Sjuksköterskestudenten Anna • Jag är en ung sjuksköterskestudent och fick vaccinet när jag skulle ut i äldrevårdspraktik, där jag även ska jobba i sommar. För mig var det en enorm lättnad att vara vaccinerad när jag skulle jobba med äldre och sjuka. Jag har extra jobb på köpcentrum på sidan för att få livspusslet att gå ihop och möta människor är oundvikligt samtidigt som jag måste ha praktiken för min utbildning. Utan vaccinet hade jag inte känt mig bekväm och ständigt varit rädd för att vara asymptomatisk och riskera andras liv. Bara några veckor innan vi fick vaccinet hade sjuksköterskestudenter i en annan årskurs spridit corona på sina praktikplatser. Bra beslut av regionen att prioritera sjuksköterskestudenter i vaccineringen tycker jag. Dock har jag personligen blivit mött med har och kritik av personer som tyckt att det är orättvist och fel att jag fick vaccinet före många andra i riskgrupp. Jag kände mig skyldig när folk sa så men bara några veckor senare så blev AstraZenicas vaccin oanvändbart och diser var tvungen att vaskas och doneras till andra länder. Så det är nu mitt försvar. ”Att de doserna ändå hade blivit oanvändbara och att det var skolan och regionen som ville att vi tog vaccin inte jag”, fastän jag tycker det är en bra ide. Jag har fortfarande inte vågat ha på mig den där nålen där det står ”jag är vaccinerad”, skriva det på sociala medier eller prata om det. Men jag är glad över att vara vaccinerad och jag hade inte vågat jobbat inom äldrevården i sommar om jag inte var vaccinerad, inte för min skull utan för andras. Jag har fortfarande munskydd, håller avstånd och tvättar händer. Men jag har lättat på tyglarna lite grann, särskilt efter att hela min familj nu är vaccinerad med 1-2 doser. När alla är fullt vaccinerade behöver inte jag vara rädd att ge min familj allvarligt sjukdom längre, och det set jag fram emot.
Tack för denna inblick i ditt liv, Anna.