Madeleine McCann försvann i maj 2007 från familjens semesterlägenhet i Portugal och misstankarna föll först på en brittisk man, men denne avskrevs senare. Paret McCann vägrade lämna Portugal utan Madeleine och fallet fick stor uppmärksamhet.

Några månader efter försvinnandet blev paret McCann själva misstänkta för inblandning i dotterns försvinnande efter att spår av blod påträffats i parets bil.

Misstankarna mot dem avskrevs dock senare och portugisisk polis medgav att man dragit förhastade slutsatser. Paret McCann fick också ett stort skadestånd från flera medier som publicerat misstankarna om deras delaktighet i brottet.

Liknande fall i Sverige ”väldigt ovanligt”

Men än idag, tio år senare, är fallet Madeleine McCann inte löst – hon är fortfarande försvunnen. Enligt Anders Leicht, på länskommunikationscentral i Jönköping, är sådana fall mycket ovanliga i Sverige.

LÄS MER: Ny brittisk utredning kring försvunna Madeleine

– Överhuvudtaget är sådana situationer i Sverige väldigt ovanligt. Bortrövanden av barn i Sverige är tämligen ovanligt. Av samtliga försvinnanden som vi har – där det varit nån form av livsfara – där kan vi se att barnen utgör 10 procent av alla försvinnanden. Absolut största delen av de barnen är äldre barn på 12-13 år. I normalfallet handlar det om problem i skolan någon form av konflikt med kompisar, säger Anders Leicht och fortsätter:

– När det gäller de mindre barnen är det alltså väldigt ovanligt att vi har sådana försvinnanden. Prognosen är god, kan man säga. Vi har i och för sig haft några dödsfall men då har försvinnandet ofta berott på en drunkningsolycka, till exempel. I ett fall jag minns var det brott med någon förälder som var skyldig. Så vad gäller små barn är det synnerligt ovanligt här i landet.

De flesta hittas inom 48 timmar

Anders Leicht är expert på att hitta försvunna personer, och säger att det skiljer sig från fall till fall, men att de allra flesta hittas inom 48 timmar. I Jönköping, där han arbetat under merparten av sin karriär, säger han att medeltiden från att man fick in ärendet till att det avslutades låg på fyra timmar.

– Många korta ärenden och något enstaka långt fall som drar iväg. Av tusen fall är det 3 procent som inte påträffas i närtid – alltså tre till fyra dygn. Och då är det folk som vi klassar som deprimerade – folk som mår psykiskt dåligt och som inte vill bli hittade som aktivt försöker undvika. En person kommer jag ihåg hittades i en grävlingsgryt. En annan gubbe hade byggt ett mausoleum i skogen – hittades tio år efter av en total slump.

LÄS MER: Ny sökinsats efter försvunna Madeleine

Han säger att av 1.500 personer har 44 inte hittas på senare år, och då är det oftast dementa eller deprimerade personer.

Leicht säger att gränsen för när polisen slutar leta efter någon är när det ”inte längre är rimligt att hålla på”.

– Man kommer till en punkt där man måste göra en bedömning: lever personen eller inte?

Ingen lagstadgad skyldighet att leta

Han säger också att om man tittar på lagstiftning så har polisen inte någon skyldighet att söka efter personer när det inte handlar om fara för liv eller hälsa.

– Övriga försvinnanden är inte reglerat lagligt. Det är skillnad om det är en 14-årig tjej som stuckit hemifrån, då är hon inte i någon fara i vanliga fall, säger han.

Vidare säger Leicht att polisen inte heller har någon lagstadgad skyldighet att leta efter personer som erfars vara döda.

– Det är helt oreglerat och den här frågan har varit uppe flera gånger internt inom polisen. Men vi gör det ändå i rimlig omfattning. Vi försöker för de anhörigas del, men om någon dör kan man inte hålla på in absurdum. Man får göra en rimlig bedömnig.