Jag ÄLSKAR att det i min arbetsbeskrivning finns ”en skyldighet att markera ett avståndstagande från antidemokratiska uttalanden och att verka för att rasfördomar bekämpas”.

Men jag hatar att jag behöver tillämpa det idag.

Det som sker mot Jimmy Durmaz väcker frågan om vem som är medskyldig när rasism får stövla fram genom Sverige, Europa och världen.

När det infördes ett inreseförbud i USA intervjuade jag den statsåklagare på Hawaii som stoppade det.

Han berättade om hur han mött japaner och italienare i USA som efter andra världskriget fördes iväg till läger, beordrade av Roosevelt.

Han berättade att de inte var bittra mot USA i sig, men att de fortfarande kunde minnas känslan av svek när deras grannar och arbetskamrater stirrade ned i backen när de fördes iväg.

”Jag lovade mig själv att aldrig bli en som stirrar ned i marken”, sa mannen jag intervjuade.

”Allt de ser är vår hudfärg”

Nyss gjorde jag ett jobb om vardagsrasism i USA, ett land där det är åtta gånger större sannolikhet att du blir stoppad av polisen om du är svart än om du är vit. Där siffror från FBI visar att du har dubbelt så stor sannolikhet att bli dödad av polisen om du är svart än om du är vit. Där de vi pratade med beskrev ett samhälle där du kunde vara vem som helst och vad som helst, men där många ändå inte ser längre än färgen på din hud.

De jag intervjuade var glada att jag var vit.

”Vi svarta har försökt att säga detta i 250 år, men allt de ser när vi säger det är vår hudfärg”, sa de.

Mitt jobb har också tagit mig till Förintelsemuseet i Washington DC.

En bild jag aldrig kommer att glömma därifrån föreställer ett badhus i Tyskland, sent 30-tal. Plötsligt en dag sitter en skylt uppe på väggen:

”Judar förbjudna”.

På bilden ser man en blond familj gå in genom entrén, precis bredvid den nya skylten som inte satt där dagen innan.

Den påverkade ju inte dem.

Handlar inte om höger och vänster

Var drar vi gränsen?

Hur medskyldiga är vi, när vi sitter vid ett bord och någon säger något rasistiskt i förbifarten?

Hur medskyldig är jag, om jag inte aktivt säger att det är inte mitt land de representerar, de där hatiska människorna som skriver vidriga saker på Jimmy Durmaz sociala medier?

Det handlar inte om höger eller vänster.

Det handlar om att inte titta ned i marken.