Den 9 december 1969 var en kall vinterdag i Svappavaara. Det 35 personer stora arbetslaget på morgonskiftet i truckverkstaden kom till jobbet, bytte om som vanligt och började prata om arbetsmiljön, orättvisorna mellan arbetare och tjänstemän och det magra utfallet från den senaste löneuppgörelsen.

De reste sig inte upp och började jobba när förmannen kom och röt åt dem.

Reino Niemi var en av dem.

Han var inte rädd för att gå ut i en konflikt som inte hade fackets stöd och därmed hade arbetarna inte tillgång till LO:s strejkkassa. Enligt honom rådde en total enighet om att strejken var nödvändig.

-Vi betraktades inte som människor, säger han.

Vi följde med honom tillbaka dit det en gång började – till truckverkstaden vid LKAB i Svappavaara.