När Liberalerna i helgen samlas till landsmöte i Västerås är det ett parti som befinner sig i ett krisartat tillstånd. Faktum är att Liberalerna successivt har tappat i opinionen de senaste femton åren.
Den här mandatperioden har heller inte alls blivit som partiledningen föreställde sig. Efter åtta år i regeringsställning hoppades Liberalerna att oppositionsrollen skulle hjälpa partiet att ta tillbaka förlorad terräng i opinionen.
Så har det inte blivit. I SVT/Novus senaste väljarbarometer fick Liberalerna 4,8 procent, alltså klart under valresultatet 2014 på 5,4 procent.
Partiledarstrid tog fokus
Internt har Liberalerna plågats av en utdragen strid mellan partiledaren Jan Björklund och utmanaren Birgitta Ohlsson. Striden är avgjord och i dag omväljs Jan Björklund som partiledare för Liberalerna, men partiledarstriden har tagit viktigt fokus från partiets politiska kommunikation.
Liberalerna har också tappat mark i sin viktigaste politiska fråga, skolan. Här har Socialdemokraterna gått om som det parti väljarna gillar mest. Här har alltså partiet en läxa att göra.
Partiet har heller inte blivit någon vinnare på det politiska tumultet kring flyktingpolitiken de senaste åren.
Otydliga i regeringsfrågan
I partiet finns betydande motsättningar i frågan, vilket har medverkat till en otydlig profil utåt väljarna.
Också i regeringsfrågan ger Liberalerna otydliga besked.
Jan Björklund är visserligen tydlig med att han inte tänker sitta i en regering som får stöd i riksdagen av Sverigedemokraterna och att Stefan Löfven ska avsättas som statsminister. Men sedan tar tydligheten slut. Vad som händer i ett läge när allianspartierna är mindre än de rödgröna partierna är fortfarande höljt i dunkel.
Jan Björklund vill inte ingå i en socialdemokratisk regering, utan anser att regeringsfrågan i ett parlamentariskt läge ska klaras ut genom samverkan mellan Socialdemokraterna och de fyra allianspartierna. Det här är förstås inte realistiskt utan framstår mer som önsketänkande för att slippa sätta ner foten i en kontroversiell fråga.
Partiledaren har egentligen två alternativ: antingen att hans parti och/eller Centerpartiet samarbetar med Socialdemokraterna, eller att en alliansregering tillträder med stöd av Sverigedemokraterna.
Hoppet det sista som överger
När Jan Björklund öppnade landsmötet i Västerås i dag underströk han att det är lång tid kvar till valet, att många väljare bestämmer sig i valrörelsen och att Liberalerna därmed har goda möjlighet att vinna väljare före valdagen.
Hoppet är alltid det sista som överger en politiker och i Liberalernas historia finns exempel på mirakulösa vändningar. Valet 2002 brukar lyftas fram som exempel där dåvarande Folkpartiet stod på randen till en katastrof så sent som ett halvår före valet. Men genom att lansera ett språktest för medborgarskap lyckades partiledaren Lars Leijonborg vända nedgången till succé i valrörelsen.
Jan Björklund hoppas kunna leverera en liknande vändning till valet nästa år, men frågan är förstås hur realistiskt detta är. Sannolikt har hans chanser minskat sedan moderatledaren Anna Kinberg Batra kastade in handduken.
Skolan och integrationen huvudfrågor
För tittar vi tillbaka på de gånger i modern tid när Liberalerna/Folkpartiet gått framåt kraftigt, så har det alltid funnits ett starkt samband med ett svagt moderat parti. Och just nu ser det tvärtom ut som att Moderaterna fått ny luft under vingarna med Ulf Kristersson vid rodret, vilket i så fall skulle minska Liberalernas möjligheter att växa.
Helgens landsmöte ska lägga fast en politik för valåret och huvudfokus blir skolfrågan och integrationen. Det handlar bland annat om förlängd skolplikt till 20 år för att klara utbildningen av nyanlända ungdomar, mer undervisningstid och kortare sommarlov.
På arbetsmarknadsområdet vill Liberalerna skärpa tonen ytterligare mot dagens turordningsregler. Företag ska kunna undanta upp till fem personer helt från turordningsreglerna, enligt partiets förslag.
Debatt om religiösa friskolor
Föräldraförsäkringen har varit en het fråga på flera landsmöten, men nu försöker partiledningen för gott begrava den gamla kvoteringsdebatten. Liberalernas partiledning anser att tre öronmärkta månader till vardera föräldern är nog.
Partiet vill i stället lägga kraft på att öka ersättningen till föräldralediga. Samtidigt är målet att föräldrarna ska ta ut all ledighet när barnen är små för att förhindra långa perioder av ledighet, som riskerar att leda till att framför allt kvinnor hamnar efter i karriären.
Och så blir det debatt om anonyma vittnen och religiösa friskolor. Inte minst det föreslagna förbudet mot religiösa friskolor kan bli en het fråga. Partiledningen vill stoppa nyetableringen av sådana friskolor, medan flera partimedlemmar kräver att även befintliga religiösa friskolor ska kunna stängas. Den frågan debatteras först på söndag och utgången är oviss.