Under rättegången har Sollefteåföretagarens verksamhet beskrivits av åklagare och skatteverket. De har anfört att Sollefteåföretagaren drivit en mindre flyttfirma och att de stora åtaganden som ska ha genomförts i Östersund varit utanför företagets förmåga. 

Advokat Granfelt inledde sin slutplädering med att peka på att det är åklagaren som har bevisbördan. Den tilltalade har ingen skyldighet att lämna några förklaringar, inte heller någon skyldighet att medverka i utredningen till påstådd brottslighet. Det gäller gentemot alla myndigheter, även som exempelvis Skatteverket, säger han.

Erkände i polisförhör

Sollefteåföretagaren har som bekant erkänt brott vid polisförhör. Granfelt visade under slutplädering på andra mål där det också lämnats medgivande under polisförhör men där man konstaterat att det inte varit tillräckligt för fallande dom.

Han menade också att åklagarens bevisning bara består av fakturor och att resten är indicier.

Svartjobbare

Skatteverket har tidigare pekat på att Sollefteåföretaget har redovisat i sin bokföring en ekonomi som visar på 0,6 anställda. Men river man lite i handlingarna så hittar vi mer, menar advokaten. Bara några personer har hörts som ska ha jobbat åt företagaren.

– Inte uteslutet att vi kan hitta inslag av svart arbetskraft. Men det har åklagarna inte prövat, menar advokaten.

Kvittenserna kom inte från behöriga

När det gäller de kontantkvittenser från utländska bolag som Sollefteåföretagaren lämnat in till skatteverket berodde det på en oro från hans sida att visa att det förekommit klara papper i hans bolag.

– Vi tror inte att några behöriga företrädare för de utländska bolagen som ställt ut dessa kvittenser, men de är utställda av bolag som jobbat åt Sollefteåföretagaren. Han må vara en man av få ord men han är inte dum i huvudet, säger Granfelt.

Inte en flyttfirma

Granfelt säger att Sollefteåföretagaren varit både bekymrad, ledsen och ilsken utifrån att hans verksamhet förminskats och sagts ha varit en flyttfirma. I den beskrivning ligger naturligtvis det ologiska att en flyttfirma ska ha kunnat utföra de transporterna. Men han bedriver inte en flyttfirma, han har engagemang i åkerinäringen, säger advokaten. Han jobbar med flytt, logistik och entreprenadarbeten i form av transport av exempelvis grus, säger Granfelt.

I verksamheten finns dessutom tunga fordon, menar Granfelt. Där finns fyra tunga lastbilar för att transportera grus, men det verkar ha gått åklagarna helt förbi. Återigen, upprepar advokaten. Det är inte en liten flyttfirma utan ett åkeriföretag.

Ingen brist på diesel

En av de frågor som åklagaren haft kring Sollefteåföretagarens verksamhet är att bilarna bara tankats vid fyra tillfällen i Östersund under fyra års verksamhet.

Det har tankats diesel vid 1 100 tillfällen, totalt 88 000 liter inom Sollefteåföretagarens verksamhet. Det finns tanktillfällen som i princip täcker alla dagar under de fyra år som åtalet omfattar. Att det tankats vid få tillfällen i Östersund är av mindre betydelse eftersom de tankats i Sollefteå, menade advokaten.

Det har tankats 88 000 liter diesel i företaget, hävdar Granfelt. Det är omöjligt för åklagaren att hävda att det inte funnits diesel för transporterna på stadsdel Norr, avrundar Granfelt den del av pläderingen som rör ämnet diesel.

Skulle ha behövt små drönare

Åklagarna har tidigare pekat på att man inte sett att det skett några avtryck utifrån fakturorna. Även vittnen har pekat på att de inte sett Sollefteåföretagaren varit på stadsdel Norr i större omfattning. Men Granfelt ifrågasätter deras minne. Han pekar på att vittnena inte varit där varje dag eller över hela området. Och då blir det omöjligt att säga vem som faktiskt varit där. Vem skulle kunna det, frågar Granfelt. Då skulle de behövt vara små drönare som flög över området hela tiden, säger han.

Felaktigt krav

När det gäller skadeståndsyrkandet påpekar Granfelt att åklagaren anfört att det är den brottsliga gärningen som ligger till grund för skadeståndet. Men när det gäller Östersundshem är Sollefteåföretagaren inte med i gärningsbeskrivningen, utan enbart ledet till Peab. I den delen har därför skadeståndstalan framställts som felaktigt, menar Granfelt.

Sammantaget anser han att Sollefteåföretagaren bör frias.