Sedan 1988 har 4 500 Umeåbor deltagit i det så kallade Betulaprojektet. Vart femte år har de testats för att se hur minnet och hjärnkapaciteten förändrats.
En slutsats av projektet är att minnet i genomsnitt börjar svika vid 60 års ålder, men det gäller inte alla.
Ett aktivt liv gör skillnad
Det finns exempel på det som Lars Nyberg, gästprofessor vid LTU, kallar ”supergamlingar”, som högt upp i åldrarna har samma minnes- och hjärnkapacitet som 35-åringar.
Under veckan föreläste han i Luleå och pekade ut vägen till ett bättre minne för de äldre.
– Det vi kan säga är att ett aktivt liv efter 60 gör stor skillnad för att hindra åldrandet av minnet. Folk som håller i gång kontakten med nära och kära, som följer med i nyheterna, som försöker lära sig nya saker och som håller igång och motionerar har en större chans att bevara hjärnans funktioner. Sedan har kosten också en stor betydelse, säger han.
Smartphones kan passivisera
Stress, arbetslöshet och ett stillasittande liv efter pensionen är några av hotbilderna som finns. Även utvecklingen av smartphones kan vara det.
– Vi vet att smartphones kommer att påverka åldrandet av minnet på något vis. De kan vara passiviserande på olika sätt, att vi hellre sitter med mobilen i stället för att göra annat. Men det finns också positiva och stimulerande saker med dem. Det är alltså inte svart eller vitt, säger Lars Nyberg.
Han är ändå opimist och ser en positiv utveckling, även när det gäller utbredningen av demenssjukdomar.
– Våra barn och barnbarn kommer att få det bättre än oss. Jag tror att snittåldern för åldrandet av minnet kommer att förflyttas uppåt från 60 år till 70 år för dem, säger han.
