– Jag hittade en knuta på min rygg och började googla. Ganska snabbt inbillade jag mig att jag hade cancer i både rygg och knä, säger Fanny Berg.

Men det var inte cancer – det satt i hennes huvud. Efter flera undersökningar, magnetröntgen och besök på psykakuten insåg hon det.

– Det är så läskigt. Man tror att man kan styra över sitt psyke. Men allting sitter här, säger hon och pekar på sitt huvud.

Beskedet om att det inte var cancer hjälpte dock inte länge – hon föll igen – denna gång ännu djupare.

Vet inte varför hon drabbades

– Jag var helt apatisk. Jag kunde inte duscha, jag brydde mig inte om hur jag såg ut och det är jag väldigt mån om annars. Det var som att vakna till en mardröm.

Varför just hon drabbades, som annars är en levnadsglad person, vet hon inte. Men tankarna på livet och döden har alltid förföljt henne.

I kombination med den höga pressen på att vara perfekt och ett bräckligt inre så kom dödsångesten som ett brev på posten. Ett ovälkommet brev.

– Jag vill heller inte grunna på varför jag blev sjuk. Jag lägger hellre energin på hur jag ska bli frisk, säger hon.

Markant ökning av antidepressiva

För att klara av ångesten äter hon antidepressiva läkemedel. Något som hon inte är ensam om.

Mellan 2006 och 2016 ökade utskrivningen av antidepressiva med cirka 80 procent bland unga i åldrarna 15-24 år.

– Att äta antidepressiva är ju inte så farligt, säger hon och jämför dem med huvudvärkstabletterna i badrumsskåpet.

”Kommer aldrig att bli helt frisk”

Det är nära tre år sedan hon insjuknade och även om hon sedan dess har kommit en lång bit på vägen och lyckats trappa ned tabletterna är hon inte helt klar.

– Jag kommer nog aldrig bli helt frisk. Jag kommer nog alltid leva med ångest och det är helt okej, så länge jag vet hur jag ska hantera den.