LÄS MER: ”Gefleortens går ihop med Arla”
Det har sedan en tid tillbaka varit känt att Gefleortens sökt samarbeten för att klara sin situation och att det slutligen blev just Arla är inte förvånande, menar Martin Moraeus, ordförande LRF Dalarna.
– Arla är etablerade i Dalarna sedan tidigare och är redan en del av den här regionen, säger Martin Moraeus och fortsätter:
– En del av mig känner att det är tråkigt att Gefleortens inte lyckades på egen hand men de har haft en svår marknadsposition. Det blir för dyrt för ett så pass litet mejeri att producera alla produkter som handeln kräver, laktosfritt till exempel, säger han.
Svårt att investera
Just svårigheten med att konkurrera med exempelvis laktosfria produkter, är något som även bonden Per Eriksson stämmer in i.
– Det var ett möte i februari med alla dalabönderna som är med i Gefleortens om att det behövdes en samarbetspartner. Vi har ju tappat på färskmjöken.
– Laktosmjölken har ökat, men vi är för små för att investera i det.
Själv var hans gård ansluten till Arla innan de gick över till Gefleortens – men nu är det alltså tillbaka igen. De har varit väldigt glada över tiden de haft inom Gefleortens.
– Det är ju kortare väg till styrelse och ledning. Vi har varit som en familj. Arla är ju betydligt större. Om jag ringer till Tuborg i Danmark så är det ju inte någon som har en aning om vem jag är.
– Man ska titta framåt. Det är bara att gilla läget. Det är väl bara så. Det fanns inga andra val, konstaterar han.
Viktigast att någon tar hand om mjölken
Även om en producent som Gefleortens försvinner, så menar Martin Moraeus på LRF att producenten nu kan bli större med Arla – även om det allra viktigaste i slutänden är att det åtminstone finns någon producent kvar som tar hand om mjölken från bönderna.
– Ur böndernas perspektiv så är det viktiga för dem att någon tar hand om mjölken. Som mjölkbonde kan man inte stå där utan mejeri i en dag ens utan det måste fungera i alla övergångar då mjölk ju är en färskvara.
– Så tillsammans med Arla blir så klart Gefleortens större och starkare, men samtidigt försvinner en producent. Jag hoppas att de bönder som varit leverantör till Gefleortens får en stabil partner att sälja sin mjölk till, säger Moraeus.
Inga planer på att sluta
Per Eriksson driver Floda Gård utanför Borlänge tillsammans med sin hustru Lena och två söner. På gården finns 118 mjölkkor och lika många ungdjur.
Hur tufft är det att vara mjölkbonde?
– När det skrevs som att mjölk förkortar livet så var det ju inte så positivt direkt. Det märktes direkt på försälijningen. Konsumenterna är väldigt känsliga.
Men trots mjölkindustrins uppförsbacke, så blickar Per framåt.
– Vi har två söner som är intresserade. Så vi vill köra vidare. Jag och frun kan inget annat. Det är ett bra yrke. Jag trivs och har aldrig ångrat mitt yrkesval.
– Vi får lita på att styrelse och ledning gjort vad de kan.