Det var på arbetsplatsen som Jörgen Lindell oftast blev påmind om sin sömnbrist. Under långa möten, när kroppen slappnade av lite, var tröttheten värst. I nästan fem år kunde han sova så lite som tre timmar per natt i veckorna och sov sedan bort helgerna för att komma ikapp.

– Jag mådde nästan dåligt om jag skulle på ett långt möte, för jag visste att nu skulle det bli jobbigt. Det blev en hemsk kamp mot sömnen, säger Jörgen.

Jörgen Lindell jobbar som ingenjör och är pappa till tre barn som han har på heltid. Nätterna blev hans egentid. Han tyckte inte att han sov dåligt när han väl kom i säng. Problemet var att han ofta sköt på den tidpunkten, ibland så sent som till klockan fyra.

– Jag tänkte alltid “ikväll ska jag lägga mig tidigt och imorgon ska jag vara jättepigg”. Men så blev jag jättepigg sent på kvällen. Jag tänkte att jag kan vara vaken en halvtimme till för jag är ändå trött, så om jag är lite mer trött spelar det ingen roll.

Helt förstörd första helgen

Under en rutinundersökning hos en läkare nämnde Jörgen i förbifarten att han sov lite och läkaren rekommenderade att han skulle testa en KBT-baserad sömnskola med ett strikt schema för sovrutinerna. Mer än var tredje svensk uppger att de har sömnbesvär och enligt experter är just KBT-terapi det mest effektiva sättet att lösa sömnproblem.

På sömnskolan ville de “sudda ut” Jörgens sömncykel och ersätta den med nya vanor. Målet var att etablera en kvällsrutin och att slappna av inför läggdags.

– Första helgen var jag helt förstörd eftersom jag inte fick sova ut. Jag kände mig nästan som att jag satt uppe i hörnet av rummet och tittade på mig själv. Jag kunde inte köra bil, jag vågade inte sätta mig bakom ratten, utan fick ringa min mamma om barnen skulle någonstans.

De kommande veckorna flyttades Jörgens läggdags med en kvart varje vecka och landade till slut på halv ett. Redan under sömnskolan försvann tröttheten dagtid och efter färdig utbildning flyttade han själv läggdags en halvtimme till midnatt.

Har koll på klockan nu

Med det strikta schemat fick han också helgerna tillbaka. Istället för att vara uppe och göra saker om nätterna gör han dem nu på helgmorgnarna, när barnen fortfarande sover.

– Jag kände att det är så här man ska fungera, det är så här kvick man ska vara. Man ska inte gå runt som i en lätt dimma och vara lite långsam och trög.

Nu är den största utmaningen att hålla de gamla vanorna på avstånd.

– Jag är hela tiden medveten om att jag inte vill tillbaka och det gör att jag varje kväll har koll på klockan, så att jag inte ska börja glida.