I en vecka följer jag och fotograf Marco Nilson med klimatforskare ut i naturen. Vi åker upp på kalfjället där mikroskopiska små fjällblomster blommar, ut på fjällsjöarna, ut på myrarna där hjortronen lyser guldgula. Det är som att befinna sig på världens tak. Utsikten är hisnande, svepande, blicken och tankarna kan vandra många mil. Överallt glittrar små fjällsjöar som oseende ögon ut mot rymden.
Klimatforskarna berättar om forskningen som pågått i över 100 år. Och hur de kan se vad som händer i en allt varmare fjällvärld. Här går uppvärmningen dubbelt så fort som i andra delar av världen.
Snårskogen klättrar ut på kalfjället. På 100 år har trädgränsen flyttat sig 230 meter upp på Nuoljafjället ovanför Abisko naturvetenskapliga station. Innan seklet är slut kommer Kungsleden, den långa vandringsled som går genom väglösa fjällmassiv, mestadels gå genom snårskog. De som vandrar kommer att få slåss mot myggor och flugor.
Inte längre arktis
Redan nu ser vi hur videbuskarna rör sig snabbast uppåt, som en förtrupp. Bakom viden marscherar fjällbjörkarna och bakom dem barrträden. Vi lär oss att Abisko inte längre räknas som en arktisk klimatzon utan är samma zon som barrskogen. Definitionen av arktiskt klimat är att det ska vara en medeltemperatur på under noll grader. Men sen 1989 har Abisko haft varma vintrar. Det regnar mera.
Fjällglim, fjällveronika och andra arktiska blommor kommer att försvinna i skuggan av snårskogen. Istället flyttar barrskogens växter norrut. Jag luktar på en oansenlig liten fjällväxt som klimatforskaren Keith Larsen pekar ut, den doftar vanilj.
Rödingen kan slås ut
Under vattenytan pågår också en dramatisk förändring. Rödingen är världens nordligaste matfisk. Den trivs bäst i kalla fjällsjöar men nu kämpar den för att kunna fortplanta sig. När vi ror ut på en sjö så mäter forskaren att sjön håller nästan 15 grader. Rödingen vill inte ha mer än 11 grader.
Det kan låta lite med bara några graders skillnad men för en känslig fisk är det stor skillnad. Dessutom har den fått en ny fiende. I takt med att fjällsjöarna värms har gäddan börjat etablera sig i fjällsjöar. Den är en mycket skickligare jägare än rödingen och äter upp både ynglen och rödingen. I en sjö öster om Abisko som forskarna intensivstuderade tog det bara två år för gäddan att slå ut rödingen.
Vad jag än frågar så får jag sakliga och torra faktasvar. ”Jo, vi räknar med att rödingen kan slås ut i 73 procent av alla fjällsjöar”.
”Ja, permafrosten släpper också här, sen 2005 har den torv som förr var frusen men som nu tinat ökat med 25 procent. Du andas in metangas just nu”.
Tidlöst – tills nu
Jag får gräva mig genom den tinade permafrosten, genom multnande växtdelar som legat frysta i tusentals år men som nu är blött. Till sist kan jag lägga min hand på permafrosten, det är myrens iskalla hud. Som sakta sjunker längre och ner medan myren kollapsar och förvandlas till våtmark.
Vi intervjuar och filmar , kånkar och bär, i regn och solsken och vi gör ett reportage som ska gå i Aktuellt. Både Marco Nilson och jag har rest över stora delar av världen och tillsammans gjort klimatreportage om hur en allt hetare värld drabbar människor och natur.
Ingen kommer att dö till följd av klimatförändringarna i Abisko, det är inte som i Monrovias slumkvarter i Liberia där människors enkla skjul störtar i havet på grund av havsnivåhöjningarna eller i Kenya där lantbrukare tvingas lämna efter många år av torka och missväxt.
Nej Abisko är ett urtida landskap där samernas och renarnas uråldriga vandringsvägar löper likt tunna blodådror, tillsammans med jokkar och bäckar och glaciärer, det är ett tidlöst landskap, slipat av isarna och snön och vindarna tills det blev just så här svepande, böljande och märkligt vänligt trots att det är så respektingivande. Till synes oföränderligt. Tills nu.
Känslan har fått ett namn
Nu kommer skogen ta över- och det kommer bli helt nya slags horisonter. För även om länder skulle strypa fossila bränslen imorgon så kommer klimatförändringarna fortsätta länge än på grund av all koldioxid som redan har samlats i atmosfären.
Det är många värden som är på väg att gå förlorade, högst upp i högan Nord. För samer, fiskare, vandrare, fågelskådare och blomsterälskare.
Exakt vad har jag svårt att sätta ord på och säkert är det annorlunda för mig än för dig.
Det är kanske därför tårarna kommer. Det finns numera ett ord för detta – klimatsorg.