På måndagen mötte Stefan Löfven talmannen Andreas Norlén för att lämna en halvtidsrapport om sitt sonderingsuppdrag. Senast på måndag i nästa vecka ska Löfven vara klar. Antingen kan han då presentera en regering som kan tolereras av riksdagen, eller tvingas han precis som Ulf Kristersson att kasta in handduken.
Att döma av Stefan Löfvens egna uttalanden under dagen är det uppenbart att hans sonderingsuppdrag fortskrider utan större framgång.
Visserligen lät han på presskonferensen stundtals försiktigt optimistisk, men detta kunde inte dölja det faktum att han i sak inte hade något nytt att rapportera. Hans besked var att de övriga partierna hittills inte har lämnat några som helst nya besked i regeringsfrågan. Det politiska läget är alltså lika låst som på valkvällen.
”Kan ge uppdraget till Lööf”
Därmed tyder det mesta på att också Stefan Löfven kommer att misslyckas med sitt sonderingsuppdrag. Frågan är vad som händer då? Talmannen kan förstås ge ett nytt, mera detaljerat sonderingsuppdrag till Ulf Kristersson, trots att han redan har misslyckats en gång. Teoretiskt finns också möjligheten att ge uppdraget till Annie Lööf, men att hon skulle kunna presentera en regering som tolereras av en majoritet i riksdagen får i alla fall i dagsläget anses som tämligen orealistiskt.
Ändå är det alltjämt Centerpartiet som är nyckelaktören i detta politiska drama. Centerpartiets stöd kan göra antingen Stefan Löfven eller Ulf Kristersson till statsminister. Problemet är att Centerpartiet hittills sagt nej till dem båda. En borgerlig regering förutsätter nämligen stöd av Sverigedemokraterna, vilket Annie Lööf gång på gång har avvisat.
Hon säger också nej till samarbete med Socialdemokraterna, såvida inte hela Alliansen är med, vilket är uteslutet då varken Moderaterna eller Kristdemokraterna vill medverka i ett sådant samarbete. Inte heller Socialdemokraterna vill samarbeta med hela Alliansen.
Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera att det i dagsläget varken finns stöd för Stefan Löfven eller Ulf Kristersson som statsminister.
Regeringsfrågan har därför hamnat i ett dödläge och Centerpartiet försöker spela ner sin egen roll genom att hänvisa till andra, mer eller mindre sannolika regeringsalternativ.
S och M vill inte samarbeta
Annie Lööf har till exempel föreslagit en samlingsregering, vilket inte är realistiskt. Sverige hade en samlingsregering under andra världskriget för att samla nationen i ett svårt krisläge. Att riksdagspartierna inte kan komma överens om vilken regering som ska leda landet kan knappast betecknas som ett nationellt krisläge. Dessutom säger både Socialdemokraterna och Moderaterna blankt nej, vilket innebär att också en samlingsregering får anses vara helt osannolik som alternativ.
Både Liberalerna och Centerpartiet talar gärna om att just Moderaterna och Socialdemokraterna bör samarbeta. Men varken Stefan Löfven eller Ulf Kristersson vill ha ett sådant samarbete, då man fruktar stora väljarförluster till Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna.
Centerpartiet har även, liksom Liberalerna, föreslagit en alliansregering som samarbetar med och får stöd av Miljöpartiet i riksdagen. Här hänvisar man till Stockholms stad där en sådan konstellation berövat Socialdemokraterna makten. Problemet är bara att majoritetsförhållandena är annorlunda i Stockholm och i riksdagen. I riksdagen rubbas inte den grundläggande maktbalansen genom att Miljöpartiet gör gemensam sak med alliansen.
För det första skulle en alliansregering med stöd av Miljöpartiet sannolikt aldrig släppas fram av riksdagen. En majoritet bestående av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna skulle rösta nej. För det andra: Om en sådan regering ändå, på något mirakulöst sätt, skulle komma till makten vore varje votering ett äventyr.
Regeringens förslag skulle falla varje gång SD röstade med Socialdemokraterna. Dessutom, och det kan vara bra att ha i minnet, har Miljöpartiet klart och tydligt sagt att de inte är beredda att samarbeta med Alliansen i riksdagen.
Kan leda till extra val
När Stefan Löfven i dag mötte medierna efter sitt sammanträde med talmannen medgav han att inget av partierna han talat med under sin första sonderingsrunda visat några som helst öppningar för att justera sina ståndpunkter i regeringsfrågan.
Ändå, menade Löfven, är det viktigt att fortsätta sonderingsuppdraget då det ändå innebär fortsatta samtal och kontakter med de övriga partierna. Det kan på sikt bana väg för en större uppgörelse längre fram, menade han.
Tvingas Löfven på måndag i nästa vecka återkomma till talmannen och meddela att också han har misslyckats med sitt sonderingsuppdrag väntar nästa steg i den här processen.
Då är det rimligt att talmannen explicit begär av de tilltänkta statsministerkandidaterna att pröva olika regeringsalternativ i riksdagens kammare. Bara så kan den här processen föras vidare och partierna på allvar testas.
Om riksdagen fyra gånger röstar nej till olika regeringsalternativ utlyses per automatik ett extra val. Det är kanske enda sättet i dag att få de låsta positionerna i regeringsfrågan att luckras upp och få partierna att justera sina ståndpunkter.