Bäst har det gått för dem som bosatt sig i kommuner som klassas som landsbygdskommuner med besöksnäring. Där är 42 procent av dem som kom i den stora flyktingvågen 2015 förvärvsarbetande. Leksand är en sådan kommun.
– Vi har ett brett näringsliv, och jag tror också att det sociala sammanhanget är ganska lätt att komma in i, i en kommun som våran. Vi har ett öppet klimat som gör det lätt för människor att anpassa sig och även få jobb här, säger Göran Wigert, kommundirektör i Leksands kommun.
Svårt i pendlingskommuner
Men i pendlingskommuner nära större städer har det varit svårt för flyktingarna att få jobb. Sett till hela landet är bara 27 procent av flyktingarna som kom 2015 förvärvsarbetande i den typen av kommuner.
Lessebo, som har högst arbetslöshet i landet, är av landets 52 pendlingskommuner nära en större stad. Och enligt kommunalrådet, tillika kommunstyrelsens ordförande, Lars Altgård (S), har de nyanlända det tufft där.
– Det gäller ju att man har möjlighet och förmågan kunna pendla. Som nyanländ är det väldigt svårt att komma in på arbetsmarknaden utanför den egna kommunen. Alltså när du ska få praktikplats och liknande. Och vi har för få arbetstillfällen i kommunen. Vi har för lite företag helt enkelt, säger Lars Altgård.
”Blir inte integrerade”
Även Säters kommun, som också är en pendlingskommun nära en större stad, vittnar om svårigheter. De som inte kommer ut på arbetsmarknaden behöver försörjningsstöd.
– Ett av de stora bekymren som vi ser, är att barn som växer upp i familjer där föräldrarna är utan arbete inte blir integrerade i samhället. Och barn som växer upp i familjer med försörjningsstöd räknas som fattiga, säger Ann-Marie Molin, verksamhetschef för IFO i Säters kommun.
I klippet träffar du Ahmad Reza som är av de flyktingar som kom 2015 som lyckats skaffa ett fast jobb.