Det har sagts förut och kan sägas igen: Liberalerna är ett parti med utpräglat självskadebeteende. Så även denna gång. Det är inte yttre faktorer som nu hotar att förgöra partiet, utan intern söndring.
Och det är partiets eget agerande som lett fram till där vi befinner oss idag. Först röstade en majoritet för Januariavtalet, det vill säga samarbete med Socialdemokraterna. Därefter, några månader senare, valde samma parti en partiledare som var en stark kritiker av just detta samarbete.
L-politiker: Partiet riskerar spricka
Motsättningarna inom partiet tycks dessutom ha förstärkts den senaste tiden. Det usla opinionsläget har inte inneburit att falangerna lagt de interna striderna åt sidan. Tvärtom har angreppen blivit allt mer oförsonliga. Anklagelser om ”vuxenmobbning” har utslungats och enskilda riksdagsledamöter talar öppet om risken för att partiet spricker i två delar.
De flesta inom Liberalerna är förmodligen införstådda med att få väljare vill lägga sin röst på ett parti som är mer upptaget av interna konflikter än att försöka lösa viktiga samhällsproblem. Ändå fortsätter stridigheterna med oförminskad styrka.
Nästa vecka samlas partirådet för att avgöra partiets vägval i regeringsfrågan. Partiledningar brukar vinna den här sortens voteringar, men läget är denna gång ovisst. Och oavsett vilket beslut partirådet fattar lär det bli svårt att ena partiet bakom en gemensam linje. Så djupa är meningsskiljaktigheterna i denna fråga.
”Säljer ut sin liberala själ”
Kärnan i konflikten handlar om synen på Sverigedemokraterna. Under Jan Björklunds sista år som partiledare kom kampen mot högernationalismen att definiera Liberalerna. Det bäddade för regeringssamarbetet med Socialdemokraterna efter valet, vilket i sin tur ledde till att en stor del av Liberalernas väljare har lämnat partiet.
Det här är också huvudargumentet för den nuvarande partiledningen, som vill lämna januarisamarbetet och i stället börja samarbeta med en M-ledd regering även om det också skulle innebära samarbete med Sverigedemokraterna. Som stöd för sin argumentation framhåller Liberalernas partiledning de interna opinionsmätningar som har gjorts och som visar att detta besked i regeringsfrågan har störst potential att locka tillbaka väljare.
Men många liberaler tolkar denna kursändring som att partiet säljer ut sin liberala själ. Den senaste tidens uttalanden av ledande sverigedemokrater om invandrare som ”kulturell belastning” och att islam är en ”avskyvärd” religion har gett dessa kritiker ytterligare vatten på sin kvarn. För dessa liberaler handlar partiets vägval i regeringsfrågan om Liberalernas identitet.
Kan få betydande konsekvenser
Det innebär att partirådets beslut kan få betydande konsekvenser, inte bara för regeringsfrågan utan också internt i Liberalerna.
De kritiker inom partiet som varit mest ultimativa och högljudda kan knappast leva med att bli överkörda av partiledningen. Vinner Nyamko Sabunis linje är det svårt att se att de vill vara kvar i partiet. Omvänt lär inte Sabuni kunna fortsätta att vara partiledare om hennes linje förlorar.
Risken är alltså betydande att konflikten om Liberalernas vägval fortsätter även efter partirådet nästa söndag. I så fall lär Liberalernas öde vara beseglat.