Terrordådet på Drottninggatan den 7 april 2017 blev en brutal bekräftelse på det som redan inträffat i en rad andra EU-länder. Att terrorn också kan drabba Sverige.
Redan innan terrordådet hade de svenska riksdagspartierna i december 2015 träffat en första blocköverskridande uppgörelse mot terrorism. Efter blodiga attacker i bland annat Tyskland och Frankrike insåg även svenska politiker att terrorskyddet måste uppgraderas.
Omedelbart efter terrordådet på Drottninggatan satte partierna sig igen för nya överläggningar. Redan två månader senare kunde de enas i en större uppgörelse över blockgränsen om 16 åtgärder för att förhindra nya terrordåd. Samtliga riksdagspartier deltog utom Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna.
Nya åtgärder presenteras
Partierna har enats om en rad olika åtgärder. Bland annat att polis och åklagare ska kunna avlyssna krypterad kommunikation i privatpersoners datorer eller mobiltelefoner, så kallad hemlig dataavläsning. Ett annat förslag är att polis, tull och kustbevakning inte längre ska behöva söka tillstånd för att sätta upp kameror.
Polisen har också fått utökad direktåtkomst till Migrationsverkets utlänningsdatabas. Även samröre med eller deltagande i en terrororganisation ska bli brottsligt. Den skärpta regleringen vad gäller terrorresor och självstudier innebär dessutom att det blir möjligt att tidigt gripa personer som misstänks vara på väg att begå terrorbrott.
Inom kort tillsätts samtidigt en utredning som ska se över om personer som bedöms utgöra ett säkerhetshot ska övervakas elektroniskt, en direkt konsekvens av terrordådet på Drottninggatan.
Integritetsdebatten utraderas
De kraftigt utökade resurser som riksdagen beslutat om för polisens del under åren framöver beror delvis på terrordådet och den debatt som följt därefter. I veckan meddelade regeringen exempelvis att ytterligare resurstillskott är att vänta i vårbudgeten för att polisen ska kunna utrustas med bland annat tyngre vapen i händelse av en terrorattack.
En särskild utredning ska också se över om FRA:s signalspaning ska kunna användas i brottsutredningar, något som för bara några år sedan varit helt otänkbart i den svenska integritetsdebatten.
En stor övergripande konsekvens av terrorfrågans växande betydelse och den politiska betoningen av trygghet och säkerhet är nämligen att den svenska integritetsdebatten tycks vara helt utraderad.
Övervakning effektiviseras
Integritetsfrågan var länge en grundbult i det svenska politiska samtalet och bidrog starkt till att politiker under lång tid sade nej till övervakningsmetoder, som ansågs utgöra ett intrång i den personliga integriteten.
Det kan idag vara bra att påminna om den så kallade FRA-debatten 2007-2008, som skapade stora problem för alliansregeringen sedan riksdagsledamöter från bland annat Centerpartiet, Folkpartiet och Moderaterna öppet gått emot FRA-lagen.
Lagen skulle reglera FRA:s signalspaning, men först efter kompromisser gick den igenom riksdagen. Nuvarande centerledaren Annie Lööf var en av FRA-lagens hårdaste kritiker.
När svenska politiker nu tar betydligt större steg för att effektivisera möjligheterna till övervakning och inhämtning av elektronisk kommunikation lyser integritetsdebatten helt med sin frånvaro. Det enda partiet som lyfter frågan är Vänsterpartiet, men inte heller Vänsterpartiet gör någon särskilt stor affär av sitt motstånd.
Folkets oro skapar nya politiska vägar
Ett år efter terrordådet på Drottninggatan kan man alltså konstatera att både politiken och samhället i stort har påverkats. Väljarnas oro för sin egen säkerhet har av allt att döma trängt undan oron för myndigheters eventuella intrång i den personliga integriteten. Vägen är alltså öppen för en mer långtgående lagstiftning.
Men även om frågor som rör trygghet, säkerhet och brott och straff bildar ett slags raster för den kommande valrörelsen är det idag ingenting som tyder på att terrorfrågan som enskild fråga får en avgörande betydelse i valrörelsen. Men detta kan förstås ändras på ett ögonblick om ett nytt terrordåd inträffar i Sverige.