Stefan Löfven är en försiktig general. Våren har lärt honom vikten av att sitta stilla i båten. Försiktigt har han manövrerat sitt parti inåt mitten samtidigt som han avstått från att ge besked i vissa kontroversiella frågor. Väljarna har belönat honom med stigande opinionssiffror och idag, mindre än ett halvår efter tillträdet, känns Håkan Juholts tid vid makten i partiet som en kort parentes.
Stora förväntningar
Förväntningarna var stora på Stefan Löfven inför lördagens tal. Jämfört med hans förra stora tal på första maj var det en betydligt mer avspänd partiledare i talarstolen. Hans budskap kretsade kring jobben och näringspolitiken förstås, men handlade också om välfärd och klimatfrågor.
Göran Perssons ”gröna folkhem” återkom i en ny tappning när Löfven lanserade sin egen variant, ”hållbar frihet”. Vilket konkret innehåll detta begrepp ska fyllas med framgick inte och blir en utmaning för Stefan Löfven. Men nästa valrörelse kan bli intressant när de två huvudmotståndarna nu drivit trianguleringen till sin spets där Moderaterna kallar sig arbetarparti och Socialdemokraterna frihetsparti.
Det gröna budskapet i Stefan Löfvens tal kan tolkas som ett sätt att distansera sig från vårens debatt kring hans gamla ståndpunkt att bygga ut kärnkraften. Klimatkramandet innebär också en öppning gentemot Miljöpartiet, som kan bli en viktig strategisk partner för Socialdemokraterna.
Krävs mer för att locka mittengrupper
På några månader har Stefan Löfven tagit tillbaka de väljare som flydde partiet under Håkan Juholts tid. Men uppgången i opinionen tycks nu ha stannat av kring 35 procent. För att nå vidare behöver Löfven sannolikt ta konkreta politiska steg för att öppna dörren för de väljare som i två val har flytt från Socialdemokraterna; tjänstemannagrupper och storstadsväljarna. Han har skänkt stabilitet åt partiet, något det var i desperat behov av efter förra årets cirkus, men för att öppna flödet på allvar in i partiet från de mittengrupper som kan avgöra nästa riksdagsval krävs sannolikt mer.
När Moderaterna genomförde sin förnyelse finns flera sådana beslut som man kan konstatera förändrade den politiska spelplanen. Ett var när partiet gjorde upp med sin skattesänkningsretorik, ett annat när man övergav den tidigare arbetsmarknadspolitiken och anammade kollektivavtalen och arbetsrättslagstiftningen.
Frågan är vilket steg Stefan Löfven är beredd att ta och om partiet tillåter honom att göra det.