Mitt under ett nattpass blev Marie överfallen, bunden och indragen i en bil av en av de äldre pojkarna på boendet. Bara en annan kollega var på plats vid tidpunkten, men han sov i ett rum i andra änden av korridoren. 

– Jag visste inte vad som skulle hände. Han hade sagt att han skulle döda mig om jag sa ett ljud. Jag var fruktansvärt rädd, berättar hon.

Marie blev till slut avsläppt vid en vägkant mitt i natten och klarade sig utan fysiska skador. Men de mentala såren lever hon med fortfarande.

– Jag har fått koncentrationssvårigheter och sömnsvårigheter och tycker inte om att vara bland folk längre överhuvudtaget. 

”Kände mig jätteensam”

Sara, som egentligen heter något annat, jobbar som socialsekreterare. För två år sedan började hon ta emot upprepade hot från en familj vars barn omhändertagits.

– De ringde på min privata telefon och sa jag var en hora, att jag var ful och skulle passa mig.

Sara fick även sms där avsändaren hade skrivit ner hennes barns ålder, namn och vilken skola de gick på. De kapade även hennes identitet och försökte ta lån i hennes namn. Det kom till en punkt när hon inte visste om hon kunde jobba kvar, men trots det kände hon inte att hon fick något stöd från sin arbetsgivare.

– Det finns en kultur på socialtjänsten att ansvaret läggs hos individen. Jag kände mig misstänkliggjord och jätteensam, som att det var mitt fel.

Hon menar också att det saknades rutiner för att hantera den här typen av händelser.

– Om det kommer ett dödshot så vet man att det här ska anmälas. Men när det blir såhär, som terror, då vet de inte vad de ska göra, säger hon.

Sa upp sig på grund av hoten

Även Filippa, också hon anonym, har fått utstå hot under sina år inom socialtjänsten. Men efter en specifik barnavårdsutredning blev de av en allvarligare karaktär.

– Det var alltifrån att hen skulle hämta mina barn på skolan eftersom ”jag tog deras”, till att hen sympatiserade med Breivik och ville gå in på socialkontoret och skjuta ner mig och mina kollegor som hade ärendet.

Filippa kände att det inte längre var hållbart för henne att jobba kvar på sin arbetsplats.

– Det gick inte längre när det blev hot mot min familj, säger hon.