Det var en sammanbiten finansminister som presenterade regeringens första höstbudget med orden:
“Vi är i en tid som vi inte har befunnit oss i på flera decennier”.
En ekonomisk vargavinter alltså där mycket av det som utlovades i valrörelsen skjuts på framtiden. Knappast en överraskning för den som lyssnade på den nybakade finansministerns prognos i förra veckan där det mesta pekade åt fel håll. Inflationen blir högre och tillväxten lägre än vad finansdepartementet förutspådde i augusti. Till det kommer ett stort mått av osäkerhet där det enda man kan säga är att det kan bli värre innan det blir bättre.
Löftena haglade
Men att vi går mot bistrare tider var tydligt redan i valrörelsen. Det hindrade dock inte regeringspartierna och Sverigedemokraterna från att leverera vallöften på ett sätt som stundtals förde tankarna till Kiviks marknad.
Liberalerna lovade 16 miljarder till skolan till 2025, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna tävlade om vilket parti som kunde sänka drivmedelspriserna mest och Moderaterna lovade att sänka inkomstskatterna med drygt 30 miljarder. För att ta några exempel.
Moderaterna drog vinstlotten
Nu när facit är här är det uppenbart att mycket fått stryka på foten till förmån för en viktigare ledstjärna nämligen att ta ansvar för Sveriges ekonomi. Och här är det Moderaterna som dragit vinstlotten.
Lyckas Ulf Kristersson (M) och Elisabeth Svantesson (M) navigera i en potentiell ekonomisk kris på ett sätt som mildrar smällen för hushåll och företag kan det ge pluspoäng i väljarnas ögon. Moderaterna är också det parti, efter Socialdemokraterna, som flest väljare anser har bäst politik för landets ekonomi, enligt Novus.
För Sverigedemokraterna, som alltid varit i opposition, är det en ny erfarenhet att behöva göra väljarna besvikna när leveransen uteblir. De kraftigt sänkta drivmedelspriserna som partiet gick till val på bidrog till valframgången på landsbygden. Nu blir sänkningen vid pump i praktiken bara några tiotals ören nästa år. Det sticker sannolikt i ögonen på de många SD-väljare som såg den egna ekonomin som avgörande för partivalet.
Ouppfyllda vallöften knappats unikt
Att en regering inte uppfyller alla sina vallöften i sin första budget är knappast unikt för den här regeringen. Men att den första borgerliga regeringen på åtta år lägger så pass lite krut på sin omhuldade arbetslinje är ändå överraskande.
Nu låter finansministern snarast som sin socialdemokratiska företrädare när hon hänvisar till satsningar på utbyggd yrkesvux och fler praktikplatser som ett viktigt led i arbetslinjen Men det är väl vad som står till buds när den höjda a-kassan permanentas som en eftergift till Sverigedemokraterna och skattesänkningarna skjuts på framtiden.
Klimatpolitiken i skottgluggen
Att oppositionen gör ett stort nummer av de svikna vallöftena är förväntat. Men den kritiken är sannolikt en västanfläkt mot hur det hade låtit om regeringen lagt en expansiv budget som hade riskerat att föra Sverige in i en ännu djupare lågkonjunktur.
I sak handlar kritiken från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet främst om att regeringen lägger för lite på välfärden. Det är en kritik som ligger helt i linje med ambitionen att få till en tydligare vänster-högerkonflikt med den nya regeringen och deras samarbetsparti.
Klimatpolitiken är också i skottgluggen inte minst från Centerpartiet och Miljöpartiet som i elfte timmen fick nytt bränsle när regeringen från den ena dagen till den andra nu skrotar bonusen för miljöbilar.