Ingen vet exakt hur många i Sverige som lever under hedersförtryck, men forskare menar att det kan röra sig om över 200 000 unga personer. Ayla, som egentligen heter något annat, var bara några månader gammal när hennes familj kom till Sverige från Mellanöstern. Hon berättar om hur en stark hederskultur växte fram inom släkten.
Uppväxten präglades av våld, hot och skräck.
Ayla säger att hon som trettonåring blev omhändertagen enligt Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, för första gången. Hon berättar att hon blev placerad på ett skyddat boende tillsammans med sin äldre syster.
– Skolsköterskan hade sett att jag hade mycket blåmärken. För skolkuratorn berättade jag att jag blev slagen hemma, att jag inte fick ha kompisar och att jag alltid hade exakt tio minuter på mig att komma hem från skolan, säger Ayla.
”Jag var så rädd”
Efter tre veckor rymde systrarna från jourboendet. Omhändertagandet hade kommit som en chock. De längtade hem och hade blivit lovade att allt skulle bli bättre den här gången.
– Mamma och pappa lyckades få oss att känna skuldkänslor, jag var så rädd för att ha smutsat ner deras namn.
Men det blev inte bättre.
Ayla berättar om när hennes farmor och farfar hade kommit till Sverige för att hälsa på. Hela familjen var samlad i vardagsrummet och pratade och skrattade tillsammans. Plötsligt sparkade pappan sin dotter så hårt mot huvudet att hon fick hjärnskakning. Enligt Ayla var hans förklaring att hon “skrattade som en hora”.
– Jag vet inte hur han ville att jag skulle skratta. Det kommer jag aldrig glömma, säger hon.
”Min familj hade skrämt upp mig”
Enligt Ayla blev hon sammanlagt omhändertagen åtta gånger innan hon bröt sig loss från hedersvåldet för sista gången. Sista droppen säger hon var när pappan jagade henne ut ur huset med en kniv.
– Jag tänkte: ”Antingen kommer jag dö, eller så kommer någon annan göra det”.
I dag är Ayla 34 år och har bildat sin egen familj. Hon arbetar, är gift och har två barn.
– Min familj hade skrämt upp mig och sagt att jag inte skulle vara någonting utan familj och släkt. Men de hade så fel. Jag mår mycket bättre i dag än vad jag gjorde då, säger hon.
Ayla heter egentligen något annat.