Att skänka pengar till välgörenhet blir ett allt vanligare fenomen i Sverige. Men det behöver inte alls bero på att vi människor har blivit snällare eller medmänskligare. Snarare har vi kanske blivit mer motvilliga till att skänka, men gör det ändå.

– Vi blir tillfrågade mycket oftare i dag. Innan var det på stan, nu sker det via TV, sociala medier och genom flera andra kanaler. Tekniken har också gjort det lättare att skänka, med swish exempelvis, säger Arvid Erlandsson, docent i psykologi vid Linköpings universitet.

Men vad menar du med att vi skänker motvilligt?

– Det kostar alltid att säga nej, människor har svårt för det. Det blir socialt jobbigt. Över sociala medier är kostnaden att säga nej mindre, men om min bästa vän lägger upp en insamling till sin födelsedag och jag inte donerar kan det nästan ses som en fientlig handling.

”En droppe i havet”

Stödkassen Blekinge, som vi har rapporterat om under dagarna, är en liten välgörenhetsorganisation som samlar in kläder, mat och pengar som går till att hjälpa personer som hamnat i ekonomisk kris. Hur mycket de genom åren samlar in har inte gått att få svar på, mer än att det rör sig om stora summor pengar.

Arvid Erlandsson kan förklara varför folk väljer att skänka till den typen av organisationer, istället för exempelvis Röda Korset eller andra väletablerade, internationella, organisationer.

– Det finns vissa människor som ogillar när det blir för stort och opersonligt. När det presenteras som ”här har vi EN fattig person”, då känner man att man nästan kan lösa det på egen hand. Medan att skänka till exempelvis flyktingkatastrofen eller krigsdrabbade länder kan kännas som en droppe i havet, även om de kanske gör mer nytta ibland.