Under två år har allmänheten skickat in fästingar från alla kommuner norr om Dalälven till forskarna som undersökt om de norrländska fästingarna bär på samma smittor som fästingarna i övriga landet. Totalt analyserades 1 420 fästingar.

Det visade sig att 26 procent av de norrländska fästingarna var smittade av borreliabakterien. Det ligger i linje med övriga landet där ungefär en fjärdedel av alla fästingar bär på borrelia.

– Jag skulle ha trott att det var var lägre andel i Norrland men då är det uppenbarligen samma i hela landet, säger Marika Hjertqvist, epidemiolog på Folkhälsomyndigheten.

Människor och djur i Norrland som tidigare var förskonade från fästingburna sjukdomar riskerar nu att utsättas för smittor som de inte är vana vid.

Blodsugande djur

Fästingen kan bära på bakterien redan från födseln eller smittas av ett värddjur under en av sina måltider i livet. Fästingen behöver suga i sig blod fyra gånger under sin treåriga livstid; som larv, som nymf, som vuxen och till sist innan parningen (gäller honan som lägger ägg).

Eventuell smitta kan föras över vid något av dessa tillfällen och ju äldre fästingarna blir desto större är risken att de bär på borrelia.

– Många tror att de unga nymferna inte kan sprida smitta men det kan de, säger Anna Omazic, forskare på Statens veterinärmedicinska anstalt.

Om man drabbats av borrelia blir bettstället rött och kliar. Det brukar gå över av sig själv efter några dagar men om man får feber, huvudvärk, är ovanligt trött eller har värk i muskler och leder ska man söka vård. Borrelia är en bakterie – till skillnad från viruset TBE som går att vaccinera sig mot – och kan botas med antibiotika. Tidig behandling ökar chanserna att lyckas.