Foto: SVT

Regeringens dilemma: Gruvor eller renskötsel

Uppdaterad
Publicerad

I Tärnabyfjällen finns planer på Sveriges första nickelgruva, tre stora dagbrott som har splittrat befolkningen.  Nu ställs nya jobb mot oåterkallelig miljöförstörelse. Men de som kanske drabbas hårdast av exploateringen är samerna.

Renskötseln blir omöjlig med gruvan säger de och nu har frågan återigen hamnat på regeringens bord att avgöra vad som väger tyngst, renskötsel eller gruvnäring.

Tre bergknallar några mil söder om Tärnaby har blivit platsen för en ny strid mellan samerna och den svenska regeringen. Här betar de 8.000 renar som Vapstens sameby äger. Men i bergen finns nickel och järn för miljarder. Här planeras en gruva som skulle göra Sverige självförsörjande på nickel.

Gruvan i Rönnbäcken

Problemet är att precis där gruvan planeras är samebyns marker som smalast, det är en flaskhals där renarna passerar vår och höst under flyttningen mellan fjället och skogen. Förutom att gruvan skulle förstöra mark och bete kommer buller och tung trafik göra renskötseln omöjlig säger samerna.

-Jag tycker att det är åt helsicke, säger Lars-Anders Ågren, ordförande i Vapstens sameby. Det kommer att vara dödsstöten för oss inom Vapstens sameby som renägare och familjer och för vår framtid och våra barn. Det kommer inte vara någon framtid för dem om den här gruvan blir av.

Malmen anrikas på plats

Det är ett utländsk bolag med kanadensiska och norska ägare som vill under drygt 20 år bryta malm i tre dagbrott. Malmen ska anrikas på plats och transporteras med lastbil till hamnen i Mo i Rana i Norge. De malda resterna från malmen ska sen läggas i ett flera kilometer stort så kallat sandmagasin i en grund del av Umeälven som där är kraftigt påverkad av vattenkraftreglering. Området är stort som hela Umeå.

I samebyn finns bara sju familjer men det finns ytterligare 140 samer utanför samebyn. Deras etniska rättigheter och traditionella liv med renarna kan nu komma att stoppa en utländsk mångmiljardinvestering som kan ge inkomster i kommunen. Samerna säger att intrången nu har nått en smärtgräns. Det är fler gruvor, det är skogsbruket, vindkraften, rovdjuren och turisterna.

-Rennäringen i dag anpassar sig oerhört mycket till de konkurrerande markanvändningar som påverkar vår livsföring redan i nuläget. Det går inte att anpassa sig längre än där vi befinner oss i dag, säger Inger-Ann Omma som är medlem i samebyn och jurist som arbetar för flera samebyar.

Samebyn tar strid

Nickelfyndigheten har pekats ut som ett riksintresse, men det har även renskötseln. Nu har samebyn tagit strid mot gruvan och har tillsammans med andra sakägare som bor i dalen överklagat de tre koncessioner bolaget har fått för att gå vidare med gruvplanerna.

Redan 2010 avslog regeringen samebyns överklagande, gruvan ansågs viktigare. Men Högsta förvaltningsdomstolen gav regeringen bakläxa och sa att den inte motiverat varför renskötseln skulle få backa. Så nu ska regeringen återigen väga riksintressena mot varandra. Vad är viktigast; rennäring eller gruvnäring?

-De måste klargöra om de vill ha en renskötsel i det här området eller inte, och priset för det i så fall, säger Inger-Ann Omma.

750 möjliga jobb

Men gruvan i Tärnaby handlar inte bara om renskötseln. Här ställs också 750 möjliga jobb under 20 år i en tynande bygd mot miljörisker och exploatering som inte går att återställa. Nu växer protesterna mot gruvan. Älven kan förorenas, värdefulla skogar skövlas och asbest kan spridas i miljön. Det handlar om kortsiktiga vinster menar kritikerna.

-Jag säger så här; jobb till vilket pris och under hur lång tid och vad har vi kvar sen efteråt, säger Marie Persson som själv bor i dalen och leder en motståndsgrupp som vill stoppa gruvan.

-Vi måste tänka längre än så här, vi har en skyldighet att göra det tycker jag. Det här handlar om människors liv och hälsa och överlevnad. Våra barn kommer inte att ha möjlighet att få del av sitt arv. De kommer inte att kunna finnas kvar här annat än att någon gång åka hit och titta på hur himla fel det blev.

Skogen i en del av området har högre naturvärden än många naturreservat. Men det bor få människor där, bara två bofasta. PA Fromh är en av dem. Han är rädd att fisket ska förstöras, och att vattnet ska förorenas av nickel och andra tungmetaller.

-Folk har inte trott det men det här sjösystemet rinner ända till Umeå. Så då beror det på hur mycket man smutsar ner det här vattnet och så fortsätter det ner till Umeå.

Oroliga boende vid älven

Bolaget Nickel Mountain hävdar att det är liten risk att vattnet förgiftas. Låga halter tungmetaller i malmen i kombination med låga svavelhalter gör att metallerna inte sprids säger bolaget, men dom som bor vid älven är ändå oroliga.

Ett annat frågetecken är om avfallsdammen kommer att hålla i evig tid, särskilt i den reglerade älven med stora nivåvariationer. I malmen finns också giftig asbest som kan spridas i luften och vattnet. Marie Persson vill inte bo kvar om gruvan blir verklighet.

-Jag vill inte utsätta mina barn för och mina kommande generationer för de långsiktiga hälsoriskerna, eller andras barn heller. Det är ju fruktansvärt. Det kommer ju inte finnas nån framtid kvar, vi kommer ju inte kunna leva av och med naturen som vi gör nu, säger hon.

Bolaget har redan gjort en översiktlig miljökonsekvensanalys, men om det blir klartecken från regeringen ska bolaget studera miljöfrågorna i detalj. Det kan ta 1-2 år och kommer att kosta 50-100 miljoner.

-Det är klart att det blir en påverkan, men vi måste uppfylla alla miljökrav. Kan vi inte visa att vi kan driva det här säkert kommer vi inte att få miljötillstånd och då blir det inget projekt, säger Fredrik Bratt, vd på Nickel Mountain.

Vinsterna kan hamna i utlandet

Kritiken från motståndarna handlar också om att kommunen inte kommer vinna så mycket om gruvarbetarna flyger in och vinsterna dessutom hamnar i utlandet. I dag saknas bostäder och kommunal service för alla de som skulle jobba i och kring gruvan. För den krympande kommunen Storuman väntar ett jättearbete som kommunalrådet säger inte har skett sedan vattenkraften byggdes ut för femtio år sedan.

-Vi måste fundera på hur bygger vi ett samhälle igen. Om vi skulle försörja Rönnbäcksgruvan med inpendling så har vi egentligen inte vunnit så mycket utom att servicenäringarna kommer att öka sin omsättning. Det som är nyckeln för oss är att hitta fram till att gruvan för med sig att människor väljer den här bygden som en plats att bo och leva på, säger Tomas Mörtsell (C).

Jobben behövs

Många i Tärnaby och Hemavan tycker att kommunen, som nu mest lever på turister, behöver jobben som gruvan skulle ge.

-Jag tycker det skulle vara väldigt bra, säger Niklas Ottosson, som är fjällchef på skidanläggningen i Tärnaby. Det skulle ge många arbetstillfällen och skulle nog göra att byn kunde leva upp lite året om.

Uppe på fjället i Virisen, bara någon mil från det planerade gruvområdet, bor Anders och Anna-Eva Johansson med sina två barn, getter och katt. De kör 11 mil till jobben i Tärnaby. Anders jobbar extra på vårdhemmet men är gruvutbildad och hoppas få arbete i gruvan. De säger som många andra att ekonomin måste få gå före.

-Det är klart att det känns ju inte bra att det är ett ingrepp alltså, säger Anders. Men jag måste väga över att det är jobb, man får en inkomst och jag måste lita på att det sköts på ett bra och säkert sätt.

Fakta

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Gruvan i Rönnbäcken

Mer i ämnet