Foto: TT

Regeringens forskningsproposition får underkänt

Uppdaterad
Publicerad

”Samverkan – hur mäter man det?” En av de ganska upprörda kommentarerna i ett rum på Uppsala universitet där SVT samlat tre forskare för att lyssna på minister Helene Hellmark-Knutssons beskrivning av regeringens forskningsproposition.

”Å herregud!” är en annan.

Nej, här flyger verkligen inga champagnekorkar.

– Det här är ingen forskningsproposition, utan en som handlar om samverkan och innovation. Man tillför inte särskilt mycket pengar. Det viktiga är att man säger åt lärosätena att ”ni ska ägna er åt samverkan”. Det är en väldigt tydlig skillnad mot förr, en helt ny syn på universitetens och lärosätenas roll i samhället, säger den kände fysikern Ulf Danielsson.

”Vill styra fram tillväxt”

– Man ger med ena handen och tar tillbaka med den andra och det är samverkan som är problemet. Ett bedrägligt ord, som låter positivt men vi vet inte om det betyder att vi som forskare ska föra ut vår kunskap eller om vi ska anpassa oss till vad omvärlden vill. Risken är att forskningen ska handla om nånting som ska passa in här och nu, säger företagsekonomi-professorn Alexandra Waluszewski.

– Politikens intresse för universitet och högskolor har ökat. Man vill styra fram tillväxt och uppfinningar. Men vi vet från forskningen att det inte alls går till så. Det är ingen rätlinjig process, säger Shirin Ahlbäck Öberg, docent i statskunskap.

Vill ha mer pengar

De uttrycker alla belåtenhet med att basanslagen – pengarna som går till universitet och högskolor utan detaljerade motkrav – höjs. Men Uppsala universitets rektor säger att det är för lite.

– Det läggs mycket ansvar på lärosätena men tyvärr åtföljs det inte med finansiella resurser att axla det ansvar som ökar. Och vi ska axla det ansvaret. Men 1,3 miljarder kronor är i det här sammanhanget alldeles för lite, säger hon.

Forskare och akademiker brukar längta efter både frihet och trygghet. Friheten att forska och kanske i bästa fall finna en oväntad nytta från en oplanerad forskarupptäckt. Det är ett argument för fri forskning som ofta förs fram i till exempel nobelpristider. Och minister Hellmark-Knutsson har själv skrivit att ”det har funnits en övertro på att det politiskt går att identifiera framstående forskning för att nå snabba resultat”.

”Stora förväntningar”

Samtidigt som detta är just vad samhället vill ha. Även den nuvarande regeringen.

– Vi har väldigt stora förväntningar på oss. Vi ska lösa en massa problem som på många sätt egentligen är politiska problem, säger Shirin Ahlbäck Öberg.

Forskning och kunskapssamhälle beskrivs ibland som grunden till vårt framtida välstånd. Folk ska få jobb, inkomst, och kunna betala skatt. Men i dagens proposition saknas globaliseringens inverkan på de här tankarna helt och hållet, anser de tre.

– Hela idén om innovation luktar 50-tal, ungefär som att företag bara är verksamma inom Sveriges gränser. Men i dag kan företag flytta hur som helst, kapitalet också. Forskningsresultat, tror man, är gjorda av bly, man tror att de stannar innanför landets gränser och lockar till sig företag. Men det är ju precis tvärtom! De sticker ju dit där det finns en infrastruktur de passar in i, där investerare är beredda att vänta 10-20 år innan resultaten går att omsätta i nya produkter eller processer, säger Alexandra Waluszewski.

Två alternativ

Hon beskriver två möjliga resultat av regeringens satsningar inom forskningspolitiken.

– Får man ökade basanslag så att forskarna får forska om vad de vill, så kan det komma nya långsiktiga resultat till exempel om klimatet. Om vi ska anpassa oss till vad samhället vill ha här och nu, så blir det kortsiktiga resultat.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.