SVT har tidigare berättat om Alexander. Han har en svår social problematik och bland annat omfattande självskadebeteende. I slutet av förra året blev Alexander misshandlad på LSS-boendet i Gnosjö kommun där han bor, alltså ett boende som drivs enligt lagen om stöd och service till vissa funktionhindrade.

Vi träffar hans syster. Det är soligt och vi sitter utomhus i det varma vädret på två trädgårdsstolar. Hon har tidigare reagerat på hur vissa i personalen behandlar Alexander.   

– En del av personalen bemöter honom med väldigt stor värdighet och empati när han har sitt självskadebeteende. Men en del klarar inte av det alls, säger hon.

Systern är orolig

Hon beskriver knuffar hon sett, kommentarer som fällts och tillfällen då föremål slitits ur hennes brors händer.

– Det är väldigt oempatiskt. Jag tänker på vad de gör när jag inte är där, säger systern.

Vi bestämmer oss för att försöka få klarhet i vad som pågår på boendet när systern åker hem från sina besök hos Alexander. Snart upptäcker vi att misshandeln inte är det enda han utsatts för.

Visar med en matkniv

Vi är hemma hos Kim Andersson. Han har tidigare arbetat på boendet, men slutade där för ungefär tre år sedan. Kim Andersson står utanför en dörr inne i sin villa. Han har skruvat bort låset så själva låsmekanismen är blottad och med en vanlig matkniv visar han hur personalen gjorde när de låste in Alexander på hans rum.

Kim Andersson berättar att han varit med och låst in Alexander vid några tillfällen, och att han nu ångrar det.

– Jag har fått distans till det och tycker det är helt förkastligt. Jag tyckte det även då, men det motiverades från både ledningen och annan personal att det var behövligt, vilket jag hade väldigt svårt att se, säger han.

Vad gjorde personalen när han var inlåst?

– Det beror på vilken personal. Var det de som låste in honom ofta så gick de och lade sig på soffan. Vissa gick ut till kontoret och kollade Facebook.

Enligt Kim Andersson hade Alexander ingen möjlighet att larma. Han berättar att dörren endast hade ett magnetlarm som ljöd när dörren öppnades. Enligt honom vet verksamhetschefen om att Alexander blir inlåst.

– Chefen för boendet har uttryckligen sagt att till oss när jag jobbade där att det är okej, men att det inte får sitta några vred på dörren ifall vi får en inspektion.

”I samförstånd med den boende”

Maria Sandberg (KD), ordförande i socialutskottet, har bokat ett konferensrum i kommunhuset i Gnosjö. Hon lägger fram sin mobiltelefon eftersom hon vill spela in oss när vi intervjuar henne.

När hon får frågan om Alexander blir inlåst på sitt rum bekräftar hon att det sker.

– Jag vet att de gånger som vår boende vill vara i fred så kan man eventuellt låsa dörren utifrån i samförstånd med den boende. Anledningen att det inte finns någon möjlighet att öppna inifrån är på grund av självskadebeteendet, säger Maria Sandberg. 

Vad händer om det skulle börja brinna?

– Personal finns alltid tillgänglig för så fort den boende signalerar så öppnar man alltid dörren.

Men man får ju inte låsa in brukare.

– Jag vet också att man inte får låsa in, men i samförstånd med den här brukaren så har man valt att göra så vid enstaka tillfällen. Det här är inget som sker regelbundet och med automatik.

Enligt uppgift till oss har verksamhetschefen sagt att det är okej att göra detta, men att man ska vara försiktig om det görs en tillsyn – vad tänker du om det?

– Jag tänker att Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) har gjort en tillsyn och fattat ett för oss gynnande beslut.

Har ni berättat för Ivo att ni låser in brukaren?

– Jag förutsätter att man har diskuterat hela situationen med Ivo.

Stämmer inte

Men när vi senare spelar upp intervjun med Sandberg för Kim Andersson reagerar han starkt. Enligt honom stämmer det inte att Alexander blivit inlåst vid enstaka tillfällen.

– En viss del av personalgruppen låste sällan eller aldrig in honom medan viss personal gjorde det på daglig basis.

Kim Andersson berättar att Alexander kunde vara inlåst på sitt rum i flera timmar.

– Mycket var på nätter och då kunde han vara inlåst hela nätterna.

Vi bestämmer oss för att titta vidare på det här LSS-boendet och hittar då ytterligare något nytt. Det visar sig att det finns personal som arbetar med Alexander som är dömda för brott.

Narkotika och doping

En anställd dömdes för misshandel 2015 och i domen framkommer att personen återfallit i våldsbrott. En annan anställd är dömd för ringa narkotikabrott och ringa dopingbrott under tiden som personen arbetade på boendet. Den vårdaren jobbar kvar med Alexander.

Maria Sandberg menar att personen har sonat sitt brott.

– Den personen gör ett mycket gott jobb. Om man inte skulle sona sitt brott, ta sitt straff och komma tillbaka till ett arbetsliv så vet jag överhuvudtaget inte hur vi skulle kunna lösa Sveriges kompetensutveckling, säger hon.

Det finns en annan person som vi vet arbetat på det här boendet nyligen som dömts för upprepade fall av misshandel – är det lämpligt?

– När detta kom fram så har den här personen inte arbetat på det här boendet längre.

Ser uppgiven ut

Tillbaka i Alexanders systers trädgård. En varm vind blåser genom håret och hon ser uppgiven ut. Hon säger att hon påtalat brister för Gnosjö kommun, både angående personalen och hur Alexander blir behandlad, men upplever att inget förändras.   

– Det är rent ut sagt bedrövligt. Man tar inte anhöriga på allvar och förringar det jag säger.

När vi frågar hur hennes bror mår tystnar hon först en stund.

– Min bror mår mycket dåligt emellanåt. Han har dagar som är hyfsat bra, men han har jättestark ångest. Man önskar bara att man kunde hjälpa honom, säger systern sedan.

Här kan ni läsa hur IVO reagerar på händelserna.

Fotnot. Alexander heter egentligen något annat.