Strömlösa eluttag och kalla element. Kylda matvaror som förgås och torrvaror som inte går att betala för med bankkortet. Sjukvårdsutrustning som inte fungerar och larmnummer som ingen kan ringa.
Det låter som en postapokalyptisk film, men skulle kunna bli verklighet vid en stor it-attack mot det svenska elkraftnätet – en attack som till exempel Ryssland skulle vara kapabla att utföra. Det menar Pontus Johnson, professor med inriktning på cybersäkerhet vid Kungliga tekniska högskolan och föreståndare för Centrum för cyberförsvar.
– Vi är väldigt beroende av datorer och vi har inte lärt oss bygga säkra it-system ännu. Att den kritiska infrastrukturen drabbas är den största oron.
Ryssland och Kina största hoten
Samtidigt som attacker från cyberkriminella blivit vanligare kommer det största säkerhetshotet nu från andra stater.
– Nationer spenderar större resurser på att bygga upp sina offensiva cyberförmågor. Länder som Ryssland och Kina har mycket omfattande förmågor att angripa andra länder, till exempel Sverige.
Utöver underrättelseinhämtning finns flera exempel i närtid på ryska angrepp mot väst av påverkanskaraktär. Bland annat mot det amerikanska valet 2016.
– Ryssland angrep också Ukraina 2015-2016 och stängde ned elkraftnätet, det var den militära underrättelsetjänsten GRU som låg bakom.
”Behöver kompensera”
Även svenska Försvarsmakten har en hel organisation för cyberförsvar. Där ingår bland annat it-försvarförband och sedan 2020 utbildas värnpliktiga som cybersoldater. En ny specialistofficersutbildning ska också startas.
Enligt Johnson, som själv utbildar cybersoldater, krävs dock mer resurser.
– Men det är inte bara Försvarsmakten som kan skydda oss i cyberrymden, utan det är ett väldigt gemensamt ansvar.
– Vi har en cybersäkerhetsskuld som vi inte betalat av än. Vi har lagt för lite resurser på det och behöver nu kompensera.
Har du någon idé om hur detta ska finansieras?
- För många organisationer är flaskhalsen inte pengar utan tillgången till kompetenta medarbetare. Det i sin tur tarvar investeringar i utbildningssystemet. Politiker kan också påverka myndigheternas prioriteringar, via exempelvis omfördelning av befintliga resurser.