Tolnai att V och SD är två lika extrema partier. Men så uttrycker sig inte hennes partiledare. Den som lyssnat på Annie Lööf (C) den här våren hör att hon gör en tydlig åtskillnad mellan de två “ytterkantspartierna”. Vänsterpartiet ska Centerpartiet inte samarbeta med för de har dålig politik men det är Sverigedemokraterna som har extrema värderingar.
Trots distinktionen är dörren till V stängd. Något annat är omöjligt internt. Att glänta på V-dörren med 16 månader till valet skulle också vara ett strategiskt misstag för den som vill övertyga väljarna om att det finns ett regeringsalternativ i mitten.
”SD är huvudfienden”
Fortsatt motstånd mot V alltså men det är SD som är huvudfienden. Och den konflikten har starkt bidragit till att placera C där de befinner sig i dag. En startpunkt kan sättas till den eftervalsanalys Annie Lööf skrev efter valet 2010. Slutsatsen var att partiet måste bli mer ideologiskt:
”Centerpartiet upplevs i dag som ett intresseparti för landsbygd och företagare och behöver gå mot att bli ett tydligare idéburet parti genom att ta sina historiskt starka grundvärderingar med sig in i framtiden”.
Redan då hade partiet börjat öka i storstäderna, i synnerhet i Stockholm. Stureplanscentern som såg sig som partiets “ideologiska och liberala flaggskepp”, hade blivit allt mer tongivande och enligt Annie Lööf var deras idéarbete något resten av partiet borde ta efter. Svaret blev det omtalade idéprogrammet där målet var att gifta ihop den gamla bonderörelsen med Stureplanscentern under devisen att partiet alltid varit liberalt.
Men det blev inget lyft i opinionen, snarare tvärtom. 2014 var partiets tredje sämsta i modern tid.
”Gör det omöjligt för C att ändra dig om SD”
Istället blev det kampen mot SD i kombination med en generös migrationspolitik, som på allvar kom att definiera dagens Centerparti som ett idéburet och principfast liberalt parti i väljarnas ögon. Och det har gett utdelning även från den rödgröna sidan. Det handlar om välutbildade storstadsväljare, i synnerhet kvinnor.
Väljare som attraheras av budskapet att dagens stora strid inte står mellan vänster och höger utan mellan en bred liberalism där även socialdemokrater kan ingå, mot nationalism och högerpopulism.
En värderingskamp som gör det omöjligt för C att ändra sig om SD.
”Kan bli så illa tvungna”
Men är det då möjligt för C att justera sin inställning till V? Svaret är att de kan bli så illa tvungna. Om inte opinionsläget förändras dramatiskt så kommer en “anti-sd-koalition” mellan S, C och MP behöva Vänsterpartiets stöd för att säkerställa att budgetarna går igenom riksdagen. Och det stödet tänker vänsterpartisterna inte ge bort gratis.
Det finns en annan väg ropar centerpartisterna. Ett samarbete i den breda mitten där både S och M kan ingå. Men då tänker de bort det faktum att S och M vill ha varandra som huvudmotståndare. Och att Ulf Kristersson (M) har redan sin väg till regeringsmakten utstakad och där ingår ett samarbete med SD. Samt att Stefan Löfven (S) inte är så vidare pigg på ännu en mandatperiod där V kan göra gemensam sak med övriga oppositionen och bedriva krypskytte mot budgeten.
Att ingen annan partiledare tror på Annie Lööfs regeringslösning gör också att den i dagsläget mest framstår som önsketänkande Men räkna med att centerpartisterna kommer hålla fast vid att en tredje väg är möjlig tills dess att valresultat och regeringsbildning motbevisar dem.
Politikbyråns senaste avsnitt ”Annies (V)al” handlar om Centerpartiet och om Annie Lööf verkligen välja bort både Jimmie Åkesson och Nooshi Dadgostar om hon ska ha något inflytande över svensk politik? Se hela avsnittet här på SVT Play.