Aldrig tidigare har väl ett politiskt år varit så dramatiskt som 2021? En statsminister har för första gången fällts i en misstroendeförklaring. Riksdagen har under ett och samma kalenderår hållit tre statsministeromröstningar. Dessutom: När Magdalena Andersson väl släpptes fram som statsminister röstade riksdagen samtidigt igenom högeroppositionens budgetalternativ.
En annan pikant händelse i samband med denna turbulens är att talmannen, som alltid vinnlägger sig om att uppträda neutralt, plötsligt såg ut att tappa humöret och markerade sitt missnöje offentligt med hur ett enskilt parti agerat under statsministerprocessen.
Statsvetare och andra experter har diskuterat om det som hänt i år är ett tecken på parlamentarisk dysfunktonalitet, som riskerar att skada förtroendet för riksdagen och partierna. Eller om det som skett tvärtom visar på en livaktig och fungerande demokrati.
Politiska spelplanen omritad
Oavsett vad tycks Stefan Löfven ha fått nog när han som första statsminister i somras fälldes i en misstroendeomröstning. Trots att han kort senare åter släpptes fram som statsminister gjorde han uppenbart bedömningen att det var dömt att misslyckas att försöka fortsätta fram till valet. I augusti meddelade han därför att han tänkte avgå som partiledare och därmed också som statsminister.
Genom avgången och valet av Magdalena Andersson som efterträdare har Socialdemokraterna onekligen ritat om den politiska spelplanen inför valrörelsen. Förhoppningen är att med en ny partiledare och statsminister ska det bli svårare för oppositionen att komma åt regeringen inför valet.
Men manövern att byta partiledare i ett svårt parlamentariskt läge skulle också visa sig vara ett högriskprojekt. Stefan Löfvens förhoppningar om en friktionsfri succession infriades inte.
Partiledarskiftet på den socialdemokratiska partikongressen i november blev visserligen en klang och jubelföreställning, men direkt efteråt började problemen.
Budgetprocessen, som pågått parallellt i riksdagen under tiden, tog sin egen väg och Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna lyckades ena sig om ett gemensamt budgetalternativ.
Samtidigt förklarade Vänsterpartiet att man inte alls tänkte släppa fram Magdalena Andersson som statsminister utan politiska eftergifter och ett samarbetsavtal.
I elfte timmen lyckades regeringen göra upp med Vänsterpartiet och det såg ut som att Magdalena Andersson skaffat tillräckligt stöd för att kunna utses till Sveriges första kvinnliga statsminister.
Så skedde också i slutet av november vid en statsministeromröstning i riksdagen. Bara några timmar senare röstade dock samma riksdag igenom det budgetalternativ som M, KD och SD enats om. Det ledde i sin tur till att Miljöpartiet omgående hoppade av den regering som Magdalena Andersson skulle bilda.
Inget tyder på att låsningarna kommer upphöra
För den nyvalda statsministern återstod därmed inget annat alternativ än att lämna in en begäran om entledigande. Bara sju timmar efter att hon valts.
Några dagar senare kunde riksdagen dock återigen rösta fram Magdalena Andersson som statsminister. Turbulensen kring statsministervalet och budgeten visade dock åter det svåra parlamentariska läge hon har att hantera, även framöver. I dagsläget finns heller inget som tyder på att de politiska låsningarna i riksdagen är på väg att upphöra.
Tiden fram till valet kommer därför att bli en prövning för regeringen, som varje gång den går till riksdagen riskerar ett nederlag.
Magdalena Andersson blev visserligen statsminister och dessutom den första kvinna att inneha posten. Men hennes regering är den svagaste sedan 1970-talets folkpartistiska Ullsten-ministär.