Ang. professionalism, ansvar, respekt, ödmjukhet, öppenhet och ärlighet

Vi tänker att vi måste ha misslyckats i vår kommunikation. Det måste vara så att chefer högre upp i regionledningen inte känner till att vi har det svårt. För hade ni vetat så tror vi att ni hade gjort något. Visst är det så? Vi har svårt att föreställa oss att ni, om ni visste, helt sonika skulle strunta i det. Så nu till saken. Så här ser situationen ut. 

Vi är för få i befintlig personalgrupp för att uppfylla befolkningens önskemål, för få för de uppgifter som ständigt läggs på oss och utan att något tas bort. Vi har kollegor som arbetar 100 % men som ändå får sms till sina privata mobiler flera gånger under en ledig helg. Då ska det tilläggas att de inte har någon extra peng för att vara i beredskap och inte heller har tjänstemobil. Vi går på ”sommarbemanning” även fast det är höst, vinter och vår. Hur ska vi då kunna klara en sommar då många boende i Sverige vill och behöver ha semester?

Vid årsskiftet stängdes Barn- och ungdomsmottagningen i Bollnäs. Då försvann två mycket erfarna specialistsjuksköterskor och två barnläkare av rang. Dessa har inte blivit ersatta. På en personalgrupp bestående av sju specialistsjuksköterskor inom barn- och ungdomsmedicin samt flertalet extra utbildningar med en sammanlagd erfarenhet av barnsjukvård på över två hundra år gör vi allt vi kan för att hinna med allt för vår gemensamma patient. Likt förbaskat har vi 65 remisser med nybesök som ska få en tid inom två månader enligt den garanti som Region Gävleborg står bakom. Vi har inga, absolut inga, lediga tider till någon läkare inom en månad. Till detta hör även att vi har väntelistor med alla de återbesök som även de ska pressas in under samma tid. Detta är något som påverkar vår arbetsmiljö och det gäller samtliga yrkeskategorier. Tillsammans med detta så handlar alla arbetsplatsträffar om hur sommaren ska bli. Öppet eller stängt, ändrad arbetstid eller inte. Vi är inte rädda för förändringar så länge de leder till något gott. 

Det pratas lite vitt och brett om att det är svårt att få tag i folk. Men är det verkligen så? Att försöka lösa situationer akut genom att ta in hyrpersonal

är mycket kortsiktigt, men ibland nödvändigt för att skona befintlig personal, och att tillsätta olika grupper och projekt för att försöka rekrytera personal är slöseri med pengar. 

Vårt förslag är enkelt, troligen så pass enkelt att det inte kan tas på allvar. 

Det behövs inga utredningar, det behövs inga konsulter och det behövs inga annonser eller informationsträffar med tema rekrytering. Det enda som behövs är att ni värnar om den personal som redan finns. Om befintlig personal har det bra så kommer rekryteringen lösas av sig själv. För alla vill vara på en arbetsplats där man känner sig sedd, kan utföra sitt uppdrag och få betalt för det man gör. Ni kan inte dra i oss längre. Om ni gör det går vi av och vi är inte daggmaskar som plötsligt blir två. Vi dör en smula och tar tid att laga. 

Vi vet inte vem vi ska skylla på, förutom oss själva och vår tidigare uppenbarligt dåliga kommunikation. Det kan även vara HR, dåliga beslut från högre chefer och en usel personalpolitik. Varför är det så många som slutar, varför blir vi av med kollegor? Vi vet svaret och nu hoppas vi att detta brev hjälper er att förstå så ni kan hjälpa oss. Varje person som säger upp sig är ett dyrt misslyckande. Vi gör vårt bästa varje dag, livs levande, i glädje och sorg, i barns svåra sjukdom och föräldrars oro så är vi här.

Vi får ofta höra ”det här måste ni lösa, det här måste ni klara av”. Nu får ni ”bollen” tillbaka. Det här måste ni lösa, det här måste ni klara av.

I all välmening,

Specialistsjuksköterskor samt undersköterska, fysioterapeut, medicinska sekreterare och läkare på Barn- och ungdomsmottagningen i Hudiksvall