Den långsiktiga trenden i svensk EU-opinion är tydlig: Allt fler är positiva till EU-medlemskapet. Sett över tid är förändringen stor. Flera år efter det svenska inträdet i EU var en majoritet emot medlemskapet.
När Statistiska Centralbyrån, SCB, undersökte EU-sympatierna första gången 1996 var över hälften av väljarna emot det svenska EU-medlemskapet. Mindre än var tredje väljare ville vara kvar i EU.
Sedan dess har en betydande förskjutning ägt rum i opinionen.
Enligt Novus nya undersökning är 65 procent av väljarna för ett svenskt medlemskap medan endast 19 procent är emot. Resultatet ligger helt i linje med SCB:s undersökningar om EU-sympatierna. Senast den gjordes i november 2018 uppgav 59 procent att de var för medlemskapet, medan 16 procent uppgav att de var emot det.
Samtidigt uppger 52 procent i en Novus-undersökning att de har ganska eller mycket stort förtroende för EU, men 48 procent säger att de inte har det.
Starkt polariserad fråga
EU-frågan var länge starkt polariserad med stora motsättningar mellan partierna. Den intensiva debatten inför folkomröstningen 1994 bidrog också till att frågan fick politisk sprängkraft under lång tid.
EU-motståndet var länge koncentrerat till den politiska vänstern. Vänsterpartiet och Miljöpartiet var de tydligaste EU-kritikerna, men också inom Socialdemokraterna fanns hårda kritiker. Under åren som gått sedan dess har EU-motståndet successivt minskat, samtidigt som allt fler blivit positiva. Idag finns alltså en klar majoritet bland svenskarna för att vara kvar i EU.
Under samma period har också flera av de politiska partierna förändrat sin syn på EU. Centerpartiet, som till en början, var starkt skeptiskt till EU-samarbetet är numera varma anhängare av medlemskapet. De två tydligaste nej-partierna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, har också förändrats i grunden.
Miljöpartiet har helt skrotat sitt EU-motstånd och ser nu EU som ett redskap för att bedriva miljö- och klimatpolitik. Också Vänsterpartiet har resignerat inför opinionsutvecklingen. Visserligen tycker partiet fortfarande att det vore bäst att stå utanför, men man driver inte längre frågan om ett svenskt utträde. En viktig förklaring är att man helt enkelt inte vill hamna i fel sällskap.
Kanaliseras på högerkanten
Det europeiska EU-motståndet har nämligen allt mer kommit att kanaliseras via nationalistiska partier på högerkanten. Oavsett om det är i Polen, Ungern, Storbritannien eller Frankrike är detta partier som progressiva politiker i Sverige helst vill ha som sina motståndare.
Samtidigt har Sverigedemokraterna de senaste åren profilerat sig allt mer som den tydligaste EU-kritiska kraften i Sverige. Allra högst var svansföringen efter den brittiska folkomröstningen. Så sent som förra sommaren krävde SD en liknande folkomröstning här i Sverige och förordade samtidigt en ”swexit”, dvs ett svenskt utträde.
Men i takt med att turerna kring brexit blivit allt mer tilltrasslade och kaotiska har också Sverigedemokraterna tonat ner kritiken. Vem vill vara på samma sida som dem som pekas ut som förlorare? När svårigheterna tornat upp sig för de brittiska brexit-anhängarna har SD:s strateger dragit slutsatsen att det är dags att byta spår.
Ingen ”swexit”
Inför EU-valrörelsen har alltså även SD bestämt sig för att slopa kravet på ett svenskt utträde ur EU. Hur framgångsrik denna strategi blir i valrörelsen återstår dock att se.
Partiets profilering som EU-motståndare de senaste åren har inneburit att Sverigedemokraterna lockat till sig en stor del av den EU-kritiska opinionen. Enligt Novus undersökning vill 55 procent av Sverigedemokraternas sympatisörer att Sverige lämnar EU.
Partiledningens omsvängning i EU-frågan kan därmed bli dyrköpt i det kommande EU-valet. Frågan är om väljarna har hängt med i svängarna när partiet nu säger sig vilja vara kvar i EU. Om inte SD-väljarna köper denna omsvängning kan det bli svårt för Jimmie Åkesson och hans partiledning att mobilisera dem till vallokalerna den 26 maj.