Innebörden av den höjda terrorhotnivån är inte lätt att greppa – ens om man är vuxen. Än svårare är det för barn. Så ska man ta upp ämnet, om inte barnet frågar först?

– Man ska inte utgå ifrån att alla barn är rädda och oroliga. Vissa barn kan ha många frågor, andra barn kanske inte funderar så mycket alls. Åldern spelar också en roll. Utgå från barnet, säger Anneli Öhrling, kurator på Bris.

Därför är det bra att vara observant på signaler som kan tyda på oro.

– Det viktiga då är att signalera trygghet. Generellt sett bör man försöka förmedla att världen till största delen är trygg men att det finns människor som vill göra andra illa. Trygghet kan vara att man svarar på frågor men också att visa omsorg och vara närvarande, säger Anneli Öhrling.

Då ska man söka hjälp

Som vuxen bör man vara ärlig utan att gå till överdrift. Fundera på vad barnet behöver veta.

– Ett sätt att förklara terrordåd är att det är något en person gör för att skrämmas. De är ovanliga, risken att bli utsatt är liten och att de flesta människor faktiskt är snälla. Många jobbar också för att terrordåd inte ska inträffa.

Anneli Öhrling menar att man som vuxen ska undvika att föra över sin egen rädsla på barnet.

– Fundera på vad du gör med din egen rädsla och oro, prata med någon annan vuxen om den. Man kan även höra av sig till Bris vuxentelefon för råd, säger hon.

Man bör också söka hjälp om barnets rädsla och oro tar över och gör att man inte vill göra vanliga saker längre.

– Men att barn leker ”terrorattack” är bara ett sätt att hantera situationen. Det behöver man inte oroa sig för, säger Anneli Öhrling.

I klippet finns tips på hur du pratar om terrorhot med barn.