En utdragen regeringsbildning har försenat starten på mandatperiodens politiska arbete. Först nu hålls därför riksdagens första partiledardebatt efter valet. Och det lär bli en högintressant debatt från flera utgångspunkter.
Det blocköverskridande samarbetet och Alliansens splittring innebär att flera debattörer måste byta roller jämfört med tidigare. Det faktum att en S/MP-regering nu styr landet på en M/KD-budget skapar samtidigt otydliga konfliktlinjer där ansvarsutkrävandet kan bli problematiskt.
Svår och ny uppgift
Flera partiledare står alltså inför en svår, och delvis ny uppgift, när de ska kliva upp i riksdagens talarstol i denna debatt.
Centerpartiets partiledare Annie Lööf och Liberalernas Jan Björklund har kanske den svåraste uppgiften denna gång. De har klivit över blockgränsen och står numera bakom ett omfattande politiskt program med Socialdemokraterna och Miljöpartiet.
Både Annie Lööf och Jan Björklund kommer att känna ett starkt behov av att lyfta fram de politiska framgångar de anser sig ha uppnått med det nya samarbetet. Dessutom lär de tvingas försvara det gentemot bittra allianskollegor och en SD-ledare som drömmer om en ny allians med M och KD.
För Annie Lööf blir det inte alldeles enkelt då hon genom åren gjort sig känd som den kanske hårdaste kritikern av socialdemokratin och dess partiledare Stefan Löfven. Nu lär tonen vara en annan, i annat fall får hon svårt att rättfärdiga sitt sidbyte.
Samtidigt har både Lööf och Björklund deklarerat att de tänker vara i fortsatt opposition i andra frågor, och lär vilja visa det, för att inte riskera att uppfattas som undfallna gentemot Stefan Löfven.
Det är alltså en svår balansgång som väntar. Jan Björklund har heller inte bara sin nya position att försvara. Liberalerna hänger dessutom löst i riksdagen, och hans överlevnad som partiledare är starkt beroende av om hans lyckas återhämta sig i opinionen.
Förbittrade över vägvalet
Både Annie Lööf och Jan Björklund lär också att hamna i heta ordväxlingar med M-ledaren Ulf Kristersson och KD-ledaren Ebba Busch Thor. Både Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor är förbittrade över Centerpartiets och Liberalernas vägval i regeringsfrågan. Det kommer att märkas i debatten. Räkna med försåtliga kommentarer om det nya regeringssamarbetet och öppen kritik mot såväl Annie Lööf som Jan Björklund.
Också för Stefan Löfven blir partiledardebatten en utmaning. Hans talskrivare får fundera ut helt nya konfliktlinjer när hans nya regering nu både vill sänka skatterna och ändra arbetsrätten. Valrörelsens mantra om att sänkt skatt äventyrar välfärden och att de borgerliga partierna vill slå sönder tryggheten på arbetsmarknaden måste ersättas med en helt ny argumentation.
Även om Stefan Löfven lär försöka slå an en ny ton, med en mera pragmatisk hållning, är förstås frågan hur de egna aktivisterna kommer att reagera. Att samarbeta över blockgränsen är inte okomplicerat för en socialdemokrat. Politiska eftergifter kan lätt upplevas som svek av en besviken intern opinion.
Väntas måla upp SD som fienden
Både Stefan Löfven och hans nya kamrater Annie Lööf och Jan Björklund lär dock göra allt för att måla upp SD-ledaren Jimmie Åkesson som den stora fienden. Det var ju trots allt ambitionen att isolera Sverigedemokraterna som var den viktigaste förklaringen till den nya politiska allians som nu bildats i Sverige. Och för att rättfärdiga de kompromisser som partierna ingått är behovet stort att lyfta fram hotet från Sverigedemokraterna.
Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor har inte heller någon enkel uppgift i denna partiledardebatt. För det första måste de försöka lägga band på alltför bittra känslor efter att ha blivit snuvade på regeringsmakten.
Samtidigt lär de försöka utnyttja Centerpartiets och Liberalernas vägval för att inpränta hos väljarna att endast M och KD är pålitliga borgerliga partier. Kritik lär alltså inte saknas mot den regeringsuppgörelse som träffats. Samtidigt är också denna balansgång svår. Flera av förslagen i januariöverenskommelsen är ju hämtade från de borgerliga partiernas egen agenda.
Sjöstedt klädsamt upprörd
Och någonstans snett utåt vänster kommer Jonas Sjöstedt att stå. Klädsamt upprörd, men alla vet att det ytterst var hans röster som gjorde Stefan Löfven till statsminister. Det här kommer Jonas Sjöstedt att göra allt för att vi ska glömma. Han kommer att dundra mot regeringen och utmåla Vänsterpartiet som det enda alternativet på vänsterkanten.
Samtidigt riskerar de politiska konfliktlinjerna att framstå som otydliga i denna partiledardebatt, och kan därmed också vara en fingervisning om den fortsatta utvecklingen under mandatperioden.
Men det handlar inte enbart om en regeringsuppgörelse där traditionella politiska motståndare gjort upp om ett gemensamt politiskt program.
Det handlar också om det faktum att en S/MP-regering just nu styr landet på en M/KD-budget, som ju röstades igenom i höstas. Båda sidor kan alltså anklaga varandra för att sakernas tillstånd är som det är, och ingen behöver egentligen vidkännas sitt eget ansvar. Debatten om regeringens slopade arbetslöshetsmål är en tydlig illustration av detta.