När dödsfallet är bekräftat täcks påvens ansikte med en vit slöja, och Vatikanen offentliggör hans bortgång. Enligt tradition förstörs påvens fiskarring, en symbol för hans auktoritet, innan en ny påve tillsätts.

Den katolska kyrkan inleder en officiell sorgeperiod, känd som ”Novemdiales”, som varar i nio dagar. Under denna tid hålls mässor och ceremonier för den avlidne påven.

Begravningen äger vanligtvis rum mellan den fjärde och sjätte dagen efter dödsfallet, oftast i Peterskyrkan eller i kyrkans krypta, där många påvar är begravda. Men först placeras hans kropp på en särskild bädd kallad ”lit de parade” i Peterskyrkan, där troende kan ta farväl.

Vid begravningsceremonin, som leds av kardinalkollegiet, samlas statsledare, kyrkliga överhuvuden och troende från hela världen.

Kardinalerna isoleras för nyval

Mellan påvens död och valet av en ny påve går kyrkan in i en period som kallas ”Sede vacante”. Under den tiden styrs kyrkan av kardinalkollegiet, men de får inte fatta beslut om kyrkans framtid.

Påvevalet sker genom konklaven, där kardinaler under 80 år samlas i Sixtinska kapellet för att rösta. Konklaven inleds 15 till 20 dagar efter påvens död.

Kardinalerna hålls isolerade från omvärlden under röstningen, som sker genom hemliga omröstningar. För att bli vald krävs två tredjedelars majoritet.

Vit rök signalerar ny påve

Efter varje omröstning bränns röstsedlarna i en kamin. Om ingen påve har valts, släpps svart rök ut som signalerar att röstningen fortsätter. När en kandidat får tillräckligt många röster bränns röstsedlarna tillsammans med kemikalier som ger vit rök, vilket meddelar världen att en ny påve har valts.

När den nya påven har utsetts, tillfrågas han om han accepterar valet och vilket namn han vill anta. Kort därefter träder han ut på Peterskyrkans balkong, där en av kardinalerna förkunnar ”Habemus papam”, som kan översättas till ”vi har en påve”.

Den nyvalde påven håller därefter sin första välsignelse inför folkmassan på Petersplatsen.