I september godkände den högsta instansen för migrationsfrågor, Migrationsöverdomstolen, att den omdiskuterade gymnasielagen får tillämpas. Lagen trädde i kraft 1 juli och sedan dess har närmare 12 000 ansökningar kommit till Migrationsverket.
Men långtifrån alla ensamkommande uppfyller kraven för att kunna få uppehållstillstånd för att bedriva studier. Fram till i dag har 287 personer fått bifall, 1 401 har fått avslag på sina ansökningar och över tusen ärenden har avvisats eller avskrivits. Det är personer som av olika skäl inte uppfyller kraven som ställs, som att de är för gamla eller att de sökt asyl efter 24 november 2015.
Migrationsverket bedömer att några tusen av de sökande uppfyller kraven för att få uppehållstillstånd.
– Vår prioritet nu är att de här personerna som fått leva i ovissheten och väntat ganska länge ska få sina beslut så snart som möjligt. Till nyår är vår målsättning att vi ska fatta beslut i våra ärenden, säger Johanna Lindblad Ó Duinnin, rättsexpert på Migrationsverket.
Får sex månader att ordna anställning
Uppehållstillståndet gäller till en början 13 månader, men kan förnyas. Det innebär att en person som exempelvis går första året på gymnasiet kan förlänga tillståndet för att fortsätta sina studier. Efter gymnasiet har personen sex månader på sig att ordna en fast anställning som inte är subventionerad och bli självförsörjande, vilket är kravet för att få stanna i landet.
Vad händer om man inte fått fast jobb inom sex månader?
– Om man inte har några andra grunder för att få uppehållstillstånd så kan det bli fråga om utvisning i det läget, säger Johanna Lindblad Ó Duinnin.
I det fallet säger nuvarande lagstiftning att kommunen ansvarar för ekonomiskt bistånd, genom att betala en så kallad dagersättning på 71 kronor om personen är ensamboende.
Oklarheter i landets kommuner
Men trots det har det i flera kommuner funnits oklarheter kring vilket ekonomiskt ansvar man har för ensamkommande som fått avslag i alla instanser, och därmed skrivits ut från Migrationsverkets boenden.
– Migrationsverket menar inte att det nuvarande regelverket är otydligt. Det är kommunernas ansvar. Sedan är det en annan fråga hur man tycker att det borde vara, säger Johanna Lindblad Ó Duinnin.