Trots dramatik i omvärlden, en förhöjd terrorhotnivå och ett svårt ekonomiskt läge är opinionen stabil. Inga förändringar är statistiskt säkerställda men värt att notera är att Sverigedemokraterna nu närmar sig sitt valresultat. Ett liknande hack uppåt har partiet inte haft i en Kantar/Public-mätning sedan valrörelsen. Det gör att SD återigen är näst största parti.
Att partistrategerna kommer ta det till intäkt för att de varit rätt ute under sommarens korankris är en lågoddsare. Och även om det krävs fler mätningar för att bekräfta uppgången ska det inte uteslutas att opinionen gett dem rätt. SD:s tydliga nej till att ändra lagstiftningen för att få stopp på koranbränningarna har inneburit ännu ett tillfälle att angripa övriga partier för det SD uppfattar som en mångårig anpassning till islam och islamism.
Budskapet känns igen, kritiken mot islam och mångkultur är en del av partiets DNA. Eller som partiledaren Jimmie Åkesson uttryckte det i sitt sommartal nyligen: ”Antingen vill man att vår fria demokratiska civilisation ska överleva. (..) Eller så tycker man att den ska bespottas, erövras, monteras ned, raseras.”
Centrala i den inrikespolitiska debatten
Att mätperioden sammanfaller med Åkessons mediala comeback kan också ha bidragit till att partiet nu ser ut att ha stärkts i opinionen.
Till det kommer oppositionens massiva kritik och försöket att avsätta Richard Jomshof (SD) som utskottsordförande. Manövern placerade än en gång SD i centrum för den inrikespolitiska debatten, vilket är en position som gynnat partiet genom åren.
Men det är samtidigt en balansgång. Om en målsättning med Tidösamarbetet är att uppfattas som ett regeringsdugligt parti i bredare väljargrupper gäller det också att visa sig förmögna att ta ansvar i ett läge där Sverige hotas av ett terrordåd.
Mätningen visar också att det största regeringspartiet inte har belönats av väljarna för sin hantering av det förhöjda terrorhotet. Moderaterna ligger på sitt valresultat och den uppåtgående trend som syntes under senvåren är bruten. En förklaring är samarbetet med SD som fortsatt sticker i ögonen för liberala storstadsväljare. Det är dem Magdalena Andersson (S) riktar sig till när hon gång på gång beskriver SD som ett säkerhetshot.
Konflikten mellan S och M minskar
Det är långt till valet, en opinionsmätning nu säger väldigt lite om hur det kommer se ut 2026. Men något som borde bekymra M-ledningen är att den viktigaste skiljelinjen i svensk politik allt mer ser ut att stå mellan Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna. Det är där den verkliga nerven finns, inte mellan Socialdemokraterna och Moderaterna. Att S och M nu torgför snarlika skatteförslag inför nästa års budget försvagar den klassiska vänster-högerkonflikten ytterligare.
Något annat för M-ledningen att betänka är det mycket prekära läget för Liberalerna och Kristdemokraterna. De ligger en bra bit under riksdagsspärren och om deras siffror inte vänder uppåt under mandatperioden kommer det stora regeringspartiet behöva bjuda två partier på stödröster 2026, inte bara Liberalerna som senast.