Javascript är avstängt

Javascript måste vara påslaget för att kunna spela video

”En stor prestigeförlust för Kristersson”

Publicerad
Analys ·

Statssekreterare PM Nilssons avgång är en stor prestigeförlust för statsminister Ulf Kristersson. Samtidigt är det svårt att se att Nilsson hade något val. Tjuvfisket och lögnerna fällde honom.

Mats Knutson

Inrikespolitisk kommentator

Så sent som för några dagar sedan försvarade statsminister Ulf Kristersson ihärdigt sin närmaste man. PM Nilsson skulle sitta kvar, trots det olagliga ålfisket och trots lögnerna för polisen.

I ljuset av detta kom beskedet sent på torsdagen överraskande. Avgången var ett faktum.

PM Nilsson hävdar själv att beslutet beror på den förundersökning som inletts mot honom om artskyddsbrott. Det är visserligen ett allvarligt brott, men lika graverande är böterna på drygt 38 000 kronor för tjuvfiske. Som statsministerns statssekreterare, en av de högsta tjänstemännen i staten, förväntas man följa lagen och dessutom tala sanning, inte minst för polisen.

Regeringens fokus på lag och ordning gjorde det extra besvärligt för regeringen att hantera de många frågorna om PM Nilssons brott. Sannolikt bidrog även det till att han tvingades avgå.

Satte sig över lagen

Ålen är utrotningshotad och det har varit förbjudet att fiska ål för privatpersoner sedan år 2007. PM Nilsson satte sig över den lagen. Än allvarligare var kanske att han ljög både för berörd myndighet och för polisen.

Saken har fått stor medial uppmärksamhet. Socialdemokraterna har krävt PM Nilssons avgång och dessutom anmält ärendet till riksdagens konstitutionsutskott.

PM Nilsson blev en belastning för Kristersson och för regeringen, en regering vars första hundra dagar präglats av problem och kritik.

När förundersökningen om artskyddsbrott inleddes var det inte svårt att inse följetongen i medierna om ålfisket skulle fortsätta. Kanske var det den insikten som bidrog till slutsatsen att en avgång var enda utvägen.

Förstod inte politiska sprängkraften

För Ulf Kristersson innebär dock avgången en stor prestigeförlust. PM Nilsson var hans stjärnvärvning till staben. En välkänd redaktör och opinionsbildare, som skulle hjälpa Kristersson att höja blicken.

Som politisk redaktör på Dagens Industri var PM Nilsson också den opinionsbildare som inför valet hårdast drev frågan att de borgerliga partierna borde samarbeta med Sverigedemokraterna för att vinna regeringsmakten. Det var ett budskap som väl passade Kristerssons strategi att bygga och få acceptans för en regering med stöd av SD.

Kristersson har i efterhand medgett att han kände till Nilssons tjuvfiske när han rekryterades. Kristersson förstod uppenbart inte den politiska sprängkraften i detta. Avgången kan därför ses som en bekräftelse på att tillsättningen var ett misstag.

Kan finnas mer graverande uppgifter

Att PM Nilsson avgår just nu kan bero på flera saker. Så länge förundersökningen om artskyddsbrott pågår skulle den leda till fortsatt negativ publicitet för regeringen. Denna uppmärksamhet skulle också riskera att skymma annat regeringen gör, något Ulf Kristersson knappast har råd med i ett läge där både förtroende och opinionsstöd dalar.

En annan förklaring kan vara att det finns mer graverande uppgifter kring tjuvfisket som ännu inte avslöjats, men som berörda parter fruktar ska komma ut.

Oavsett vad kan man konstatera att PM Nilssons karriär som statssekreterare blev mycket kort.

Han hann inte sätta några djupare avtryck på regeringens arbete än att genom sitt eget agerande rikta strålkastarljuset mot tjuvfiske, den utrotningshotade ålen och sina egna lögner.

Ulf Kristersson säger offentligt att han beklagar hans avgång, men innerst inne drar han nog samtidigt en lättnadens suck över att slippa svara på fler frågor om sin statssekreterares vandel.

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.