Två män, 22 respektive 23 år gamla, står åtalade för att ha styckmördat en 57-årig man.
Två män, 22 respektive 23 år gamla, står åtalade för att ha styckmördat en 57-årig man.
– Min klient vill inte framstå som ett offer, han känner skuld för det han gjort och för det som hänt. Han medger att han deltagit i diskussioner, i planeringen, att han burit hem verktyg till bostaden. Men ingenting av det han gjort har varit nödvändigt för gärningen, och under gärningen var han helt passiv och använde inget våld. Den underlåtenheten är inte straffbar, fortsätter Widner.
Widner tycker att rätten ska ta i beaktande att 23-åringens uppgifter i förhör ledde till att 57-åringens kvarlevor kunde påträffas i graven. Widner är i påföljdsfrågan inte lika precis som Hamstedt tidigare i dag, utan säger bara att han inte anser att 23-åringen ska dömas till livstids fängelse.
Åklagare Anna Johansson meddelar nu att restriktionerna för de mordåtalade ska hävas.
Widner fortsätter: Min klient har utsatts för mycket i livet, sett ner på sig själv och blivit behandlad som "en hund". Den berättelse han har lämnat är tragisk, gripande och självutlämnande.
Han accepterade att delta i mordplanerna för att han annars trodde på uppgiften att han var hotad av och skulle dödas av 57-åringen. Men han har aldrig haft något uppsåt och tycker själv att han ska dömas för "medhjälp till mord".
Widners huvudpoäng i sin slutplädering är att 22-åringen burit på tanken att mörda 57-åringen under längre tid.
Genom att presentera en rad osanningar har han successivt "pressat på" och "testat sin idé" på 23-åringen.
Karl Hamstedt och 22-åringen lyssnar uppmärksamt.
Åklagare Anna Johansson lyssnar och tar ibland anteckningar. 22-åringen skruvar sig då och då i sin stol. Både han och Hamstedt häller upp och dricker varsitt glas vatten.
23-åringen sitter, precis som tidigare, helt stilla med händerna i knät.
Nu ställer Widner frågan till rätten:
"Varför skulle min klient inte tro på X(22-åringens) alla lögner?"
– Myndighetspersoner och andra vänner, andra bekanta har ju trott på dem genom åren. Det har gjorts anmälningar, det har gjorts insatser. Men han har bara berättat för människor som han trott varit mottagliga för lögner om exempelvis sin hälsa och för olika övergrepp. Det finns också människor som han aldrig nämnt de här sakerna för.
– Min klient trodde på honom, han trodde att de förstod varandra. X (22-åringen) kan visst vara trevlig, rolig och intellektuell. Men han är två personer och agerar olika mot överhet och underhet. Han har utnyttjat svagare individer för sina egna syften.
Försvarsadvokaten väljer nu att offentliggöra stycken ur den psykologutredning som gjorts efter mordet.
Där står bland annat att 23-åringen vid tidpunkten för mordet levde under psykisk press framkallade av "oriktiga uppgifter" från annan.
– Han tog den påhittade världsbilden för sanningen och var den underordnade parten i detta, läser Widner.
Widner är kritisk till hur sökinsatsen i skärgården genomfördes.
– Det är ofattbart att Varö inte söktes igenom tidigare mot bakgrund av annan känd fakta i målet. Det fanns heller ingen planerad fortsatt sökning av Varö. Sökinsatsen var i stället helt koncentrerad till havet. Möjligheten till att 57-åringen kropp återfunnits utan hjälp från min klient bedömer jag som mycket liten. Att X (22-åringen) skulle ha berättat håller jag som helt uteslutet.
