Många unga vuxna vill bli av med den neuropsykiatriska diagnos de fick som barn. Något SVT Nyheter rapporterat om i dag, på NPF-dagen.

– Det är mer och mer vanligt att man kommer och söker vården och vill bli av med en diagnos, säger Ing-Marie Wieselgren, psykiatrisamordnare vid SKR i SVT:s Aktuellt på måndagskvällen.

– På samma sätt som vi tidigare har haft ett väldigt stort tryck för att få en diagnos så har vi nu hamnat i ett läge att man säger ”jag vill inte ha den längre därför att den snarare är ett hinder nu”. Men när de var barn kanske de eller deras föräldrar såg det som en stor fördel, att få diagnosen för få hjälp.

Vill se ökat fokus på individen

När man blir äldre kan en diagnos i stället ställa till det, exempelvis när man vill söka in på en utbildning eller få ett jobb. En som drabbats av det är Joel Öberg i Tierp, vars adhd-diagnos ser ut att stoppa honom från att bli deltidsbrandman.

Eric Donell är vice ordförande på Riksförbundet Attention, en intresseorganisation för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) som adhd och Aspergers syndrom. Han säger att det handlar om två saker: att man som ung vuxen kanske känner att det skaver någonstans, att det inte är den man är, eller att det ställer till det rent praktiskt.

Både han och Ing-Marie Wieselgren tycker att samhället i stället för diagnoser borde fokusera på personen.

– Vi vill nog att man bedömer individuellt. Om vi tittar på de här diagnoserna, det är spektrumdiagnoser, det kan se väldigt olika ut. Vi kan inte klumpa ihop folk, säger Eric Donell.

”Viktigast att man får insatser”

Psykiatrisamordnare Ing-Marie Wieselgren anser att diagnosen inte är något man sätter på människan, utan något som hör ihop med tillståndet.

– Och tillstånd kan förändras. Man kan tillfriskna från det, man kan hitta strategier som gör att man faktiskt inte har de här svårigheterna längre, och då uppfyller man inte kriterierna för en sån här diagnos, då har man den inte längre, säger hon.

– Det viktigaste är att man får insatser.