För den kliniska forskningen slog pandemin hårdast eftersom den är beroende av vården. Plötsligt tog labbmaterialet slut, kollegor fick lägga ner andra studier för att börja forska om covid-19, eller rycka in i vården.
– Viktiga forskningsprojekt har fått stå åt sidan – kring cancer, diabetes, hjärt- kärlsjukdomar. Så man kan säga att det finns en forskningsskuld kring den typen av forskning just nu, säger Eva Tiensuu Janson, stf. vicerektor på Uppsala universitet.
Patienter har kommit ikläm
På flera håll i landet vittnar universiteten om samma sak. På Karolinska Institutet i Stockholm skulle forskaren Joakim Dillner precis dra igång ett nationellt forskningsprojekt för att utrota livmoderhalscancer när pandemin bröt ut:
– Då var vi tvungna att bordlägga alltihop och fokusera all vår aktivitet på forskning om covid i stället. Mellan 150-160 kvinnor dör av livmoderhalscancer varje år och här kan vi ganska konkret se antalet dödsfall som vi kanske hade kunnat förebygga om vi hade kommit igång tidigare. Det är nog den mest negativa konsekvensen av pandemin som jag kan påvisa, att patienter har kommit i kläm eftersom cancerforskningen inte har kunnat pågå som vanligt.
Fler år av försenade studier
Över en halv miljard kronor har pumpats in i covidforskningen och över 900 studier har startats. Många anslagsgivare uppmuntrar också forskare att ställa om annan forskning och fokusera på covid-19 och öronmärker pengar. Nu har det gått nästan ett och ett halvt år och det finns mycket att ta igen.
För att komma ikapp måste de nu jobba i dubbla skift. Redan nu har nästan 500 forskare på grund av covid-19 ansökt om uppskov för hos Vetenskapsrådet. Det är alltså studier som skulle ha varit klara i dag men som har försenats på grund av pandemin. Och det är bara början.
– Det är en fördubbling av förfrågningarna redan nu och vi förväntar oss att fler studier kommer försenas under 5-6 år framöver, säger Vetenskapsrådets ställföreträdande generaldirektör Maria Thuveson.