Det säger Tony Roshage, kriminalinspektör vid underrättelsetjänsten som jobbat med bostadsinbrott sedan 2003. Han vet hur tjuvarna går till väga och hur de tänker. Och vilka de är.
-De två stora kategorierna är ungdomsgäng och hitresta från utlandet. Vi börjar få grepp om vilka gängen är, det är dem som gjort att inbrotten här ökat så mycket i år, de plöjer genom områdena, säger Tony Roshage. De är också mycket förslagna.
När det gäller de hitresta vet polisen vilka konstellationer som kommer hit och från vilka länder, samt när de kommer.
-Om vi ser till de senaste fyra åren så börjar inbrotten efter sommaren och sedan blir det en topp under december-januari. Sedan går det ned till slutet av sommaren, och så börjar det om.
-Hur går de till väga?
-För det mesta bryter de lägenheter på bottenplan eller en trappa upp, ofta via balkongen. Där är dörrarna ofta enklare och lättare att få upp. Eller så slår man in fönstren vid balkongen, kanske med en sten och då med kraft. Vi har hittat stenar som fastnat i väggen inne i lägenheten som måste kommit dit med någon typ av slangbella. Då blir hålet inte så stort och det låter inte så mycket, förklarar Tony Roshage.
-Inte sällan används stuprännor för att ta sig upp till en balkong, vi har exempel på klättringar på närmare tio meter!
Lyfter av haspen
I Enskede utanför Stockholm tog sig tjuvarna in genom att borra hål i fönsterkarmen och sedan med ett verktyg eller en ståltråd lyfta av fönsterhaspen. Tony Roshage menar att det var organiserad brottslighet.
I flerbostadshus sker inbrott också på våningen högst upp.
-Då kan tjuvarna ha koll på om hissen är på väg allra högst upp och då hinner de smita. Om de nu smiter. Det har hänt att när en granne försöker öppna dörren för att se vad de håller på med, så håller de för titthålet och blockerar dörren tills de är klara med lägenheten, säger Tony Roshage.
Vet var de ska leta
Men många gånger används den gamla hederliga kofoten, om än extra stor så att den klarar att bryta upp hela dörrens infästning. Då spelar det ingen roll om man har installerat säkerhetsdörrar.
-De här kraftiga inbrytningarna görs ofta av ungdomsgäng, ibland påtända. Man ser att de går snabbt och hårt fram, de vänder sängar och soffor, de skär upp möbler och bryter sönder inredningen där man tror folk gömmer sina saker. De vet var de ska leta, de är vana. De kanske gör flera inbrott varje dag som ger mellan 20.000-40.000 kronor per inbrott, resonerar resonerar Tony Roshage. Smycken, datorer, hemelektronik, mobiler. Det är sällan man släpar iväg platt-tv:n. Mest mindre saker som får plats i en ryggsäck.
-Och villor?
-Där slår man ofta sönder fönstret till altanen eller så lyfter man ut hela fönsterramen till källaren. Men man går gärna in på överplanen eftersom villaägaren ofta glömt att larma där. Det är också på övervåningen man förvarar smycken, i sovrummen eller badrummet. Man klättrar upp på stegar, trädgårdsmöbler, vattentunnor eller vad man hittar.
Och går larmanläggningen slår man sönder den så det blir tyst och fortsätter. Man vet att man har minst fem, sex minuter på sig och det räcker, förklarar Tony Roshage.
Olåsta bostäder
Det händer också att tjuvar gått in i olåsta lägenheter eller villor där innehavaren varit hemma. Först på morgonen upptäcks inbrottet. Och blir tjuven upptäckt flyr han.
-Fast vid ett tillfälle sa man åt innehavaren som vaknat att han skulle ligga stilla tills man tagit det man skulle, berättar
Tony Roshage.
-Vi ser också mer av att man försöker utnyttja miljön där man befinner sig. Man kan sätta på sig reflexväst som gatuarbetare eller en overall som snickare eller andra hantverkare har. Den organiserade brottsligheten försöker alltmer smälta in i miljön.
-Var sker inbrotten?
-Ofta är det utkanten av ett villaområde eller i anslutning till ett skogsområde. Sällan mitt i ett område, det är väl ett naturligt, mänskligt beteende, känns som man är på osäker mark. Gärna vid en trafikerad väg eller gata, och gärna i områden där man lyckats tidigare, säger Tony Roshage.
Nils Edman
nils.edman@svt.se