Javascript är avstängt

Javascript måste vara påslaget för att kunna spela video
60 sekunder: Sprängningarna mot Nord Stream-ledningarna utanför Bornholm. Foto: TT samt SVT

Sverige tog enklaste vägen ut från Nord Stream-härvan

Uppdaterad
Publicerad
Analys ·

När gasledningarna Nordstream 1 och 2 sprängdes på Östersjöns botten fick Sverige en het potatis i knät. Varje typ av beslut från myndigheterna riskerar att få säkerhetspolitiska konsekvenser. Av allt att döma föll valet till slut på enklaste vägen ut – att låta Tyskland slutföra jobbet.

John Granlund

Säkerhetsreporter

De kraftiga detonationerna fick miljontals liter naturgas att välla ut över Östersjön i flera dygn – och efterverkningarna blev globala och togs upp i bland annat FN:s säkerhetsråd.

Först på plats på havsbotten ska den svenska marinen ha varit och på så vis kunde resterna av militärt sprängmedel säkras.

Sabotage mot Nord Stream

När den svenska utredningen nu läggs ner så förs detta bevismaterial över till den tyska polisutredningen som alltjämt pågår.

För Sveriges del framstår upplägget som en ganska bekväm utväg.

Svåra saker

Faktum är att alla andra tänkbara lösningar hade fört in de svenska myndigheterna på en väg där de blivit tvungna att peka ut en möjlig gärningsman – eller stat.

Och det är svåra saker.

  • Hade Sverige pekat ut Ukraina, som nämns i läckor i tyska och amerikanska medier kopplat till en attentatsgrupp i segelbåt, skulle det riskera att få säkerhetspolitiska följder som sätter västvärldens stöd till landet i gungning.
  • Hade Sverige pekat ut Ryssland, som utpekats efter att militära fartygsrörelser avslöjats innan dådet, så skulle man exponera sig för möjliga motattacker, på framför allt påverkansområdet.
  • I båda fallen finns risk för så kallade ”false flag-operationer” där exempelvis sprängmedel med koppling till ett visst land skulle kunna ha placerats ut för att peka i en viss riktning.

Men även om Säkerhetspolisen vet till 80 procents säkerhet vem som ligger bakom dådet hade det knappast räckt för en så kallad attribuering, att peka ut en förövare, i ett fall som detta.

Enligt källor med insyn är det en självklarhet att både UD och justitiedepartementet konsulterats i ett säkerhetspolitiskt känsligt fall som involverar främmande makt.

Hade Åklagarmyndigheten och Säkerhetspolisen gått in för en mer offensiv lösning – där till exempel ett land pekas ut – så hade både regeringen och myndigheterna ställts inför svåra följdfrågor om exempelvis varför man inte löper linan ut och går i svaromål mot den angripande staten.

Risken att myndigheter och ledande politiker trasslar in sig och försämrar ett redan dåligt säkerhetsläge är uppenbar.

Planer på mer öppenhet

Under utredningens gång har det enligt SVT:s källor funnits planer på en ganska transparent redogörelse för media, i stil med beslutet att Säpo-utredningen om hackerattacken mot Svenska Fotbollförbundet lades ner.

Nu blev det inte så. I stället valde Åklagarmyndigheten att göra sig otillgängliga för intervjuer och att bara skicka ut ett pressmeddelande där det varken ges något svar på vem eller varför.

Baksidan av myntet är att ett upplägg utan konkreta svar ökar risken för konspirationsteorier, spekulationer och desinformation.

Men för de svenska myndigheterna kan det vara den minst dåliga utvägen, att låta kollegorna i Tyskland välja mellan att ge sig på en attribuering, eller begrava utredningen för gott.

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.

Sabotage mot Nord Stream

Mer i ämnet