”Någon som har Levemir att låna ut? Apoteket har inte öppet” skriver en kvinna i en stor svensk Facebookgrupp för diabetiker.
Levemir är en viss typ av insulin, som diabetiker behöver för att överleva, och det tar inte lång tid innan kvinnan får flera svar på sin fråga.
”Om du inte får tag på Levemiret och det krisar så har jag Tresiba, om det hjälper dig,” skriver en person, som erbjuder kvinnan en annan typ av insulin.
I en annan grupp efterlyser en man diabeteshjälpmedel.
”Jag har åkt ifrån alla mina diabetestillbehör. Är det någon i Stockholmsområdet som har?”
Efter bara några minuter får han flera erbjudanden. En handfull personer i gruppen säger att de kan hjälpa honom och mötas upp för att ge honom det han behöver.
Vuxit fram en andrahandsmarknad
Det här är en vanlig syn i flera grupper för diabetiker på Facebook. Jonas Bergstedt, som är administratör för en av de största Facebookgrupperna för diabetiker och ledamot i Diabetesförbundet, menar att det vuxit fram en andrahandsmarknad för medicin och hjälpmedel på sociala medier.
Han tror att den har pågått i flera år.
– Men de senaste två åren har det eskalerat. Jag ser dagligen att folk frågar om hjälpmedel eller medicin, säger han.
Han är orolig över utvecklingen och att byteshandeln sker utan kontroll från sjukvården.
– De befintliga systemen för hur man får medicin och hjälpmedel urholkas. Vi är medvetna om att det finns en svart marknad för insulin som vi inte vill gynna, därför plockar vi bort inlägg som vi tycker är olämpliga, men det går inte att kontrollera vad folk skriver till varandra privat, säger Jonas Bergstedt.
Otillgängliga system
Han tror att marknaden har vuxit fram av två anledningar: Okunskap och att befintliga system inte fungerar.
– Många tänker nog inte på att det inte går att vara helt säker på att insulinet har hanterats på rätt sätt och delar du ut till någon annan vet du inte var det hamnar.
Han tror också att många diabetiker upplever att nuvarande system, där hjälpmedlen måste beställas med lång framförhållning från företagen som tillhandahåller dem, inte är tillräckligt effektiva.
Tolkar reglerna olika
Jonas Bergstedt menar dock att det egentligen inte är företagen som är problemet – utan regionerna som är flaskhalsen eftersom de tolkar reglerna för upphandling med medicinskt hjälpmedel olika.
– Det betyder att beroende på var du bor i landet så får du olika hjälpmedel. I längden så blir det en klassfråga eftersom de som bor i ”fel” region måste köpa sina hjälpmedel direkt från tillverkaren, men långt i från alla har den möjligheten.
Skillnaderna mellan regionerna skapar en marknad för insulinet och hjälpmedlen.
– Olikheter inom vården skapar möjligheter för den som är villig att betala, vilket är tråkigt. Vi skulle helst se att det var samma villkor för alla i hela landet och en central upphandling istället för att alla regioner fick bestämma och tolka riktlinjerna själva, säger Jonas Bergstedt.
Sjukvården: ”Inget vi rekommenderar”
David Nathanson är överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset och ordförande i läkarnas specialistförening Svensk Förening för Diabetologi. I nuläget tycker han inte att fenomenet att byta medicin genom sociala kanaler är ett jätteproblem, däremot avråder han ifrån det.
– Jag har en viss förståelse till att det finns när det gäller byteshandel med sensorer och hjälpmedel för att mäta vävnadssocker. Men jag avråder bestämt från att byta insulin med varandra, säger han och fortsätter:
– Det kan leda till allvarliga konsekvenser. Bara för att det är insulin betyder det inte att det är samma typ av läkemedel.
Susanne Negga, diabetessjuksköterska på Akademiska sjukhuset i Uppsala, säger att sjukvården vet att byteshandeln och försäljningen mellan patienter existerar, men att det är svårt att stoppa.
– Våra patienter pratar inte så mycket om det eftersom att det inte är något som vi rekommenderar.
Varför inte?
– Det innebär en enormt stor risk. Du vet inte om den du får insulinet eller hjälpmedlen av har hanterat det på rätt sätt eller om det har manipulerats, säger Susanne Negga.
Är byteshandeln diabetikerna eller vårdens fel?
– De är fel åt båda hållen. I den bästa av världar skulle alla få de hjälpmedel som de vill, men sjukvården måste ha och följa de riktlinjer för vilka som ska få medicin och hjälpmedel.