Förväntningarna var höga. De senaste dagarna har flera uppgifter cirkulerat, bitvis understödda av Petersson själv, om att man ska ha säkrat någon typ av teknisk bevisning. Jag och många med mig trodde att mordvapnet skulle presenteras.
Men det skedde inte.
Det kom fram förvånande lite ny information under presskonferensen. Egentligen berättade man ingenting om vad som hänt de senaste två åren. Inga nya detaljer om hur den gruppen arbetat med att få fram nya uppgifter. Däremot fick vi veta att man digitaliserat sitt arkiv!
Kända uppgifter
Åklagaren kunde inte ens fastställa att Engström haft tillgång till vapen – trots tidigare kända uppgifter om att han ska ha haft kontakt med en vapensamlare. Inte heller fick vi veta varför de ansträngt sig för att få fram en DNA-profil på Engström genom hans släktingar – bara att den skulle testas mot ”vissa föremål”.
Minst sagt: ett antiklimax.
De uppgifter som åklagaren redogjorde för, som knyter Engström till mordplatsen i februari 1986, var också kända sedan tidigare. Hur han stämplade ut från sitt jobb på Skandia bara några hundra meter från mordplatsen, strax före mordet. Hur han varit klädd, med keps, mörk rock och handlovsväska – och hur det på många sätt överensstämde med flera vittnens beskrivning av gärningsmannen.
Berörde inte motivet
Vi fick också höra hur Engström riktat strålkastarljuset mot sig själv, framför allt genom mediaframträdanden strax efter mordet. Åklagaren ville inte spekulera i motivet, men han konstaterade att det kan ha försvårat den tidiga utredningen. Det var milt uttryckt. Förmodligen gjorde Engström sig själv förbrukad som ett spår i och med att han presenterade sitt ansikte för hela svenska folket – bland annat i ett långt inslag i Rapport där han bara en månad efter mordet presenterar en helt egen rekonstruktion av mordnatten. Inga vittnesuppgifter skulle efter det ögonblicket kunna användas för att peka ut Engström som gärningsman.
Åklagaren Krister Petersson säger att om hans grupp haft jobbet redan 1986 så hade de gjort ett bättre jobb än Hans Holmérs team, som snöade in på PKK-spåret och förlorade ett år av utredningen.
Där vill jag ge honom rätt. Hade man tagit Skandiamannen på allvar och inte avfärdat honom som ”elefanten i porslinsrummet” så hade man haft enormt mycket bättre förutsättningar för att knyta ett eventuellt mordvapen till honom, och möjligen kunna ställa honom inför rätta. Ett fotarbete som inte går att göra 34 år senare, när minnen svikit, nyckelvittnen avlidit och mordvapnet kommit på villovägar – och hur som helst inte skulle gå att binda till mordet.
Viktigt att andra nu får ta vid
Denna dag kommer dessvärre inte att avsluta det nationella traumat. Tvärtom. Nu läggs förundersökningen ner eftersom åklagaren anser att Stig Engström sannolikt är gärningsmannen.
Frågan är vem som nu får tillgång till Palme-arkivet. Det är viktigt att andra nu får ta vid – och granska granskarna.