Bara tolv av 186 sprängningar klarades upp och ledde till att någon fälldes för genomförande eller planering av dådet.
– Den nivån är inte acceptabel, säger Jon Wåhlander, operativ chef vid polisens nationella bombskydd.
En bidragande orsak är att sprängdåden ofta riktas mot personer i den kriminella gängmiljön, som inte vill tala med polisen.
Bevis i form av kameraövervakning, telefonavlyssning och dna-spår har blivit allt viktigare, säger Wåhlander till Ekot.