Det mest sannolika utfallet av torsdagens talmansrunda är dock inte att Stefan Löfven får i uppdrag att testa ett regeringsalternativ skarpt i riksdagens kammare. Mera troligt är att Centerledaren Annie Lööf får ett sonderingsuppdrag. Hon har begärt det själv och övriga partier har inget emot att se henne svettas. Ingen tror nämligen att hon kommer att lyckas.
Båda de regeringsalternativ hon vill pröva framstår i dagsläget som tämligen orealistiska. Det första är en bred samlingsregering, men en sådan kan bara bli verklighet om krig bryter ut eller ett ufo landar på gräsmattan utanför riksdagshuset. På annat sätt kan man inte tolka de besked som getts av både Socialdemokraterna och Moderaterna.
Varken M eller MP vill samarbeta
Det andra alternativet hon gärna pratar om är en alliansregering som stöds av Miljöpartiet. Men varken Moderaterna eller Miljöpartiet är intresserade av en sådan regering. Den som kan räkna inser också att den knappast kan bli vald då den av allt att döma har en majoritet av riksdagens ledamöter emot sig.
Trots detta har Centerledaren Annie Lööf fortsatt en nyckelroll i spelet om regeringsmakten. Centerpartiets 31 mandat avgör om Stefan Löfven kan bli statsminister eller om Sverige ska gå mot ett extra val. Och efter Annie Lööfs sonderingsrunda lär Stefan Löfven på allvar vara tillbaka i leken igen.
Moderatledaren Ulf Kristersson däremot ser nu ut att definitivt kunna avföras som potentiell statsminister, i alla fall i denna regeringsbildning. I och med att kampen mot Sverigedemokraterna har blivit politisk överideologi för både Centerpartiet och Liberalerna finns inga realistiska alternativ där Kristersson kan bli statsminister.
I stället är manegen nu krattad för Stefan Löfven.
Samarbete mer troligt än gemensam regering
Centerpartiets och Liberalernas ovillkorliga nej till Sverigedemokraterna kan med dagens mandatfördelning endast uppnås genom en socialdemokratiskt ledd regering. Stefan Löfven kan alltså få en ny chans att bli statsminister med stöd av Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna. Antingen bildar partierna en regering tillsammans eller inleder ett organiserat samarbete i riksdagen. Det senare alternativet är det mest troliga.
Det Stefan Löfven främst behöver är ett organiserat budgetsamarbete för att vara säker på att regeringens budgetar går igenom riksdagen. Endast med stöd av C, L och MP kan han vara säker på detta.
Sjöstedt kunde plocka russinen ur kakan
Det här skulle också kunna tilltala Annie Lööf, som kan gynnas av ett samarbete som påminner om det Vänsterpartiet hade med regeringen under förra mandatperioden. Utan att sitta i regeringen kunde V-ledaren Jonas Sjöstedt plocka russinen ur kakan och samtidigt kritisera sådant han ogillade.
I tisdagens SVT Aktuellt slog Annie Lööf dessutom fast att hon inte utesluter att Centerpartiet i slutändan kommer att släppa fram Stefan Löfven som statsminister. Utan tvekan ett viktigt besked i dagens krångliga parlamentariska läge. Samtidigt vore det politiskt mycket svårt för henne att sätta sig i en regering med Löfven som statsminister, något som skulle sätta igång en omfattande svekdebatt.
Liberalerna lever farligt
Liberalernas Jan Björklund har inte samma nyckelroll i regeringsbildningen, men kan vara mer attraherad av en ministerpost. Han lever under ett ständigt hot att avsättas av sitt parti och skulle därmed kunna förlänga sin politiska livslängd ytterligare. Liberalerna lever dock betydligt farligare än Centerpartiet. Risken att partiet åker ur riksdagen i nästa val är inte obetydlig och det är ingen vågad gissning att ett samarbete med Socialdemokraterna skulle kunna leda till just det.
Även för Annie Lööf blir det en svår pedagogisk uppgift att förklara för väljarna varför hon plötsligt är beredd att släppa fram en socialdemokratisk statsminister. Hon har genom åren grundlagt en gedigen borgerlig profil och ofta framstått som den mest ihärdige kritikern av Stefan Löfven.
Få är så oeniga som S och C
Det argument vi sannolikt kommer att få höra är att hon därmed kan blockera Sverigedemokraterna från politiskt inflytande. Och det kommer säkert att applåderas av många, i alla fall till en början. Sedan lär de ideologiska och sakpolitiska skillnaderna ta ut sin rätt. Få andra partier är så oeniga i den ekonomiska politiken som Socialdemokraterna och Centerpartiet.
Budgetsamarbetet mellan de båda partierna 1995-1998 kan också ses som ett avskräckande exempel både för Annie Lööf personligen och för Centerpartiet. Dåvarande partiledaren Olof Johansson avsattes på grund av sjunkande opinionssiffror och i valet 1998 fick Centerpartiet bara 5,1 procent av rösterna.