LÄS OCKSÅ: Här är dokumentet som visar vårdens misstag

Det var försommaren 2014 som Josefine Lundström fick reda på att hon hade en stor cysta på äggstocken. Hon bokades in för operation, men när hon vaknade fick hon veta att det var spridd äggstockscancer hon fått och att det behövdes fler operationer.

Hon fick operera bort livmoder, äggstockar och stora delar av tarmarna.  Men efter flera cellgiftsbehandlingar konstaterades det under den sista röntgenundersökningen i februari 2015 att cancern äntligen var borta.

Läkarna tog inga prover

I april togs det sista blodprovet för att se cancermarkörer i blodet. Värdet ska hos en frisk kvinna bör ligga under 35. Josefines värden var då 43, något över normalt, men hon fick reda på att det inte var någon fara.

Men vid efterkontrollerna, tre och sex månader senare, togs inga blodprov för att kontrollera om cancern kommit tillbaka eller inte. Hon fick bara reda på att hon var fortsatt cancerfri, ”kliniskt recidivfri” som det står i journalen. Josefine ifrågasatte då hur läkaren kunde veta det utan blodprov eller röntgen.

– När det inte togs prov så frågade jag läkaren, ska vi inte ta ett blodprov? Men hon sa, nej det behöver vi inte göra. Läkaren menar att enligt forskning så ska man få symptom om cancern återkommer, då kommer jag att märka det. Men jag ifrågasatte det. Jag fick ju inga symptom första gången jag fick cancer heller, varför skulle jag då få det andra gången?, säger Josefine.

Upptäcktes av misstag

Det var först vid ett läkarbesök på en annan enhet, för en helt annan åkomma, som det upptäcktes att cancern var tillbaka och hade spritts ytterligare. Nu fick hon diagnosen obotlig cancer. Josefine anser att om hon fått reda på återfallet tidigare så hade det kanske inte blivit obotligt.

 – Jag är arg och besviken för att jag litade på dem. Det är inte som att jag lämnat in bilen och de har glömt att byta en lampa, jag kan dö. Hade jag inte åkt in för något annat så hade jag gått runt och trott att jag var frisk än i dag. För att ingen tog prover, säger hon.

Blodprov ”inte rutin”

Ingela Högerås som är verksamhetschef för kvinnokliniken på Hudiksvalls sjukhus vill inte ställa upp på intervju, hon hänvisar i stället till chefläkaren på kirurgen, John Mälstam,  som är ansvarig för fall som anmäls till IVO, inspektionen för vård och omsorg.

Han säger att kliniken inte har blodprov som rutin vid återbesök efter äggstockscancer. Han hänvisar till att de följer det nationella vårdprogrammet som antagits för cancerformen och att det där inte finns några direktiv där i att blodprov ska tas vid en efterkontroll.

 – Inte om jag förstått det rätt, jag har pratat med företrädarna för kvinnosjukvården och då ingår det inte i standardprogrammet att ta blodprov eller datortomografi vid återbesök, säger John Mälstam.

Vården feltolkade reglerna?

Men när vi läser det ”Nationella vårdprogrammet för äggstockscancer” som han hänvisar till, så ser vi att det inte alls står att man inte ska göra blodprov vid efterkontroll. Tvärtom står det att blodbrov bör tas en vecka innan efterkontrollen, så att svar kan presenteras på efterkontrollen.

Det står också att om blodprovet visar värden över trettiofem så bör det föranleda ett nytt prov. Josefines sista prov i april visade 43.

 – När det gäller blodproven så är de ganska ospecifika, har man ett högt värde får man värdera det, om det beror på ett återfall eller något annat, säger John Mälstam.

Skyller på resursbrist

Det han menar är att det kan ge höga värden också vid tillexempel blodförgiftning. På frågan om han inte anse att det är bättre att gardera sig med ett prov, särskilt vid en så här allvarlig cancerform så svarar han att generellt sett så kan de inte ta prov bara för att någon är orolig.

– Skulle vi ta prov så fort någon är orolig så skulle resurserna inte räcka till, de räcker inte ens till idag, säger han.

Josefines fall utreds

Josefines anmälan mot kvinnokliniken i Hudiksvall ska nu utredas av IVO, inspektionen för vård och omsorg. Hon hoppas att om ett fel begåtts så ska det kunna hjälpa någon annan att få bättre vård än hon fått.

 – Någonting har ju gått fel när jag varit där och inte känner mig nöjd, jag krävde inte så mycket. Det lilla sticket i armen och jag hade varit nöjd. Det kan göra skillnad mellan liv och död, säger hon.

”Jag tänker inte dö”

Hon säger att hon inte längre litar på vården och inte heller på läkarnas dödsdom.

 – Jag har insett det, de är inga gudar. Jag skulle ha litat på vad jag kände inom mig och krävt ett blodprov. Nu kommer jag aldrig att lita på vården igen, vilket är hemskt, säger hon.

Nu har Josefine lagt om sin kost och provar alternativa metoder för att bekämpa sin cancer, för hon tänker inte ge upp.

 – Jag tänker inte dö, inte i cancer och inte nu, det får stå för läkarna, jag kommer att göra allt som står i min makt för att kämpa emot, säger hon.